Maj 23, 2011 Katarina Ahlberg fyller 100 år

Jag såg just på TV att elefanter har samma känsloliv som vi människor, och kom att tänka på när jag stod ute på tomten i Estland och planterade om min kaktus "High Chaparral".



Jag klantade till det och råkade knuffa ner växten på marken. Jag var tvungen att be den om ursäkt. Den hade blivit jätterädd och utsöndrat den där vita giftiga vätskan den har i sina blad för att försvara sig. Jag bara kom att tänka på det.


För några daqar sedan skrev jag lite grand från tidningen Kustbon. Den utges av SOV som är en förening för estlandssvenskar (och andra, som jag t.ex.). Jag tänkte berätta lite annat från den i dag.

Katarina Ahlberg fyller 100 år.

Hon är född och uppväxt på Ormsö. Vid flykten i december 1943 var de 14 personer i en båt som de rodde över Finska viken. Av de 14 var sex barn, från tolv år till tre månader. Från Hangö fortsatte de till Sverige.
Kan ni tänka er den färden? (Jag minns när Tanja berättade att hon suttit på båtsidan helt stilla under hela resan. Livrädd. se 2 jan 2010)

Några år senare när Katarina och hennes familj bodde i ett hyreshus i Riksby och dottern Ingrid kom hem från skolan, då satt en främmande man på trappan till huset. Han sa att han var Ingrids morbror, bror till hennes mamma Katarina och ville följa med henne in i huset. Ingrid visste att hennes morbror var död. Hon vågade inte släppa in en främmande man, så han satt kvar till Katarina själv kom hem från jobbet. Hon kände genast igen sin bror! Brodern Lars hade lyckats fly från Ryssland efter 4½ års svåra umbäranden. Vad han varit med om får vi inte veta.

I Sverige klarade sig familjen bra. De köpte 1954 en villa i Örby där de anlade en trädgård och odlade allt möjligt ätbart. Maken dog 1993, och nu bor Katarina på Älvsjö sjukhem. Hon har aldrig återvänt till Ormsö. Hon vill minnas ön och livet där som det var förr.

Amilde Marr som föddes på Nuckö i augusti 1914 flydde till Sverige i slutet av september 1944. Ryska trupper hade redan setts vid kyrkan, så Amilde och hennes systrar fick ta en stor omväg till stranden och den väntande båten. När de kommit ut en liten bit från stranden såg de ryska soldater närma sig. Soldaterna började skjuta mot båten, men träffade som tur var ingen av flickorna.
Hon ville inte återvända till det nya Estland. Hon dog den 23 december 2010.

Om man vill veta hur svenskarna kom till Estland och Ormsö en gång kan man lyssna på ett föredrag den 10 april av författaren och Ormsöättlingen Jonathan Lindström. Tag kontakt med Svenska Odlingens Vänner i Stockholm.


Trackback
RSS 2.0