.

Valentine Lasmanes fyller 95 år i maj. Det är osäkert vilket datum ,skriver Jan Falk på DN:s Familjesida i dag.
Hon föddes i Ukraina men vid slutet av första världskriget flydde familjen till Lettland där fadern var född. Där fick hon uppleva det nya fria Lettland. Men också omvandlingen till sovjetstat och senare tyskarnas ockupation.
Hon arbetade som journalist och fick troligen ha kvar jobbet trots Sovjet -bland de första som deporterades hörde just journalister- för att hon talade ryska och var född i Ukraina. Folk byttes ut på redaktionen och innehållet kontrollerades. Efter en kort tid slutade hon frivilligt på tidningen och blev lärare långt bort från Riga.
När hennes bror dog i difteri omskolade hon sig till sjuksköterska. Hon fick en snabbutbildning och skickades bl.a. till fronten för att ta hand om skadade soldater. Hon fick kontakt med motståndsrörelsen och lettiska politiker som arbetade för ett fritt Lettland. Då började hon arbeta med radiokommunikation och tog emot och skickade krypterade meddelanden. Sändaren flyttades ständigt, men till slut kände hon att hon att det var för farligt och att hon var tvungen att fly landet. Det blev med en båt över Östersjön.

Hon fick olika arbeten i Sverige, bl.a. på postgirot. Men där trivdes hon verkligen inte. "Atmosfären var obehaglig. Det fanns en föreställning om att vi var nazister och tyskvänliga", berättar hon själv. När så Baltutlämningen (när svenskarna skickade tillbaka flyktingar på Sovjets order) skedde, då funderade hon på att flytta till USA. Efter att ha varit i England och Tyskland en tid förstod hon att hon skulle trivas bäst i Sverige trots allt.
Nu arbetar hon med att informera sina landsmän över hela världen om sådant hon anser att de ska veta. Hon skriver rapporter i en lettisk tidning.
I boken "Sverige under beredskapsåren" har Valentine Lasmane skrivit kapitlet "Han tryckte en revolver i min hand...". Hon har gett ut boken "Överfarten" på lettiska där 30 letter intervjuas om sin flykt till Sverige.
...

I DN finns en artikel på ledarsidan, skriven av Annika Ström Melin som har rubriken:

Kroatien: Alltför nationellt.
... men när det gäller Kroatien finns ett problem. Det blev väldigt tydligt för några veckor sedan.
Den 16 april fylldes huvudstaden Zagreb av demonstranter. Det brändes EU-flaggor på gatorna och 30.000 människor protesterade mot att Haagtribunalen dömt Ante Gotovina till 24 års fängelse för krigsförbrytelser.

... I omvärldens ögon är han ( Ante Gotovina) alltså en krigsförbrytare. Men i Kroatien anses Gotovina fortfarande vara en hjälte.

Kroatiens premiärministerJadranka Kosor förklarade i ett uttalande att domen är ”helt oacceptabel” och att Gotovina varit ansvarig för en ”laglig operation för att befria ockuperat kroatiskt territorium”.

Det är ett oerhört uttalande som tyder på att landet inte förstått vad det mest grundläggande av alla EU-krav går ut på.

För bakom alla tekniska regler om avfallshantering, fiske och finanskontroll handlar det om något viktigare: att begränsa nationalismens krafter i Europa – och fred. När arvfienderna Frankrike och Tyskland inledde samarbetet för över sextio år sedan hade det bara gått fem år efter andra världskrigets slut.

Men minnet av krigets fasor fanns kvar och det tog tid innan fransmän kände sig helt bekväma med att sitta vid samma mötesbord som tyskar.

Men efter tre fransk-tyska krig på sjuttio år hade regeringarna i Paris och Bonn fått nog. De konstruerade en mekanism för samarbete på en gemensam marknad och hoppades att länderna på så sätt skulle växa samman och aldrig mer rikta sina vapen mot varandra.

Det har på  det hela taget gått bättre än väntat. Men ett land som betraktar krigsbrott som hjältedåd borde ha en bit kvar till medlemskap.

Ants reagerade på detta och skickade in följande mail till ledarredaktionen, och vi kan se på nätet och kommentarerna där att det är fler som reagerat. Både positivt och negativt. Det lustiga är at det är människor som varit med i krig som är mest negativa.

Hej.
Vad är det för oerhört med det? Serberna i Kroatien sågs av kroaterna som ockupanter; som  ryssar sågs och fortfarande ses som ockupanter i t.ex Kazakstan, Georgien, i stora delar av Sibirien, i Estland, Lettland o Litauen, som judarna av palestinierna (araberna) i mellanöstern, turkarna av armenierna, marockanerna av berberna osv, osv.
Alla ockupanter har betraktats med misstänksamhet eller fruktan. Hur tror du tjeckerna såg på tyskarna 1938? Vad gjorde Tjeckerna med de tyskar de fick tag i 1945? Även efter det att kriget var formellt slut. Hur många kommunisttjecker har ställts inför rätta för sina tyskmord? För att inte tala om de sovjetiska miljonmorden i det besegrade Tyskland!?
Mig veterligen finns det bara tre länder i modern tid som inte mördat sina ockupanter och mördare, nämligen Estland, Lettland och Sydafrika. I alla övriga delar av Världen och gamla Sovjet mördades och jagades ockupanter och ryssar. Ryssar från 1990 o framåt och i ett par år i de befriade staterna (dock inte i Estland och Lettland).
Än idag minns man de sovjetiska mördarhorderna som drog fram i det av Sovjet ockuperade Europa. Skulle det vara ett oerhört uttalande om man ville att Ryssland, precis som Tyskland skulle ställas till svars för sina handlingar? Vore det rätt att den baltiska gerillan som kämpade mot sovjetmakten skulle anklagas för mord? För övrigt kan jag berätta varför det finns så relativt få ryssar i Litauen. Jo, litauerna har under hela sovjettiden dödat ryssar på gatorna i de litauiska städerna. Litauen uppfattades inte som ett trevligt land av de ryska ockupanterna. Ester och letter knäcktes emellertid eller som de ryska myndigheterna sa  mot slutet av 90-talet när esterna påpekade att de inte dödad en enda ryss efter befrielsen medan ryssen dödad och deporterad hundratusentals ester o balter: ni är ju européer. SIC!
Jugoslavien var en terrorstat och terrorn utövades av serber, huvudsakligen på andra än serber. Kroatien lyckades genom krig befria sig från det som blev Serbien. Det måste ju du veta lika väl som jag. De sysslade med frihetskamp. Kriget startades av Serbien och Kroatien försvarade sig. Serberna förlorade.
MVH
Ants ...