Nov. 11, 2011. Länderna som Gud glömde.


 

 

Från Estland vid Finska viken i norr till Moldavien (Bessarabien) vid Svarta havet i söder ligger ett bälte av knappt tio länder och områden som ofta, särskilt under 1900-talet farit mer illa än andra regioner i Europa.

Så inleds en artikel i Axess med rubriken: Länderna som Gud glömde. Skriven av Mats Bergquist.

Det är läget som är problemet, som vi tidigare konstaterat. De har varit buffertzoner och slagfält mellan först imperierna Ryssland, Tyskland och Österrike-Ungern, sedan mellan Stalins Sovjet och Hitlers Tyskland.

Tre av dessa områden är de baltiska staterna, som nu är fria och självständiga.  Jag ska koncentrera mig på vad som skrivs om dessa stater i artikeln.

De baltiska staterna hade en högre standard än det övriga ryska riket.

Livet i dessa regioner har skildrats av många lysande författare, till exempel Jaan Kross och Sofi Oksanen (Estland)…

När krigen bröt ut drabbades gränsländerna hårt, vilket ytterligare förstärkte utsattheten.

Eftersom Ryssland sett till att många ryssar utvandrat till de här områdena, hamnade befolkningen i problem. Vem kan man lita på? Ursprungsbefolkningarna förflyttades i hög grad in i Ryssland, dvs. Sibirien. Sammanlagt var det 1 miljon människor som deporterades från de här områdena.

Åren närmast efter första världskriget var våldsamma i hela området. De baltiska folken kämpade mot ”de vita”, tyska friskaror och inhemska ”röda”. (Jag är tveksam till uttrycket ”tyska friskaror” eftersom jag tidigare lärt mig att reguljära tyska trupper gav sig på Estland och de andra.)

Vi är numera starkt medvetna om Molotov-Ribbentroppakten som skrevs under av de två stormakterna för att inkorporera stora delar av Europa i sina stater utan inblandning av andra.

Gränsländernas oblida öde befästes … och förtryck och deportationer av alla slags ”folkfiender” i de sovjetiskkontrollerade områdena.

När de tyska trupperna retirerade (1944) hämnades de sovjetiska förbanden på gränsländernas befolkningar; de hade inte varit lojala mot Moskva.

De baltiska staterna har däremot, sannolikt bland annat till följd av sitt nordiska och tyska kulturarv, kunnat hävda sig väl och förvånansvärt snabbt etablerat sig som medlemmar i både EU och Nato.

Slut på artikeln.

Det är inte lätt att få andra att förstå det oerhörda lidande som de baltiska folken genomgått.  Man menar att alla folk led i kriget. Att judarna har betalat ett oerhört högt pris och inget kan jämföras med detta. Och att de har lidit oerhört är ju helt sant. Att alla människor lider i krig är också helt sant. Men att vara ett gränsfolk, utsatt för stormakters intresse och deras ögon historiskt självklara rätt till området, vilket ger dem rätt att behandla ursprungsbefolkningen hur illa som helst.

Vi vet ju också nu att Ryssland inte accepterar att vissa länder blivit självständiga, och att de ständigt anspelar på det.

Vi ska istället beundra de baltiska länderna för att de så snabbt förändrats från sovjettidens förfall till fungerande europeiska stater med framtidstro på ett häpnadsväckande sätt.

…..

Jag ska förklara varför det blivit ett så långt uppehåll i min följetong. Det blev för tungt. För mig. Jag intogs av deras tunga öden och måste tänka lite till innan jag fortsätter. Men det kommer snart
Trackback
RSS 2.0