.

I dag ska det handla om Ryssland och Putin – och så Estland förstås.

Boris Nemtsov, en rysk liberal politiker som var vicepremiärminister i Ryssland från 1997 till 1998, citeras i Expressen att: Korruption stavas "putinism" på ryska.

 

Mutor grasserar ohämmat samtidigt som svågerpolitikens omfattning saknar motstycke, skriver Boris Nemtsov. …
En av de värsta konsekvenserna av Vladimir Putins styre är att Ryssland sjunkit ner i en avgrund av korruption. Än värre är det faktum att korruptionen bland de högre makthavarna i Ryssland i alla avseenden har blivit ett faktum, utan rättsliga konsekvenser. Putins gamla vänner - även sådana som inte hade någon speciell ställning innan han kom till makten - har alla blivit dollarmiljardärer. …

Vid Putins tillträde år 2000 låg Ryssland på plats 82 i Transparency Internationals rankning över global korruption. Under Putins presidentskap gick situationen från att vara dålig till katastrofal. 2009 hade landet halkat ned till plats 146, jämsides med Östtimor, Sierra Leone och Zimbabwe. Transparency International uppskattar att värdet av korruptionsmarknaden i Ryssland uppgår till 300 miljarder dollar, vilket motsvarar en fjärdedel av landets BNP.
När Dmitrij Medvedev blev president 2008 utsåg han "kriget mot korruptionen" till sin prioritet. Sedan dess har Ryssland dalat ytterligare i världsrankningen. Mutor grasserar ohämmat samtidigt som svågerpolitikens omfattning saknar motstycke sedan 1990- talet.

Vid sidan av att genom korruption gynna sig själv och sina vänner är uppnåendet av internationell prestige det viktigaste politiska projektet för Putin. Det kanske mest absurda åtagande som han företagit sig i syfte att sprida internationell glans över Ryssland är vinter-OS i Sotji 2014.
Ryssland är ett vinterns land. Det krävs en rejäl ansträngning för att där hitta platser som aldrig upplever snö eller is. Putin har emellertid lyckats att hitta en sådan - den subtropiska semester­orten Sotji där han beslutat att vinter-OS ska hållas 2014. Utgifterna kommer att överstiga 15 miljarder dollar, varav hälften tas från den ryska federala budgeten. I jämförelse kostade OS i Vancouver två miljarder dollar, och spelen i Salt Lake City och Turin ungefär lika mycket. Nästan hälften av den totala budgeten kommer att gå till byggandet av en motorväg från flygplatsen till en kostnad av 150 miljoner dollar per kilometer.
Långt innan de olympiska spelen inletts har euforin över att Internationella olympiska kommittén (IOK) valt Sotji ersatts med allmän bestörtning hos stadens invånare.
Sotjis fortsatta existens som semesterort har blivit osäker, liksom det framtida livet där för tusentals medborgare. De astronomiska kostnaderna för vinter-OS hotar stadens fortlevnad.

De estnisk-kaukasiska byarna i Sotji har jämnats med marken. Invånarna har tvingats flytta. Vart? Någonstans.

Efter mer än tio år med Putin vid makten är svaret på frågan ”Vad betyder putinism?” glasklart. Korruption, censur, råvaruberoende, social ojämlikhet och avfolkning av landet. Avputinisering är Rysslands enda väg ur denna återvändsgränd.

I Postimees skriver den välkände ryske statsvetaren och publicisten Andrei Piontkovski: När Putin återvänder till makten kommer vi se hur hatet mot de baltiska staterna kommer tillbaka.

"Attityden mot dessa stater är lika fientlig nu som hans första och andra period som president. Medvedev var en fiktiv president som bara hade till uppgift att hålla tronen varm”, sa Piontkovski vid en konferens i Vilnius som handlade om tolerans.

Enligt statsvetaren behandlas de baltiska länderna fientligt av den ryska eliten eftersom de numera är en del av västvärlden.

Han säger också att i sovjetiska filmer har litauiska skådespelare ofta gestaltat fascistiska generaler och amerikanska spioner.

"Hata västvärlden, inklusive de baltiska staterna. De baltiska länderna är en del av västvärlden; det ska uppfattas som en mycket allvarligt eftersom väst aldrig var en del av Sovjetunionen och därmed var en fiende. Detta är ett exempel på den västerländska utvecklingen, och det kan vara mycket smittsamt för Ryssland ", förklarar han elitens syn på saken.

Piontkovski menar dock att det är ännu allvarligare att Ukraina och Georgien närmar sig väst.

"Moskva är rädd för ukrainska och georgiska ev. närmande västerut - de har alltid varit nära Ryssland. Baltikums utveckling är inte så trevlig, men inte så hemsk som Ukraina eller Georgien. Därför har mycket arbete gjorts för att undergräva den orangea revolutionen i Georgien ", säger den ryske statsvetaren.

…..

I Expressen läser vi också rubriken:

Ett hån mot Castros offer.

 

I lördags samlades Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson, Hans Linde och Rossana Dinamarca till utfrågning i Göteborgs Folkets hus och på ­frågan om USA eller Kuba är mest demokratiskt var det ingen som ville svara.
Det går inte att gradera brott mot de mänskliga rättigheterna, menade Hans Linde, och motkandidaterna nickade instämmande, som om han hade sagt något klyftigt. Det hade han inte.
Visst är alla brott mot mänskliga rättigheter förkastliga, men likafullt i olika grad. Att hålla människor inspärrade utan rättegång, som på Guantanamo, är oförsvarligt men kan inte likställas med folkmord. Och så vidare.

USA har i samband med kriget mot terrorismen gjort sig skyldigt till flagranta människorättsbrott. Det är alla amerikaner fria att protestera mot. Den kubanska regimen bygger däremot på att förneka människors grundläggande rättigheter och den kuban som påtalar detta hamnar i fängelse.
Hans Linde & Co borde tala med de anhöriga till Luis Enrique Labrador, David Piloto och Yordani Martínez - några av dem som i våras dömdes till mångåriga fängelsestraff i den senaste vågen av gripanden av oppositionella. Deras enda brott var att de hade delat ut regimkritiska flygblad. Nog vore det intressant att höra Hans Linde förklara för deras sörjande mödrar, barn och partners på exakt vilket sätt de inte lever under större ofrihet än amerikaner, som är fria att rösta på vilka de vill, bilda föreningar, och uttrycka sig fritt.

Att Vänsterpartiets kandidater vägrade talade klarspråk kanske hade med publiken att göra. Bland partiets gräsrötter finns många Castro-­kramare, och det är partifolket som avgör vem den nya ledaren blir. Men en så självklar sanning som att USA, med alla sina fel och brister, är mer demokratiskt än Kuba borde sitta i ryggmärgen. Och om det nu är så att exempelvis Jonas Sjöstedt valde att inte säga det självklara, att USA är mer demokratiskt än Kuba, av taktiska skäl så är det en taktik som är frånstötande utanför den lilla kretsen av ortodoxa vänsterpartister.
Partiets smutsiga historia av att bagatellisera dikta­turer har varit en stor belastning i väljarnas ögon. Att partiledarkandidaterna fortsätter svaja i demokratifrågorna bådar inte gott för Vänster­partiet. Men mest av allt är kandidaternas mumlande ett hån mot Castro-regimens alla offer. Skäms.

Här är det också skillnad på människors värde. Pinochet lät mörda ca 3 000 personer i Chile och anses som en fruktansvärd makthavare. Castro har dödat tio gånger fler på Cuba. Han hyllas av många som en hjälte.

Det är naturligtvis intressant att läsa hur de som ”inte är kommunister” ändå försvarar ett kommunistiskt land och dess brott mot människorna i sitt land.

Det är också ett så tydligt exempel på hur det sedan 70-talet har varit för oss som visste vad kommunismen i Sovjet och andra stater var, hur det var för oss att försöka säga något om det i Sverige. Så oförstående var många vi mötte till, att det begicks brott mot mänskliga rättigheter i Sovjetunionen. ”Några offer krävs det alltid”, sa man. Varför har inte alla människor samma värde? Är det inte det vi ska lära oss i vår moderna värld? Varför ska vissa människors liv inte räknas som värdefulla? Nu är jag inne på det som jag anser att allt handlar om. Vem blir makthavare? Hur väljer vi dem? Ingen människa kan förbli opåverkad av makt och pengar. Det som gäller då, det är att vi har kontrollapparater som ser när det barkar iväg. ”Kom ihåg att du är människa”, ska någon alltid viska i maktens öra.

I Sovjetunionen var de ständigt närvarande gränsvakternas vapen riktade mot … just det: mot den egna befolkningen.