Nov. 4, 2011. Nyheter i höstmörkret.

 

Simona kyrka har fått ett nytt vitragefönster, se till vänster på bilden.

.....

Har du svårt att sova? Prova körsbärsjuice.

Glöm varm mjölk eller kumminte. Om du har problem att somna på natten, testa körsbärsjuice.

Forskare vid University of Northumbria  menar att körsbärsjuice hjälper till att förbättra sömnkvaliteten enligt Daily Mail skriver Postimees.

Forskarna betonade att effekterna av söt körsbärsjuice inte hjälper, det måste var sur juice.

Forskarna sa att denna studie kommer att hjälpa dem som har sömnproblem, skiftarbete eller s.k. jet lag.

…..

Grossi är en stor affärskedja i Estland. Den ägs av en man vid namn Oleg Gross. Företaget slaktar djur i sitt slakteri. De har en mycket bra kvalitet på sitt kött. Emellertid skulle en ko slaktas, men hon blev jätterädd och flydde ut ur slakteriet.

Polis hittade kon på vägen, ringde till slakteriet och fick historien klar för sig. De transporterade kon tillbaka. Hon slapp inte undan!

I Estland är man rakt på sak. Det heter inte "slakteri" utan "mördarhus". Kon ville inte mördas helt enkelt.

…..

 

 

En av böckerna om apotekare Melchior.

Den estniske författaren Indrek Hargla skriver i Postimees att 1500-talet är den mest spännande tiden för Estland. Den nära historien vet vi mycket om, men hur den estniska kulturen byggdes stark och integrationen med Väst skedde under 1500-talet vet vi inte så mycket. Och det berättar han om i sina nya böcker.

”Tallinn är den stad i Estland där det alltid funnits och fortfarande finns ester. Gamla Stan är ett vackert hantverk. Begreppet ´den estniska nationalismen´ blommade upp på 1800-talet bland esterna och balt-tyskarna uppfann samtidigt begreppet ´estofil´ och det nationella medvetandet var starkt i båda grupperna. Jag försöker skriva så som jag själv gillar att läsa, jag skriver om ämnen som ger en behaglig och spännande historia. För närvarande arbetar jag på fjärde delen av en historia om farmaceuten Melchior. Jag började arbeta med den i mars 2008. Jag tänkte mig fem delar, och enligt nuvarande planer skulle de utgöra den första cykeln. Jag tänkte mig att Melchior skulle vandra fram genom historien efter reformationen, och så skulle vi få en samlad bild av Tallinns historia", förklarar författaren Indrek Hargla.

De böckerna vill jag, estofilen, läsa!

 

.....

Nu ska jag berätta för er vad ni inte ska göra. Om ni redan känner er lite smått deppiga ska ni inte åka ut på landsbygden i Estland när löven fallit. Löven som döljer skavankerna. Då står de hemska stora redan helt förfallna kolchosfabrikerna nakna i all sin uselhet. Många trähus från frihetstiden är också ruiner. Då vet man att antingen deporterades familjen till Sibirien och kom aldrig tillbaka, eller, i bästa fall, flydde de och räddades i ett annat land. Allt påminner om den svåra tiden. Många vill glömma den, de inte ens försöker komma ihåg. Jag som kände förfallet med hela min själ, med hela min kropp när jag var här 1978 och 1991, jag gråter inombords. Jag vet att esterna mycket väl hade kunnat leva som vi i Sverige, om de bara hade fått behålla sin frihet.

Just nu går en stark nationalistisk ström genom Ryssland. Det är framför allt unga människor, som inte tycker att den ryska människans intressen tillvaratas i deras land. Det pratas för mycket om alla andra grupper. Ni kanske har hört det på radion. En man från Kirgizistan vågade inte lämna sin lägenhet på kvällarna. Han var helt enkelt rädd att bli mördad. Den nationalism som esterna är rädda om, den går inte ut över några andra människor. Här mördas ingen av rasistiska skäl. Det är sällan man hör talas om mord över huvud taget. I alla fall inte bland esterna.

Vet ni vad man kan göra då, när man är så där smådeppig. Man kan titta på en film från våra utflykter i Estland med Hanno. Det är verkligen väldigt mycket vi sett och undersökt. Jag såg just på en utflykt till Kongi, där deras farmödrar växte upp. Allt är borta, eftersom ryssarna skulle ha ett stort område till militärövningsfält, men vi fantiserade om hur det hade sett ut en gång när flickorna Eplik lekte där. Hur kvarnen fungerade. Den hade två hjul. Ett för malning av säd och ett för sågning av virke. Strömmen var stark där. Vi kunde höra forsen, precis så som den hördes för många år sedan. Det var verkligen roligt och skönt att då hade de ett bra liv. Det var under farmor Anna Lowiisas första 12 år 1882- 1894 när hennes pappa levde. Ett par år efter pappans död gifte mamman om sig. Familjen tvingades flytta från sitt hem eftersom kvarnen var arrenderad och godsherren skulle hyra ut den till någon annan. De nygifta flyttade till Kaukasus och de två flickorna fick börja arbeta som piga. Så träffades farföräldrarna och historien gick vidare.

Trackback
RSS 2.0