.

För första gången har 85-åriga Armilde besökt sin huvudstad Tallinn.

Hon föredrog att komma dit per bil. Aldrig skulle hon sätta sig i ett flygplan som kan störta när som helst, eller ett tåg som också är farligt, så fort som dom kör. Det enda hon vet om Tallinn är det hon ser på TV, och hon måste få se Zoo, där finns så många spännande djur.

Hon säger att hon inte ens har varit i Tartu, som ligger i samma län som hennes by, Alatskivi.

När de närmar sig Tallinn blir hon chockad över de höga husen. Faller ett sådant hus sönder, då dör du, säger hon. Här kan man inte heller bo för då svälter man ihjäl. Har man inte pengar till mat, då finns ingen skog att gå i och plocka svamp och bär och annat ätbart. Har du det är du rik!

Hon får gå på Zoo, gå runt i staden och även hälsa på presidenten.

"Staden är ganska intressant och vacker”, kommenterar Milde som kan vara diplomatisk.

…..

Morgonrapporten om trafikolyckor i hela Estland mellan kl 19 - 09:

1. En bil med en 78-årig bilförare krockade med en familj, två vuxna och tre barn i en annan bil. Alla forslades till sjukhus men ingen var allvarligt skadad. (Saku)

2. Flicka på rullskridskor körde in i en trottoarkant, skadades och kördes till sjukhus i ambulans.  (Pärnu)

3. Krock med plåtskador (Jõhvi)

Inga övriga brott rapporterades.

.....

Så var det Godmorgon Sverige i dag P1. Angående Juholtaffären. Det konstaterades att alltför många sossar med erfarenhet var bortvalda ur den nya sosseledningen. Juholt själv har ju inte heller någon erfarenhet av regeringsarbete. Det förklarar de misstag han gjort. En gammal "räv" ska kallas in för att lära de nya makthavarna hur man ska agera för att inte göra fel. Hå hå ja ja.

Och jag, som har känt sverigeesternas frustration för att de nedvärderas på grund av sina många regeringsbyten under ”den estniska tiden”, och därför sätter allt i relation till detta, tänker genast: Hur är det då med nya, unga stater där ingen tidigare i historien har tillåtits få någon regeringserfarenhet? Tillåts de att ha någon inlärningstid? Svaret är NEJ. Så föraktfullt det diskuterades i Sverige om alla regeringar som kom och gick under frihetstiden. Om det fyra-åriga auktoritära styret. (Jfr flera stora stater i Europa under samma tid).

Slutsats: Det finns en agenda för gamla stater och en för nya. De nya får inte göra "fel".

.....

Någonstans någon gång i Estland.

De levde nu i det lilla sommarhuset. Irina tyckte det var jobbigt, det hus hon växt upp i hade varit mycket större. Trösten var väl att hon hade Tanja och lille Vello där också, inte bara Moritz.

En dag hade en främmande man knackat på. Han var bror till Juhan, som ägde huset de bodde i. Han hade också flytt från hemmet.

”Jag är ägare till en köttaffär i Tallinn” berättade han, när de satt och drack kaffe och bekantade sig med varandra. ”Har ni varit där? Den ligger vid Rådhuset. Jag hade många kunder. Parlamentet brukade komma in och handla. Ledamöterna alltså. De uppskattade min affär eftersom jag är noga med att allt ska vara färskt och av bästa kvalitet.”

”Självklart” sa Moritz. ”Vem jobbar inte så?”

”Jo, det är väl sant, men ibland tvivlar man… Nu ska ni få höra vad som hände häromdagen. Det var två ryska officerare som kom in. De tittade först på allt jag hade att sälja, sedan frågade de om de fick köpa 250 gram av min rökta korv. Och det fick de förstås. När jag packat in den i papper frågade de om de fick köpa 250 gram till. Jovisst, sa jag och gjorde ett nytt paket korv till dem. Då tittade de på mig och frågade om de fick köpa ytterligare 250 gram. Ni får köpa hur mycket ni vill, sa jag. Då tog de hela korven. Märkligt, eller hur?”

”Ja”, sa Moritz. ”I Ryssland där allt ska vara så bra, där får man inte köpa vad man vill. Allting är begränsat. Jag har kontakt med några ryssar i mitt företag, så jag får höra ibland. Men de vågar inte berätta så mycket. Det är farligt. Allt är farligt där.”

”Vet man vad som hänt president Päts?” frågade Tanja. ”Jag har inte hört om han är i Estland fortfarande.”

Moritz skakade på huvudet. ”Nej, det har inte sagts något om det.” det är väl inte så många som vet. Allt är så hemligt i helvetet.”

”Ja, så blev man då sovjetmedborgare.” Priit, Juhans bror, suckade. Och inte får man säga herr och fru längre. De ändrar på våra liv ända in i detaljerna! Kamrat, va! Och så tog de min affär. Jag kan vara glad att jag lyckades smita därifrån. Annars hade jag varit på väg till Sibirien nu.”

”Det är likadant med mig och mitt företag. De tog allt och gjorde någon anställd till chef. Nu kommer det inte gå så bra där. Han kan ju ingenting!”

Tanja tittade på dem. ”Jag kommer ihåg vad moster Olga berättade en gång. Kommer du ihåg, Ira? Hon arbetade på ett sjukhus i Karelen i Ryssland under tsartiden. Hon var sjuksköterska. Så kom den där hemska bolsjeviktiden och alla läkare blev skickade till Sibirien eller skjutna direkt. Och då satte de vaktmästarna som läkare! De tror inte att någon utbildning behövs. Allt gick förstås fel, och moster Olga flydde därifrån hem till Pärnu.”

”Jo, jag minns”. Ira nickade. ”Är det så det blir här nu?”

De andra bara suckade djupt.