Sept. 14, 2011 Jag ska nu berätta för er om ett folk som lever nära oss.

Jag ska nu berätta för er om ett folk som lever nära oss. Vi kallar dem ester. De är inga änglar, inga djävlar, utan rätt och slätt människor. Människor med samma variationer som hos andra folk. Låter det spännande? Jag ska fortsätta:

Först var de nomader, som så många andra. Sedan började de odla jorden och ha husdjur, som  så många andra. Men de hade otur. De hade valt att bosätta sig i ett område som andra folk var intresserade av. Det ena landet efter det andra var där och krigade och slogs. Inget annat land i Europa har så många försvarsborgar på samma areal som det här folket. Men det hjälpte inte. De tvingades att böja rygg för de olika makterna. En gång bad de faktiskt att svenskarna skulle komma. De ville ha skydd mot dem som var värre.

Till skillnad från andra makthavare såg svenskarna esterna som människor. De såg esterna som likvärdiga med dem själva. Esterna hade nu rätt att klaga i domstol. De hade samma rätt som makthavarna. Det var stort. Det ärt anledningen till att den tiden kallas ”den goda svenska tiden”.

Tyvärr förlorade svenskarna kriget mot ryssar och snart blev esterna livegna igen. Tsaren ville att hela Ryssland skulle bli mer europeiskt, så han lät tyska adelsmän flytta in i landet, ta esternas jord och låta esterna själva bli livegna med allt vad det innebär. Det var sådant som ingen i världen hade någon uppfattning om. Det fanns ingenstans att protestera helt enkelt.

Sedan kom en viss förändring i Europa. Livegenskapen upphävdes i Estland. Karl Marx spred sina teser och det blev uppror i många länder, även i Ryssland. Esterna började kunna tänka sig att bli fria. Efter nästan 600 år. De började ett fantastiskt arbete med att förbereda sig att klara sig själva. Det var så mycket de inte kunde. Att sköta en lantgård själv t.ex. Det var inte så många av dem som hade en helhetssyn på detta eftersom godsägaren bara hade gett order om vad som skulle göras utan att förklara varför och vad det betydde. De kunde inte bokföring, handel och att leda ett land bland mycket annat. Olika estniska män tog på sig olika uppgifter och folket förändrades.

Det var inte lätt att bli fri. De tog till vapen. Några hade utbildats i tsarens armé; andra, som de unga skoleleverna gav sig in i kriget utan krigsutbildning. Först besegrades ryssarna, sedan ockuperades landet av tyskar, och esterna besegrade dem också! Många dog, men de ansåg att det var värt det.

De fick tjugo turbulenta år som ett fritt folk. Hela Europa var turbulent. Flera länder blev diktaturer med diktatorns bestämda åsikter om människors olika värde. Finansproblemen var stora i världen.

Det lilla landet, som tagit sig namnet Eesti, Estland, trevade sig fram i sin nya situation. De visste hur det var att leva som en minoritet utan mycket värde, så de gav alla minoriteter möjlighet till auttonomi. Det var unikt i världen. De drog också in mark från de stora gårdarna, mark som stulits från estniska lantbrukare några århundraden tidigare. Godsägaren fick behålla så mycket mark att han kunde försörja sig, och fick betalt för resten som gick till esterna själva. Naturligtvis ansåg godsägarna (tyskarna) att de fick för lite betalt.

Många ester flyttade till staden där de etablerade sig i olika yrken som varit stängda för dem tidigare. Som i många andra av Europas länder byttes regering några gånger, och så en dag tog sig ,en av männen som varit statsminister, rätten att begära att hela riksdagen avgick. Han styrde med dekret i tre år. Därefter antogs en ny ordning och han valdes till president och en ny riksdag bildades efter allmänna, demokratiska val. Detta gav Sverige den möjlighet de ville ha för att fördöma hela landet! Jag kommer till det.

De stora diktaturerna träffades och fattade ett hemligt beslut. De delade upp vissa av  Europas länder mellan sig, och det lilla landet Estland var ett av flera länder som tillföll diktaturen Sovjetunionen. Utan att ha blivit tillfrågat naturligtvis. Vad då självständigt? Det var inte på riktigt.  Men avtalet var alltså hemligt.

Sovjet meddelade att de ville ha baser i Estland. Vad skulle presidenten svara på det? Vad hade han för möjligheter att vägra? Inget annat land i Europa syntes ha möjlighet att stödja Estlands försvar. Skulle han skicka det fåtal soldater han hade mot en säker död i ett krig mot en många gånger större krigsmakt. Finland hade klarat det, men kunde Estland? Han trodde inte det, utan upplät baser för de främmande fientliga soldaterna.

De kom. Många, många. Och alltmer ville Sovjet ha. Den stora björnen öppnade sina käftar och …. utlyste val till en ny regering.  Först sa man att det skulle vara allmänt demokratiskt val, men sedan var det bara av Sovjet tillåtna partier som var valbara. Och människor hämtades av soldater och hotades med vapen för att de skulle gå och rösta i ett val där valresultatet var klart innan vallokalerna stängt. Det tillsattes en kommunistisk regering i det landet, som av Sovjet tidigare ansetts vara fascistiskt, och som nu ”bad” att få ingå i det kommunistiska Sovjetunionen.

Var det något annat land som protesterade? Det hördes inga protester fram till Estland i alla fall.

Därefter öppnades helvetets portar. Vem hade förklarat krig? Ingen. Det var alltså inget krig. Men det dödades ju. Folk dödades på gatan, i lokaler där ”förhör” hölls, under deportationer och i Sibirien.

Var det något annat land som sa något då? Nej, de var upptagna av krig. Nästan allihop.

När många människor fått obekanta inneboende i sina lägenheter och förlorat allt sitt privatliv. När många tusen människor dött och ännu fler deporterats till ett iskallt, kargt och på alla sätt fruktansvärt Sibirien och ett år gått, då kom tyskarna. De trängde in i landet och drev de sovjetiska soldaterna framför sig. Esterna trodde att de kom för att befria dem och ge dem sin frihet tillbaka. De var lyckliga i den stora olyckan.

Var det något land som sa något nu? Ja, man menade att det var fruktansvärt att esterna var glada när tyskarna kom. Ha fascister!! Illa!!

I fyra år var tyskarna där. De tänkte inte alls ge esterna frihet. Esterna skulle deporteras till Ryssland, när tyskarna tagit det landet också. De dödade också ester, men inte lika många. De hade också baser i Estland, men de betalade hyra för de hus de in i. De dödade både ester och judar. Och här hjälptes de av några idioter från Estland också.

Var det någon som sa något nu? JA! OJA! De sa inget om de dödade esterna. Absolut inte. Nej, det var de döda judarna som man pratade om. Naturligtvis var det fruktansvärt att de oskyldiga judarna skulle dö. De hade inte gjort något ont. Det var bara det att de nationalsocialistiska tyskarna inte ansåg dem värda att leva. Men esterna, nej, det folket… Vad då? Finns det sådana?

Efter fyra år kom sovjeterna tillbaka. De fortsatte sitt mördande och utplånande av vanligt mänskligt liv i landet. Alla skulle böja sig för de nycker som kom från Moskva. Moskva ändrade sig ibland, och då var det gamla ett brott, som någon skulle straffas för. Folk dog och deporterades. Och lärde sig leva med osäkerheten, oärligheten och glädjelösheten.

Var det någon som sa något nu? Nej. Esterna var nog inte värda att leva i frihet. Sverige var först av alla länder att erkänna Sovjets ockupation av landet.

Varma gratulationer till er alla, ester, som blev fria för drygt tjugo år sedan! Och som ni gjorde det! Inte ett skott! Inte en död människa. Och så fort ni fick ordning i ert land! Ni har ju skapat ett så vackert land av ett område i totalt förfall! Jag är så glad att få tillhöra er. Tack alla ester för vad ni skapat!

 

Ja, jag är fortfarande upprörd för vad som sas i radioprogrammet, men nu ska jag försöka lugna ner mig!!

Trackback
RSS 2.0