.

 

Carmen Kass

 

Såg ni möjligen artikeln om den estniska modellen Carmen Kass i SvD i dag? En mycket ovanlig modell.

Först ska ni få lite fakta om henne.

Carmen Kass föddes 1978 i Tallinn. Under sovjettiden alltså. Hon växte upp med sin mor, syster och bror i Mäo. När hon var arton år reste hon till Paris och fick uppdrag av Vouge, Elle, Image, Madame Figaro och Numéro. Hon har gått catwalk för bl.a. Calvin Klein och Ralph Lauren mm mm mm. Hon har gjort en fantastisk karriär.

Hon har också synts på bio. I den estniska deckaren Täna öösel me ei maga, I natt ska vi inte sova.

Hon är med i partiet Res Publica, och var kandidat till Europaparlamentet 2004.

Hon är delägare i moderns agentur Baltic Models.

Sedan 2004 lever hon tillsammans Eric Lobron, tysk schackmästare.

Nu vet ni lite grand om henne.

SvD skriver:

CARMEN KASS Hon må vara catwalkfavorit men när det kommer till makeuptips är hon kass. …..Vid det här tillfället är det den estniska supermodellen Carmen Kass som är iförd de vackra plaggen och Linda Öhrström sminkar. Carmen, för svenskar mest känd från Lindexreklam, har en säregen skönhet, som gjort henne till en visningsveteran och favorit hos designer som Chanels Karl Lagerfeld.

Resultatet av modeller, kläder och makeup har blivit en stor bok och en utställning på Fotografiska museet (avslutas imorgon), båda med namnet Nordic Women in Chanel. En del av intäkterna från boken går till Rädda Barnen och modellerna ställer upp gratis, Carmen likaså. Hon är mycket lågmäld med sina andra välgörenhetsprojekt. De flesta av dem stödjer hon i tysthet i hemlandet Estland, fjärran från glittrande galor och fotoblixtar.

Lika tystlåten är hon när det gäller skönhetstips. Hon använder inte makeup. Jo, makeupartisten Tom Pecheux gav henne en olja som hon använder – men inte minns namnet på. En gång skulle hon och pojkvännen på fest och de fick stanna på en bensinmack för att köpa mascara, hon har ingenting i makeupväg hemma.

Jag är van vid att fråga ut alla med minsta anknytning till och intresse för skönhetsbranschen. Och de flesta har tips i mängder, även om de inte sminkar sig till vardags. Makeupartister och modeller ses ofta med nakna ansikten, men som vana resenärer och ivriga trendspanare plockar de upp goda råd, tricks och produkter från världens alla hörn. Men här kammar jag noll. För Carmen är skönhet ett yrke, inte en passion. Som tidsfördriv backstage spelar hon schack (hon är en schackspelare i världsklass) i sin Iphone. Och där har hon minsann tips på bra appar. Schack matt.

Det är roligt med människor som skiljer sig. - Nej, skiljer ut sig, menar jag.

 

…..

 

I Postimees skriver Eva Ernis om att

Datorn är en modern tragedi för barn

Brittiska forskare har kunnat konstatera att framtiden är osäker för våra barn, som nu sitter alltför mycket framför datorn. De får begränsade kunskap om livet utanför TV och dator. De leker inte ute i det fria. 35 % av barnen har aldrig klättrat i träd, slagit en kullerbytta på ängen eller plockat blommor. 10 % kan inte cykla, 30 % har aldrig pallat äpplen och de har aldrig byggt en koja.

För barnen är tv-spel mycket populära, men att sitta framför datorn är inte en oskyldig aktivitet. "Människor som spelar för många dataspel, får samma reaktioner i hjärnan, som alkoholisten och haschmissbrukaren", säger en forskare vid Berlins Universitetssjukhus.

Vilka människor får de kontakt med på nätet? Lögnare? Rasister? Andra fördomsfulla människor?

Alla föräldrar bör ha kännedom om hur ofta och hur länge barnen sitter uppkopplade till internet. Och prata med dem!! (Har jag sagt det förut?)

…..

 

Väike Maarjas kyrktorn står i två delar på marken bredvid kyrkan. Det ska lyftas på plats och arbetet ska vara klart sommaren 2012. Donatorer är fortfarande välkomna med bidrag. Kostnaden beräknas till 120 000 Euro, varav regeringen bidrar med en stor summa.

.....

Ett annat ämne jag återkommit till i olika diskussioner är skolan. Behovet av utbildning som är värd namnet.

I SvD i dag finns artikeln

Studentexamen får godkänt. Skriven av Jeanette Björkqvist.

Utan studentexamen är dörren till högre studier stängd för finländska gymnasister. Men elever på Mattlidens gymnasium (i Esbo, Finland) tycker tentamen är helt okej, trots att sista året tidvis är tungt på grund av proven.

Finland tog på 1960-talet, i motsats till Sverige, beslutet att behålla den traditionella studentexamen. Det betyder att man nästa år firar 160-års jubileum för den tidvis omdebatterade formen att mäta gymnasisternas kunskaper med centraliserade examensprov det sista studieåret.

Under årens gång har examen förstås reformerats kraftigt. Numera är det kutym att eleverna delar upp sina minst fyra obligatoriska skrivningar på höst- och vårterminen. Det länge kritiserade klumpprovet där alla realämnen testades under ett enda provtillfälle är numera uppdelat så att eleverna kan fokusera på enskilda ämnen under proven.

På statlig nivå diskuteras studentexamen med jämna mellanrum. Det framförs kritik men aldrig så allvarlig att beslutsfattande myndigheter skulle ifrågasätta ändamålsenligheten med den. Tvärtom har studentexamen under åren förädlats så pass att undervisningsministeriet nu jobbar på att ersätta åtminstone en del av inträdesproven till högskolorna med studentexamens provresultat.

Också på lärarhåll tror man på studentexamen:

– Det finns bra och dåliga sidor. Det goda är att det handlar om standardiserade prov där elevernas kunskaper mäts objektivt på lika villkor och där inga personliga omdömen från lärarhåll väger in. Sedan finns det ju nog branscher där studentexamen inte kan ersätta inträdesprov, så som exempelvis hälsokunskap, säger studiehandledare Mikael Eriksson.

I Sverige har man varit rädd för att de mindre intellektuellt begåvad eleverna ska känna sig mindre värda än de mer intellektuellt begåvade, och därför suddat ut möjligheterna för de senare att känna sig nöjda med skolan. Allt för mycket tid har ägnats åt dem som tänker lite långsammare. Det har varit viktigare att inte ställa krav, än att få eleverna att ge allt de har. Åren i grundskolan har blivit bortkastade år för en övervägande del av dem. En student berättade för mig att ”Det är töntigt att läsa läxor. Man blir ansedd som en klant om man gör det.” Så är det alltså inte i Finland, och inte heller i Estland, och jag hoppas det verkligen blir en förändring i skolan, så att tiden där känns meningsfull.

På en konferens i Hyvinge i slutet av 1990-talet där det finska kommunförbundet och Finlands-svenska lärarförbundet och skolor från Sverige och Estland deltog, föreslog Finlands-svenska lärarförbundet att det finländska skolsystemet skulle anpassas efter det svenska. De nio lärarna från Sverige bl.a. en rektor för ett gymnasium avrådde förfärade från detta förslag. Finska kommunförbundet bestämde så småningom att ingen anpassning till den svenska (DDR-) skolan skulle ske. De svenska lärarna drog en suck av lättnad.