.

Både Svenskan och Dagens Nyheter skriver om bokmässan i dag, bokmässan med den tyska inriktningen.

Naturligtvis är vi alla upplärda att tro att Hitler är Djävulen, men att vi inte har slutat fördöma hela tyska folket visste jag inte. Lina Kalmteg skriver i SvD om sportjournalisten Richard Olsson som sa:

”Det är svårt att ens tycka synd om dem när de får storstryk i fotboll. Man tänker bara Hitler, Hitler, Hitler, Hitler, Hitler.”

när Tysklands damlag förlorade mot Brasilien i OS-semifinalen 2008.

Han fick be om ursäkt, men förklarade sig med att han trodde alla kände detsamma.

 

Ebba Witt Brattström som är Dag Hammarskjöldprofessor på Humboldtuniversitetet i Berlin skriver i DN under rubriken:

Tyskland är som Sverige – fast bättre.

Hon har just demonstrerat i Berlin för mer bildning i skolsystemet.

Smaka på B-ordet. När hörde ni det senast? I Sverige tillhör ”bildning” samma eftersatta grupp som, säg, ”nationalkanon”, ”klassiker”, ”historiemedvetande” eller ”tradition”. Termer för den civilisationsprocess som traderar det förgångna in i nutiden.

Historiemedvetande är A och O för ett folk som inte vill göra om sina fäders misstag (krig, totalitära system).

Det är ett pinsamt faktum att det finns fler studenter som studerar svenska på den tyska högskolan (närmare 4.000) än det finns skolelever som väljer tyska som B- eller C-språk i vårt land. Inom skandinavistiken, som finns på 13 tyska universitet (och i Wien, Zürich och Basel), är svenska det största ämnet. Men det är en obesvarad kärlek. För trots att Tyskland är Sveriges största handelspartner, så misstror svensken reflexmässigt allt tyskt (utom möjligen den billiga ölen). Ändå är våra länders historia sammanflätad.

… Det är hjärtskärande att se hur Schwedenpommern, avträtt av Sverige 1815, ännu vårdar minnet av den goda ”svensktiden”. Vi får lära oss i våra svenska historieböcker att svenskarna var förfärliga (om vi får lära oss något) under stormaktstiden. Men tydligen anser både ester och tyskar att de levde i ”den goda svenska tiden”. Intressant. Har de något att jämföra med?

Hon nämner många gemensamma namn i vår historia, och jag kan tillägga att många tyskar flyttade mellan Sverige och Estland. Vart språk har förändrats med de tyska invandrarna, men ibland blir det roligt. När vi reste från ett hotell i Tyskland stod en stor skylt med ett avskedsmeddelande på parkeringen: Wie bedanken uns für Ihre Besuch. Borde betyda: Vi betackar oss för ert besök. De vill inte ha oss tillbaka! Nej, vi har missuppfattat! Det tyska bedanken betyder det motsatta i svenskan. Så kan det gå.

Vi kan bara tänka på vad svensken i gemen har för uppfattning om Lidl, ett av många matvaruhus i Sverige.

Tillbaka till artikeln:

Efter kriget fick DDR:s ideologiskt styrda, ”klasslösa” skola stå modell för Stellan Arvidson när han skapade den svenska grundskolan.

Tyskarnas beundran för Sverige som jämställdhetens och modernitetens paradis på jorden har liten verklighetskontakt. Men den kan förklaras med utopifaktorn: Sverige uppfattas som ett bättre – och möjligt – Tyskland. Efter tre år i Berlin skulle jag vilja hävda att det förhåller sig tvärtom: Tyskland är i många avseenden, inte minst bildnings- och kulturpolitiskt, ett bättre Sverige. Det är nämligen, håll i er, ett kulturland. Och det handlar inte bara om att Tyskland har 80 offentligt finansierade operahus som spelar 52 veckor om året.

…I Tyskland tar man kultur på största allvar. Och vidare: Tysklands sätt att hantera hela sin historia är exemplariskt. Bara i Berlin finns över dussinet museer och minnesplatser som skildrar Tredje rikets förbrytelser. (Min anmärkning: Hur många museer och minnesplatser finns i Ryssland över Siovjetunionens förbrytelser?) I teve vittnar varje vecka överlevande från koncentrationsläger och krigsskådeplatser. Också representanter för de i krigets slutskede 14 miljoner fördrivna tysktalande får numera berätta om sina lidanden som barn. Man förstår att nuet inte kan upplevas till fullo utan kunskap om det förgångna. (Hur många gånger uppträder Gulagfångar i rysk TV och talar om sitt helvete? Eller hur ofta hör vi föredrag i de svenska skolorna om helvetet i Gulag?)

…I tyska tv-debatter talar verkliga experter till punkt. (En nåd at stilla bedja om i Sverige.) De är inte valda enligt grundkursen i mediedramaturgi (en för, en emot, en skojig). Påfallande är frånvaron av flamsighet, såväl i kultur som i politik, där alla åsikter får komma till tals. Demokratin kräver hela spektret av politiska uppfattningar, det har tyskarna lärt sig den hårda vägen. Det enda som inte tolereras är antisemitism.

Visst är det intressant! I Tyskland finns mycket för oss att utforska. Och det roliga är, att så är det med alla våra grannländer. Jag tycker att det är så roligt att vi numera kan se både norska och danska program i vår TV. Jag vill se program från många fler länder. Vår TV-kultur är så präglad av den amerikanska, och det är ensidigt. Mångfald, mina vänner, det betyder också att vara öppen för andra länders kultur även om folket inte kommit invandrande.

Detta  är viktiga artiklar, det är ju helt klart. Tänk om smutskastningen av de baltiska länderna också kunde försvinna. De har alla fått fruktansvärt hårda straff för att de slog síg fria från Sovjetunionen 1920, och de vill nu leva i nuet.

.....

Postimees:

 

 

Presidenten.

President Ilves höll ett tal i FN i går. Han menar att Estlands framgång kan vara ett exempel för andra stater med auktoritära regimer. Efter tjugo år av frihet andas man numera frisk luft i Estland.

"Människor vill uttrycka sina åsikter fritt, göra sina egna val utan att känna rädsla, hotas och trakasseras av makten. Människor längtar efter demokrati, de vill ha demokrati och alla tillhörande rättigheter. Rättssäkerhet, yttrandefrihet, rätten att fritt samlas och uttrycka sin vilja "

"Att rösta är inte bara essensen av demokrati och fria val, även om de i ett fritt och demokratiskt samhälle är oskiljaktiga komponenter," påpekade han med hänvisning till FN: s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, vars bestämmelser alla FN:s medlemsstater är skyldiga att följa.

"Ett öppet samhälle är en hörnsten i de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Om du inte fritt kan uttrycka din åsikt och om du inte har rätt till en rättvis rättegång, spelar ett valbås ingen roll. Det som gäller är samma rättigheter och frihet för alla, oberoende av vem du är med eller utan förmögenhet."

…”Estland anser att alla länder bör se till att medborgarna har fri tillgång till Internet och därmed möjlighet att söka information och möjligheter till ett fritt utbyte av idéer. "

Han glömde inte vilken risk vi alla utsätts för vid cyberattacker.

”Cyberattackerna som drabbade Estland 2007 ökade vår medvetenhet om risken. Vi har vidtagit beslutsamma åtgärder för att säkerställa IT-säkerheten, men detta bör inte begränsa friheten för Internet-användare ", sade Estlands statschef.

Han citerade också rapporten från Freedom House  2011, enligt vilken Estland har den högsta Internet-friheten i världen.

"Vårt exempel visar tydligt att balansen mellan rättigheter och säkerhet är fullt möjligt.”

Han uttryckte stöd för en rad FN-verksamheter med anknytning till innovativa idéer och initiativ."Om vi inte kan få struktur på säkerhetsrådets arbete grundat på hur världen ser ut i dag, utan fortsätter att arbeta efter hur det var i 1945 års politiska verklighet kan vi vara säkra på att säkerhetsrådet kommer att förlora sin trovärdighet över tid."

"Därför föreslår jag att vi är öppna för förändringar, och börja agera därefter."

På tal om Israel och Palestina, sade president Ilves: "En hållbar tvåstatslösning kan vara en lösning som tar hänsyn till folkens önskan om en säker och blomstrande framtid."

En förkortad version av talet, men jag vill förmedla hur han och många andra  tänker och vad han arbetar för i Estland.