Sept. 24, 2011 De söker nya gemensamma lösningar på försvarsfrågorna.
I dagens DN läser vi att
Ryssland pekas ut för mord i Turkiet, Ingmar Nevéus.
Artikeln handlar om en ryss som kan ha mördat tre turkar som vedergällning för attentatet mot flygplatsen i Moskva då 37 människor dog. Samme ryss misstänks också för ett likande attentat som vedergällning mot tjetjenska mördare.
Det jag tycker är mycket intressant är sista stycket i artikeln:
I Ryssland är ingen särskilt upprörd över vad som ser ut att vara ett mord beställt av staten. En rad lagändringar 2006 gjorde det dessutom lagligt för den militära underrättelsetjänsten GRU och det civila FSB att utföra den här sortens aktioner.
Frågan är: Kan de alltså döda över hela världen? Räcker det med en misstanke? Detta är oroande för Rysslands grannstater.
…..
I SvD läser vi att
Få klarar nollvision om barnvräkningar. Christina Lucas.
(Detta händer i Sverige) Sedan 2007 har mer än 1900 barn vräkts. Förra året vräktes 632 barn och deras familjer, en ökning med 2 %. Under årets första sex månader vräktes 358 barn med sina familjer, en ökning med 9 %. Totalt 1387 barn var inblandade i ansökningar om vräkning. De flesta avstyrdes dock.
…..
Postimees:
Tydligen är det Putin som ska bli president nästa period i Ryssland. Det antas emellertid att Putin och Medvedev ska fortsätta som ett tandemparoch byta jobb med varandra åtminstone till 2018.
…..
Mart Laar: Estland lägger upp sin försvarsbudget såsom de nordiska länderna.
Försvarsminister Mart Laar, informerade vid mötet i Tallinn med försvarsministrarna från Litauen, Estland, Sverige och Finland, och representanter från Lettland och Danmark, att man ökar försvarsbudgeten med två procent av bruttonationalprodukten.
De söker nya gemensamma lösningar på försvarsfrågorna. Bl.a. ska man se över om man kan hitta en bra lösning för luftövervakning. När Estland och Finland gemensamt upphandlade radar fick de två stycken till priset av en.
…..
Det diskuteras om man ska bygga en bro eller en tunnel mellan Saaremaa och fastlandet.
…..
Tjänstgörande prästen fader Andreas invigde ett monument över offren för massakern i Kudjape på Saaremaa 1941. Han välsignade inte monumentet eftersom det där talades positivt om kommunismen. Fader Andreas sa att han är en fri man i ett fritt land, och handlar i enlighet sitt samvete.
I Padise kloster har man hittat en liten från 1500-talet under den pågående restaureringen där.
Padise kloster lockar inte enbart med ruinerna, utan snarare den ande och själ man känner i ruinen. Då man rör sig inom stenmurarna skall man veta att cisterciensermunkarn följde lärdomar av brödraskapets andlige far Bernard Clairvaux` , som var en framstående medeltida tänkare och mystiker. St. Bernards bild finns huggen i sten i själva klosterkyrkan.
Där har vi varit några gånger och vandrat runt.
.....
Aktuaalne Kaamera:
I Narva behövde man mer plats till begravningar. Någon kläckte den geniala idén att röja den plats som avvändes att begrava fångarna i ockupationslägret efter andra världskriget.
Prästen i Narva säger att det är en klar kulturkrock. Så gjorde man under sovjettiden. Slätade till en gammal gravplats och begravde nya döda över den. men nu lever vi i ett fritt Estland, ett estniskt Estland, och de som gjort detta är reprtesentanter för de ryska invånarna i Narva. Arbetet är nu stoppat och man ska försöka göra platsen till den begravningsplats över de fängslade esterna det en gång var.
http://www.axess.se/tv/player.aspx?id=196 , ett mycket intressant program på Axess-TV, en intervju av Tomas Gür med estniskan Kadri Liik. Se den! Även om Gür inte helt förstår vilket speciellt läge Estland har i förhandlingar med Ryssland. När ni ser bilderna från Tallinn när de ryska ungdomarna krossar butiksfönster ska ni veta, att det mestadels var ryska butiksägare. En annan sak som hände vid Bronssoldatupproret var att en ung "gammelrysk" man blev mördad. Det är inte helt klart av vem, men självklart lyckades svenska tidningar svänga till det. De sa: "När Estland frigjorde sig från Sovjetunionen skedde det utan ett enda dödsoffer. Men nu har det hänt."
Vad är sambandet mellan frigörelsen 1991 med upplopp i Tallinn 2007? Tja, kanske måste man få till det att Estland är dåligt. Inte vet jag.
.....
Låt oss kalla texten jag började på i går för
I Tallinn.
Solen sken över Estland den här dagen. Solen sken egentligen alltid över Estland numera.Hans hade flyttat till staden. Han hade växt upp mitt i det bördiga landet. Släkten var mjölnare och en fredsdomare hade det alltid funnits bland dem. Det var ovanligt för en estnisk familj, men så var det. Annars hade esterna varit livegna hos godsherrarna i några hundra år. Med undantag för ett avbrott under den goda svensktiden. Hans hann gå i skolan innan tsaren bestämt att alla skulle lära sig ryska i hela det stora ryska riket. De skulle bli ryssar var det meningen. Han hade gift sig men när hans kvinna skulle föda deras första barn, då avled hon. Han hade mist både hustru och barn. Allt blev så tomt. Han skulle inte få några arvingar. Hans del av släkten skulle dö ut med honom. Aldrig skulle han gifta om sig. Så hade han bestämt och förklarat för sin far vid faderns gravkors i Ambla kyrka.
Men åren gick. Han köpte en ny gård och en kvarn och anställde en piga att sköta sysslorna i hemmet, och insåg att det bästa han kunde göra det var att gifta sig med henne, Anna Lowisa från Kongi. Hennes pappa arrenderade kvarnen där, men dog tidigt och mamman gifte om sig. Det paret lockades av erbjudandet från tsaren att om de flyttade till Kaukasien skulle de få pengar att starta med, och där var det fantastiska jordar och underbart väder. De tog sina söner med sig men lämnade döttrarna i Estland. Flickorna fick arbete som pigor på bondgårdar i trakten. Anna Lowisa hos Hans och Leena i en gård i närheten.
Hans gifte om sig i Ambla kyrka när han var en mogen man på trettiosju år. Hans unga hustru var tjugo år yngre.
De sålde sin gård och kvarn och byggde huset i Tallinn på Tartu Maantee 31. Två hus byggde han. Det var framtiden för de barn de skulle få han tänkte på. De skulle alltid ha någonstans att bo. Deras liv skulle vara i staden, de skulle inte behöva slita ut sig på landsbygden.
Det var inte lätt att vänja sig vid det nya livet. Så fort de kom ut på gatan såg de människor. Överallt. Och alla ljud. Tystnaden från landet fanns inte här.
Allt såg så bra ut. Anna Lowisa födde barn, arvingar åt honom. Först två flickor sedan kom äntligen en son. Moritz. En förunderligt söt liten pojke, och så intelligent han var. Det såg Hans meddetsamma. Trots att han var pojkens far var han helt objektiv när han sa så. Han var väl begåvad, men skulle absolut inte skämmas bort. Bara genom sträng uppfostran danades en man. Och det var män som behövdes nu. Frihetstankarna hade kommit långt i landet. Snart skulle landet vara fritt. Eller åtminstone mera fritt än det var nu när tsaren bestämde allt. Hans son skulle inte behöva lära sig ryska och ryska seder. Han var est. Punkt.
Vad ska det bli av deras Maarjamaa, deras vackra lilla Marias land, som Gud aldrig hade glömt, trots att de ibland tvivlat på det. När olika krigsherrar härjade i landet. Som tsar Peeter när han tömde alla matförråd så att den svenske kung Karl inte skulle kunna ha den här delen av landet som avstamp för sina kommande strider i Ryssland, eller de tidigare och senare soldathoparna som plöjt sig genom landet och krävt att esterna skulle strida för dem. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Bränt och dödat. Bränt och dödat. Esternas liv hade inte betytt någonting, men de hade varit bra att ha när de behövts för strider någon stans. Hade esterna överlevt om de inte trott att någon gång ska de slippa allt detta. Någon gång ska de få bestämma själva och leva livet på sitt eget vis med sia egna vanor och sin egen kultur Aldrig hade de fått tillträde till de fina godsen, utom som slavarbetare förstås. Hans visste att hans släkt hade betytt mycket för folket i trakten. De hade inte varit slavar. De hade visat att även en est kan arbeta som en fri man, och lyckas.
Nu levde Hans med sin familj i den stora staden Tallinn. "Ett nytt liv i en ny tid. Gud har inte glömt oss. I det land som vi själva kallat Maarjamaa, Marias eget land."
