April 17, 2012 “Varför lär de sig inte hur man ska leva i det nya landet?”
Ni skulle se oss nu! Nyklippta! Frisörskan tyckte att vi blev minst tjugo år yngre, Fast jag vet inte....
Det är roligt att vara där, hon har klippt oss några år nu och vi är mycket nöjda. Hon var liten när Estland blev fritt 1991, så hon har inte några egna minnen av Sovjetunionen. Det ska man nog komma ihåg när hon säger att det är självklart att ryssarna i Estland självklart ska lära sig estniska. (esterna tvingades att lära sig ryska under ockupationen; de var absolut tvungna att lära sig den nya kulturen, och straffades mycket hårt om de utövade sin egen kultur.)
Hon har en uppfattning om Sverige som är intressant. Min uppfattning är ju att när man kommer till ett land, då tar man reda på hur folk beter sig där. Det är till och med det som är riktigt intressant.
Det är roligt att vara där, hon har klippt oss några år nu och vi är mycket nöjda. Hon var liten när Estland blev fritt 1991, så hon har inte några egna minnen av Sovjetunionen. Det ska man nog komma ihåg när hon säger att det är självklart att ryssarna i Estland självklart ska lära sig estniska. (esterna tvingades att lära sig ryska under ockupationen; de var absolut tvungna att lära sig den nya kulturen, och straffades mycket hårt om de utövade sin egen kultur.)
Hon har en uppfattning om Sverige som är intressant. Min uppfattning är ju att när man kommer till ett land, då tar man reda på hur folk beter sig där. Det är till och med det som är riktigt intressant.
Hon hade varit i Finland, och såg där kvinnor gömda i svart niqab. Hon trodde att det var kvinnor i niqaben, men säker var hon inte. Vi berättade om Rinkeby, och hon förstod inte den svenska politiken. “Varför lär de sig inte hur man ska leva i det nya landet?” Jag tycker att det är intressant med hennes tankar. Kanske för att jag är så fascinerad av Estland. Så kan det vara!
…..
Jag hittade en uppsats skriven av Caroline Adlercreutz och Ane Kongo:
Malmö Högskola LÄRARUTBILDNINGEN Barn Unga Samhälle (BUS)
Examensarbete, 15 högskolepoäng
I barninstitutionernas barndom
En jämförande studie av förskolan i Estland och Sverige på 1800- talet.
…..
Jag hittade en uppsats skriven av Caroline Adlercreutz och Ane Kongo:
Malmö Högskola LÄRARUTBILDNINGEN Barn Unga Samhälle (BUS)
Examensarbete, 15 högskolepoäng
I barninstitutionernas barndom
En jämförande studie av förskolan i Estland och Sverige på 1800- talet.
Är det någon som över huvud taget har funderat på om Estland har haft någon sorts förskola under tsartiden? Jag såg det här och började tänka.
Uppsatsen mycket nedkortad:
De frågor som vi med vårt arbete vill behandla är:
1. När inrättades de första barninstitutionerna i Estland och i Sverige?
2. Varför bildades barninstitutionerna, vad var de till för och hur har de sett ut?
3. Vilka var de tidigaste pedagogerna och vilka var deras grundtankar om barn?
Vi har valt att belysa tre pedagoger då vi finner att deras grundtankar och syn på barn har varit inflytelserika i både Estland och Sverige. Dessa pedagoger är Pestalozzi, Owen och Fröbel.
Pestalozzi, Owen och Fröbel var alla inspirerade av Jean-Jacques Rousseaus (1712- 1778) tankar om människonaturen. Rousseau ansåg att människan i grunden är god. Rousseau menade vidare att barn har rätt till barndomen, rätt till att vara barn samt skall bli respekterad för sin egen natur (Signert, 2000:64). (min understrykning)
Johann H. Pestalozzi (1746-1827) föddes i Zürich. utvecklas. Hans ledmotiv var ”det man själv har gjort kommer man ihåg hela livet”. Samtidigt som han förstod vikten av föräldrars omvårdnad av barn, så insåg han att om det går miste om lyckan av kärlek, måste barn få denna på annat sätt. Om det misslyckas kan detta nämligen leda till brottslighet och andra svårigheter i livet. Engdahl menar att Pestalozzi hade tre mål för uppfostran och de var: att fängsla barnets uppmärksamhet, öva omdömesförmågan och att ”höja hjärtat mot ädlare känslor”.
Robert Owen (1771- 1858) föddes i England. Han ansåg att barnen var offer för industrialismens framfart och på det viset försökte han hjälpa arbetarna till bättre levnadsförhållanden och kortare arbetstid.
År 1816 grundade han ”Institut för karaktärsdaning”, där barn mellan två och sex år var välkomna. Syftet var att lära barnen ömsesidig vänlighet och annat som ansågs vara nyttigt och som de kunde förstå. Han ville att barnen skulle komma till institutet redan när de började gå, för att lära sig goda vanor och skilja på rätt och orätt. Owens huvudprincip var att barn ska vara glada, trivas och fostras utan aga.
Friedrich Fröbel (1782-1852) föddes i Tyskland. Fröbel menade enligt Signert (2000:73) att om barn lever i samklang med naturen, leker och upplever med alla sina sinnen skulle de som människa utveckla alla sina inneboende anlag.
Kindergarten symboliserar allt som Fröbel ville ge barnen, hans mål med sina idéer var att utbilda fria, tänkande människor. Verksamheten skulle vara ett komplement till hemmet då han ansåg det vara så viktigt att ingenting kunde ersätta det.
Orsaken till att barninstitutioner upprättades var att föräldrarna arbetade i industrin, och barnen lämnades ensamma i hemmen med en del tragiska olyckor som följd. Detta gäller både Sverige och Estland.
Småbarnsskolan
Småbarnsskolan utvecklades i England. ”Småbarnsskolan liknades vid blomman dit barnen flög som ett bi för att hämta honung under den tid då föräldrarna ändå inte kunde ta hand om dem”.
I Stockholm startade den första förskolan 1836. Dess syfte var att i god kristen miljö ge barn i åldrarna 2-7 år uppfostran, sund föda, frisk luft och omvårdnad som ledde till ett bättre hälsotillstånd bland barnen. I småbarnsskolan fick barnen undervisning i bl. a. läsning, räkning, religion och musik. Lektionerna varvades med lek och måltider. Några år senare öppnades småbarnsskolan även i Göteborg.
I Estland startade den första privata barninstitutionen 1840, av initiativtagare Baronessan Elisabeth von Uexküll. Pojkar och flickor i åldrarna 2-3 år från fattiga familjer var accepterade där.
”Väikelastekool” (småbarnsskolan) grundad av diakonissor öppnades 1860 i Tallinn. I undervisningen läste man bibeltexter, katekesen och sjöng kyrkliga sånger. Barnen var tvungna att lära sig läsa från sex års ålder. Ryska och tyska var viktiga språk att kunna och handarbeten var en väsentlig del i undervisningen.
Den första barnkrubban öppnades 1854 på Kungsholmen i Stockholm, där man tog hand om barn i åldrarna 2-6 år. Motiveringen till barnkrubban var att det fanns ett socialt hjälpbehov. Ändamålet var att influera sedlighet och ordning. Den hade en fast dagordning och hade som innehåll återkommande moment som tvättning, rengöring och vädring, då fokus lades på att bekämpa smuts, ohyra och de sjukdomar som ofta följde. Den hade även inslag av fri lek utomhus.
I Estland har det funnits barnkrubbor och dessa låg i anslutning till fabriker där arbetarna kunde lämna sina barn.
Det första institutet som kallades ”kindergarten” grundades i Estland 1862 av Hjälpföreningen och hette ”Estlands kindergarten av understödsförening”. Huvuduppgiften var att se efter barn men dock fick barnen lära sig handarbeten av olika slag, religionslära och läsning. Leken ansågs som slöseri av tid. De första som grundade förskolor var oftast tyska privatpersoner eller tyska föreningar.
I slutet av 1800 talet öppnades flera barnträdgårdar, som i t ex Tallinn, Pärnu och Sindi, då Estland blev mer industrialiserat.
En av de allra första ”kindergarten” grundades 1896 i Stockholm. Syftet var att ge barn mellan 3-7 år uppfostran och sysselsättning under några timmar varje dag, denna var avgiftsbelagd och riktades sig mot vad som kom att kallas för ”bättre mans barn”. I borgliga hem fanns det inte något behov av tillsyn eller heldagsfostran då barnens mödrar var hemma, det fanns istället ett behov av en mer pedagogisk verksamhet som stimulerade barns utveckling. I kindergarten använde man dyrbart material, medan man i krubborna fick nöja sig med enklare och billigare material.
Jämförelse av barninstitutionerna i Estland och Sverige.
Småbarnsskolan
Vi kan se att religionen var en viktig faktor i småbarnsskolan i de respektive länderna då barnen uppfostrades i en god kristen miljö genom att läsa bibeltexter, katekesen samt sjunga kyrkliga sånger.
Att religionen har tagit stor plats i undervisningen kan vi se som en koppling mellan det estniska och svenska småbarnsskolan.
I den svenska småbarnsskolan lades enligt Westberg (2008) mycket vikt på barnens hälsa, de skulle tvättas, få frisk luft, sund föda och omvårdnad. Detta är inget vi kan se i den estniska småbarnsskolan men däremot lades stor vikt vid att barnen skulle lära sig handarbeten av olika slag. Även i den svenska småbarnsskolan fanns det inslag av handarbeten, men vi kan inte se att den var av lika stor vikt som i den estniska småbarnsskolan.
Leken har haft olika betydelser i de respektive länderna. I Sverige fick man springa och leka fritt ute, medan man i Estland fick gå i gåsmarsch två och två under lärarens uppsyn. Fröbel var enligt Signert en stor förespråkare för den fria leken. Men hur fri den leken han talar om var är man inte säker på, då de rörelselekar han visade fram var mycket konstruerade och ledda. Owen förespråkade vikten av sång och lek både ute och inne, för att genom det lära barnen samarbete.
Barnkrubban
Den första barnkrubban öppnades på Kungsholmen i Stockholm 1854 av Magnus Huss. Denna form av förskola har funnits i Estland och det fanns i anslutning till fabriker där förvärvsarbetarna kunde lämna sina barn, men vi har inte fått fram någon ytterligare fakta kring hur man arbetade där.
Holmlund skriver om verksamhetens mål och metoder som man arbetade med på Kungsholmens barnkrubba. Här kan vi läsa: ”I krubban måste råda ordning i allt, dock utan stryk och stränghet...”. Vi kan se att Owen har varit inspiratör då hans mål var att man skulle uppfostra barn utan aga. Vidare kan vi läsa om hur man skulle behandla barnen på Kungsholmens barnkrubba: ”... genom vänliga rättelser; det vänjes att dagligen behandlas ömt...” I det här citatet kommer Owens syn på barn fram ännu mer då han ansåg att det var viktigt att lära barnen ömsesidig vänlighet.
Kindergarten
Estland startade sin kindergarten 34 år innan Sverige vilket kan bero på att de första småbarnsskolorna som grundades i Estland öppnades av tyska medborgare. Det i sin tur ledde till att det fanns en bättre förbindelse till Fröbel och hans teorier. Småbarnsskolorna ändrade då namn till kindergarten.
Lärarinnorna i Estland hade i uppgift att se efter barn. De lärde barnen handarbeten, religionslära samt läsning. Här kan vi se att de blivit inspirerade av Fröbel då han talade mycket om att barn ska använda sina händer. Han var troende och ansåg att kunskapen var något yttre givet av Gud och han poängterade vikten av läsning. I Sverige arbetade man efter Fröbelgåvorna (pedagogiska leksaker som består av skilda geometriska kroppar), som Fröbel utvecklade för att utveckla det sensoriska och motoriska hos barnet, för att genom det ge stimulans åt en mer pedagogisk verksamhet. Vad vi har läst i vår empiri kan vi inte se att Estland använt sig av Fröbelgåvorna i sin verksamhet under den tidsepok som vi tittat på. Den började inte användas förrän C. H. Niggol skrev en bok 1921 som hette ”Kasvatus enne kooli” (Uppfostran innan skolan). Boken ger en översikt om förskolebarns mentala utveckling, lekteorier, leksaker och de krav man ställer på barn samt metodiken för lekens organisering. Niggol var en stor beundrare av Fröbels uppfostransidéer och genom honom kom barnträdgårdarna att använda Fröbels praktiska arbetssystem.
I den estniska kindergarten ansåg man leken vara onödig. Detta är helt emot det som Fröbel har sagt om leken, han ansåg att barnen genom leken visar sitt rätta jag och att de skulle leka mycket, då barn genom lek och fria aktiviteter utvecklas. Lek är inte det iakttagbara som barnet gör, utan det sätt att uppleva tingen, ”den är högst allvarlig och har djup betydelse”. Vi förmodar att de i den svenska kindergarten låtit barnen leka både fritt och under pedagogisk ledning, då man jobbat efter fröbelläran.
Barninstitutionerna i Estland måste också ha vänt sig till esternas barn, eftersom många ester
De frågor som vi med vårt arbete vill behandla är:
1. När inrättades de första barninstitutionerna i Estland och i Sverige?
2. Varför bildades barninstitutionerna, vad var de till för och hur har de sett ut?
3. Vilka var de tidigaste pedagogerna och vilka var deras grundtankar om barn?
Vi har valt att belysa tre pedagoger då vi finner att deras grundtankar och syn på barn har varit inflytelserika i både Estland och Sverige. Dessa pedagoger är Pestalozzi, Owen och Fröbel.
Pestalozzi, Owen och Fröbel var alla inspirerade av Jean-Jacques Rousseaus (1712- 1778) tankar om människonaturen. Rousseau ansåg att människan i grunden är god. Rousseau menade vidare att barn har rätt till barndomen, rätt till att vara barn samt skall bli respekterad för sin egen natur (Signert, 2000:64). (min understrykning)
Johann H. Pestalozzi (1746-1827) föddes i Zürich. utvecklas. Hans ledmotiv var ”det man själv har gjort kommer man ihåg hela livet”. Samtidigt som han förstod vikten av föräldrars omvårdnad av barn, så insåg han att om det går miste om lyckan av kärlek, måste barn få denna på annat sätt. Om det misslyckas kan detta nämligen leda till brottslighet och andra svårigheter i livet. Engdahl menar att Pestalozzi hade tre mål för uppfostran och de var: att fängsla barnets uppmärksamhet, öva omdömesförmågan och att ”höja hjärtat mot ädlare känslor”.
Robert Owen (1771- 1858) föddes i England. Han ansåg att barnen var offer för industrialismens framfart och på det viset försökte han hjälpa arbetarna till bättre levnadsförhållanden och kortare arbetstid.
År 1816 grundade han ”Institut för karaktärsdaning”, där barn mellan två och sex år var välkomna. Syftet var att lära barnen ömsesidig vänlighet och annat som ansågs vara nyttigt och som de kunde förstå. Han ville att barnen skulle komma till institutet redan när de började gå, för att lära sig goda vanor och skilja på rätt och orätt. Owens huvudprincip var att barn ska vara glada, trivas och fostras utan aga.
Friedrich Fröbel (1782-1852) föddes i Tyskland. Fröbel menade enligt Signert (2000:73) att om barn lever i samklang med naturen, leker och upplever med alla sina sinnen skulle de som människa utveckla alla sina inneboende anlag.
Kindergarten symboliserar allt som Fröbel ville ge barnen, hans mål med sina idéer var att utbilda fria, tänkande människor. Verksamheten skulle vara ett komplement till hemmet då han ansåg det vara så viktigt att ingenting kunde ersätta det.
Orsaken till att barninstitutioner upprättades var att föräldrarna arbetade i industrin, och barnen lämnades ensamma i hemmen med en del tragiska olyckor som följd. Detta gäller både Sverige och Estland.
Småbarnsskolan
Småbarnsskolan utvecklades i England. ”Småbarnsskolan liknades vid blomman dit barnen flög som ett bi för att hämta honung under den tid då föräldrarna ändå inte kunde ta hand om dem”.
I Stockholm startade den första förskolan 1836. Dess syfte var att i god kristen miljö ge barn i åldrarna 2-7 år uppfostran, sund föda, frisk luft och omvårdnad som ledde till ett bättre hälsotillstånd bland barnen. I småbarnsskolan fick barnen undervisning i bl. a. läsning, räkning, religion och musik. Lektionerna varvades med lek och måltider. Några år senare öppnades småbarnsskolan även i Göteborg.
I Estland startade den första privata barninstitutionen 1840, av initiativtagare Baronessan Elisabeth von Uexküll. Pojkar och flickor i åldrarna 2-3 år från fattiga familjer var accepterade där.
”Väikelastekool” (småbarnsskolan) grundad av diakonissor öppnades 1860 i Tallinn. I undervisningen läste man bibeltexter, katekesen och sjöng kyrkliga sånger. Barnen var tvungna att lära sig läsa från sex års ålder. Ryska och tyska var viktiga språk att kunna och handarbeten var en väsentlig del i undervisningen.
Den första barnkrubban öppnades 1854 på Kungsholmen i Stockholm, där man tog hand om barn i åldrarna 2-6 år. Motiveringen till barnkrubban var att det fanns ett socialt hjälpbehov. Ändamålet var att influera sedlighet och ordning. Den hade en fast dagordning och hade som innehåll återkommande moment som tvättning, rengöring och vädring, då fokus lades på att bekämpa smuts, ohyra och de sjukdomar som ofta följde. Den hade även inslag av fri lek utomhus.
I Estland har det funnits barnkrubbor och dessa låg i anslutning till fabriker där arbetarna kunde lämna sina barn.
Det första institutet som kallades ”kindergarten” grundades i Estland 1862 av Hjälpföreningen och hette ”Estlands kindergarten av understödsförening”. Huvuduppgiften var att se efter barn men dock fick barnen lära sig handarbeten av olika slag, religionslära och läsning. Leken ansågs som slöseri av tid. De första som grundade förskolor var oftast tyska privatpersoner eller tyska föreningar.
I slutet av 1800 talet öppnades flera barnträdgårdar, som i t ex Tallinn, Pärnu och Sindi, då Estland blev mer industrialiserat.
En av de allra första ”kindergarten” grundades 1896 i Stockholm. Syftet var att ge barn mellan 3-7 år uppfostran och sysselsättning under några timmar varje dag, denna var avgiftsbelagd och riktades sig mot vad som kom att kallas för ”bättre mans barn”. I borgliga hem fanns det inte något behov av tillsyn eller heldagsfostran då barnens mödrar var hemma, det fanns istället ett behov av en mer pedagogisk verksamhet som stimulerade barns utveckling. I kindergarten använde man dyrbart material, medan man i krubborna fick nöja sig med enklare och billigare material.
Jämförelse av barninstitutionerna i Estland och Sverige.
Småbarnsskolan
Vi kan se att religionen var en viktig faktor i småbarnsskolan i de respektive länderna då barnen uppfostrades i en god kristen miljö genom att läsa bibeltexter, katekesen samt sjunga kyrkliga sånger.
Att religionen har tagit stor plats i undervisningen kan vi se som en koppling mellan det estniska och svenska småbarnsskolan.
I den svenska småbarnsskolan lades enligt Westberg (2008) mycket vikt på barnens hälsa, de skulle tvättas, få frisk luft, sund föda och omvårdnad. Detta är inget vi kan se i den estniska småbarnsskolan men däremot lades stor vikt vid att barnen skulle lära sig handarbeten av olika slag. Även i den svenska småbarnsskolan fanns det inslag av handarbeten, men vi kan inte se att den var av lika stor vikt som i den estniska småbarnsskolan.
Leken har haft olika betydelser i de respektive länderna. I Sverige fick man springa och leka fritt ute, medan man i Estland fick gå i gåsmarsch två och två under lärarens uppsyn. Fröbel var enligt Signert en stor förespråkare för den fria leken. Men hur fri den leken han talar om var är man inte säker på, då de rörelselekar han visade fram var mycket konstruerade och ledda. Owen förespråkade vikten av sång och lek både ute och inne, för att genom det lära barnen samarbete.
Barnkrubban
Den första barnkrubban öppnades på Kungsholmen i Stockholm 1854 av Magnus Huss. Denna form av förskola har funnits i Estland och det fanns i anslutning till fabriker där förvärvsarbetarna kunde lämna sina barn, men vi har inte fått fram någon ytterligare fakta kring hur man arbetade där.
Holmlund skriver om verksamhetens mål och metoder som man arbetade med på Kungsholmens barnkrubba. Här kan vi läsa: ”I krubban måste råda ordning i allt, dock utan stryk och stränghet...”. Vi kan se att Owen har varit inspiratör då hans mål var att man skulle uppfostra barn utan aga. Vidare kan vi läsa om hur man skulle behandla barnen på Kungsholmens barnkrubba: ”... genom vänliga rättelser; det vänjes att dagligen behandlas ömt...” I det här citatet kommer Owens syn på barn fram ännu mer då han ansåg att det var viktigt att lära barnen ömsesidig vänlighet.
Kindergarten
Estland startade sin kindergarten 34 år innan Sverige vilket kan bero på att de första småbarnsskolorna som grundades i Estland öppnades av tyska medborgare. Det i sin tur ledde till att det fanns en bättre förbindelse till Fröbel och hans teorier. Småbarnsskolorna ändrade då namn till kindergarten.
Lärarinnorna i Estland hade i uppgift att se efter barn. De lärde barnen handarbeten, religionslära samt läsning. Här kan vi se att de blivit inspirerade av Fröbel då han talade mycket om att barn ska använda sina händer. Han var troende och ansåg att kunskapen var något yttre givet av Gud och han poängterade vikten av läsning. I Sverige arbetade man efter Fröbelgåvorna (pedagogiska leksaker som består av skilda geometriska kroppar), som Fröbel utvecklade för att utveckla det sensoriska och motoriska hos barnet, för att genom det ge stimulans åt en mer pedagogisk verksamhet. Vad vi har läst i vår empiri kan vi inte se att Estland använt sig av Fröbelgåvorna i sin verksamhet under den tidsepok som vi tittat på. Den började inte användas förrän C. H. Niggol skrev en bok 1921 som hette ”Kasvatus enne kooli” (Uppfostran innan skolan). Boken ger en översikt om förskolebarns mentala utveckling, lekteorier, leksaker och de krav man ställer på barn samt metodiken för lekens organisering. Niggol var en stor beundrare av Fröbels uppfostransidéer och genom honom kom barnträdgårdarna att använda Fröbels praktiska arbetssystem.
I den estniska kindergarten ansåg man leken vara onödig. Detta är helt emot det som Fröbel har sagt om leken, han ansåg att barnen genom leken visar sitt rätta jag och att de skulle leka mycket, då barn genom lek och fria aktiviteter utvecklas. Lek är inte det iakttagbara som barnet gör, utan det sätt att uppleva tingen, ”den är högst allvarlig och har djup betydelse”. Vi förmodar att de i den svenska kindergarten låtit barnen leka både fritt och under pedagogisk ledning, då man jobbat efter fröbelläran.
Barninstitutionerna i Estland måste också ha vänt sig till esternas barn, eftersom många ester
börjat arbeta i industrierna. Tidigare levde de enbart på landet (nästan enbart). De var fortfarande
"ickemänniskor". Det förhållandet ändrades inte förrän esterna var ett fritt folk för första gången
i moderna tid 1920.
Hela uppsatsen hittar du här: http://www.uppsatser.se/uppsats/1f71d49643/
Trackback
