.

Även i Estland diskuteras löner. Det har framkommit att chefen för Estonian Air har fyra gånger så hög lön som landets president.

President Toomas Hendrik Ilves, tjänade förra året sammanlagt 102,853 euro, varav lön 60,603 euro (80,941 dollar)

Vad tjänar hans bröder och systrar i världen?

För USA: s president Barack Obama (född i 1961, gift, två barn) är den årliga lönen 1,293,877 euro (1,728,096 dollar),

Permanente ordföranden för Europeiska rådet, Herman Van Rompuy (född 1947, gift, fyra barn) är den årliga lönen 381,040 euro (508,916 dollar).

Jag minns när presidenten sa i något program att en lågstadielärare i USA har högre lön än Estlands president.

…..

Estlands största bolag för vindkraftpark ”Freenergy", "Vardar Eurus energi” och ”Nelja Energi ” går samman och koncentrerar sig på Nelja Energis planer och deras större effektivitet.

Samgåendet kommer att skapa ett energibolag som äger 100 procent av Estlands, Lettlands och Litauens vindkraftparker och företagets tillgångar uppgår till 335 miljoner euro.

"Under de kommande åren kommer vi att investera 150 miljoner euro i förnybar energi i de baltiska staterna, plus investeringskostnader för en havsbaserad vindkraftspark", säger företagets direktör Martin Grus

Estland planerar att bygga färdig av de pågående landbaserade vindkraftverken i Aseri, Paldiski, Kunda och Hanila, samt havsvindkraftverk i nordväst. Grus sade att dessutom byggs två vindkraftsparker i Litauen och Lettland, och en av två planerade biogasanläggningar byggs i Estland

…..

Argo Ideon.

I Postimees skriver Argo Ideon, politik- och handelsanalytiker om några böcker som behandlar Europas moderna historia. Estlands historia, det som man naturligtvis vill ha bespeglat i världshistorien har han studerat i dessa böcker.

1.     Timothy Snyder «Veremaad: Euroopa Hitleri ja Stalini vahel» («Bloodlands: Europe between Hitler and Stalin», 2010)

Snyder beskriver i detalj hur både nazisterna, kommunisterna organiserade massakrer, men bygger inte sin framställning på att nazisterna var de värsta förövarna och att vi därför måste fokusera på dem. Istället berättar Snyder hur år av krig förändrade den Östeuropa geografiska regionen under åren 1933-1945, då både Tyskland och Sovjetunionen var ansvariga för massmord. Enligt hans beräkningar dödades enligt politiska beslut från de båda stormakterna ca 14 miljoner människor.

Snyder berättar också i detalj om de fruktansvärda nazistiska dödslägren där judar dödades med systematisk grymhet, men påpekar också att de flesta av tidens offer aldrig var i något koncentrationsläger (han skiljer på de tyska koncentrationslägren - där det var möjligt att överleva- och dödslägren). Något mer än hälften av de 14 miljonerna som dog svalt ihjäl.

Författaren noterar också att i början av kriget, 1939, hade den nazistiska regimen dödat cirka tio tusen personer, men den sovjetiska ledaren Josef Stalin hade redan svultit ihjäl miljontals människor och skjutit ihjäl mer än en halv miljon. (Vi har fler vittnesmål om detta, bl.a. i programmet

Snyder ger inte den vanliga ryska versionen av hungersnöden i Ryssland och Ukraina under 1930-talets första år av hungersnöden (Holodomor). De förklarar det med missväxt och ekonomisk kris. Han visar istället att Stalin var medveten om att bönder svalt och att en målmedveten politik med relativt enkla åtgärder skulle kunnat förhindra ett stort antal dödsfall i Ukraina. (Vi har fler bevis för detta, bl.a. i programmet som jag ska återkomma till senare om Sovjetunionens upplösning, och boken ”Den röda resan: Stalins Sovjet bakom kulisserna” / Ignas J.-Scheynius

Dessutom beskriver han hur Stalin under 1939 gav order om att massmörda polacker, som dog främst på grund av att de var polacker. I mindre skala gäller detta också ester.

Detta är grundläggande arbete som hjälper oss att förstå 1990-talets totalitära regimer och därmed ger oss den fulla omfattningen av övergreppen.

2.     Michael Burleigh «Moral Combat: A History of World War II»

Den engelska historikern Michael Burleigh har gett ut en bok, "Moral Combat", som är välskriven med god detaljrikedom.
Bokens har som uppgift att lösa moraliska dilemman i världshistorien. Den täcker alla krigsskådeplatser. Här är dock berättelsen om Sovjetunionen och den fruktansvärda terrorn mycket sparsamt redovisad.
I denna bok ser vi inte någon egentlig kritik över händelserna i Sovjetunionen eftersom boken inte genomlyser frågan om krigsförbrytelser förorsakade av kommunismen. Dessa brott förtjänar inte samma moraliska synvinkel, åtminstone inte en så grundlig genomgång av civilbefolkningens öden, som gisslan i det ockuperade Frankrike, eller den norska motståndsrörelsen som beskrivs grundligt.

3.     Ian Kershaw«Saatuslikud valikud. Kümme otsust, mis muutsid maailma»

(«Fateful Choices: Ten Decisions That Changed the World, 1940–1941», 2007)

Förra året utgavs på estniska den brittiske historikern Ian Kershaw "Ödesdigra val". En est som skummar igenom boken ser genast att Andra världskriget finns den i Östeuropa och den estniska läsarens synvinkel, desto mer udda faktum: i de tio besluten under andra världskriget ingår inte Molotov-Ribbentroppakten 1939, när ryssarna och tyskarna delade Europa och gav Adolf Hitler fria händer att störta hela Europa ut i ett världskrig. Dessutom: Det var ju ett verkligen ödesdigert beslut för Stalin som togs i juni 1941 då Hitler invaderade Sovjetunionen, som in te heller nämns.

4.     Norman Davies «Euroopa sõjas 1939–1945. Lihtsat võitu ei ole» («Europe at War 1939–1945: No Simple Victory», 2006)

Ett bra exempel ur estnisk synvinkel på behandling av historien om andra världskriget, finns i kompletteringen av "Blodsländer” i Norman Davies bok "Europa i krig". Den skrevs när Europarådets parlamentariska församling och Europarådet diskuterade huruvida den totalitära kommunismen begått några brott. Boken är mycketet väl balanserad och beskriver väl Östeuropas lidande.

Margus Laidre, estnisk historiker, poängterar att det måste finnas förståelse i västerländsk litteratur för båda sidor som kämpade i historien. Kunskapen om alla brott måste förbättras. "Baserat både på den estniska och den europeiska historien, måste vi se det onda med klar blick, både när det gäller kommunismen och nazismen", sade han. "Vi har ingen anledning, och behöver inte, se det ena som värre än det andra."

Docenten vid Tartu universitet Agon Pajur menar att historiker från väst ofta undviker Sovjetunionens grymheter eller också har de inte kunskap om allt som hänt.

Under decennier efter andra världskriget beskrev historiker i väst kriget med fullständiga kunskaper om vad som hänt i väst, medan Sovjetunionen alltid blev beskrivet som mindre grymt. "Det är inte ett ideologiskt val men inkapslat i gamla tänkesätt", menar Pajur. (jag tror att det är ideologiskt tänkande, speciellt efter 1068)

Jag kan komplettera med att det var vad jag sa i radioprogrammet Klarspråk redan i början på 1990-talet, när en judisk man från Malmö hade varit så upprörd för att Andres Küng  i ett tidigare program hade kallat esterna för "vita judar", en benämning som användes i Sovjetunionen. Jag sa inte "En utrotning är lika hemsk som en annan", men jag menade att vi kan inte förstå vad som hände i Sovjetunionen förrän vi verkligen tagit reda på vad som hänt. Vi måste läsa lika många böcker, se lika många filmer och höra lika många människor berätta om sina smärtsamma minnen. Först då har vi någon chans att sätta oss in i hemskheterna. Om vi nu ska väga allt detta på en våg. Vi är några i min omgivning som slukar allt vi kommer över om denna tid.