.

April 21, 2012 “Visst är de tjuvar, men de stjäl inte hos grannen!”

Det var natt och mörkt. Vi sov sedan flera timmar. Då ringde det på telefonen. Vi ryckte till.
“Vem ringer mitt i natten?”
“Har det hänt barnen något?”

Jag gick upp. Svarade.
“Hallå”
En kvinnoröst sa något om G4S och jag sa bara “Oota”/Vänta och gav telefonen till Ants.

 

 

Polis- och väktarebilar

Det var vaktbolaget som ville att han skulle gå över till bondgården. Någon hade tagit sig in i Hannos hus genom ett köksfönster. En stege var uppställd mot det fönster där G4S:s märke var uppklistrat.

 

Kunde Ants komma och låsa upp? Hanno var i Saku och hade föreslagit att de skulle ringa honom.

 

Stegen som stått i ladan stod lutat mot fönstret.

 

Han klädde sig och gick iväg. Jag låg kvar i sängen, faktiskt uppskrämd och hjärtat slog jättefort.
Efter en stund gick jag upp tittade ut och såg konturerna av maffiga poliser där borta och billjus bröt mörkret.

Det dröjde säkert en timme innan Ants var tillbaka.

Vakten var på väg till Porkuni när larmet gick. Han var här efter åtta minuter säger han, men tjuvarna har hunnit stjäla datorn, TV:n, borren som vi skulle ta med oss till Tallinn och en gammal laptop. På åtta minuter! Och dessutom hade han/de hunnit försvinna, berättade han. Men vad som var extra intressant var, att nu väntade de två poliserna, som kom tjugo minuter efter larmet, på kriminalpolisen! De ringer när Ants måste komma tillbaka.

Vi pratade lite om det som hänt. Det låter inte som romer den här gången. Det är bara värdesaker som stulits. De har inte länsat allt, och dessutom: Vem visste att Hanno lämnade bondgården i morse? Självklart tänkte vi på de närmaste grtannarna. Den unge mannen som bor där med sina morföräldrar har gjort inbrott förr.

 

 

 

Jag minns så väl, när Hanno ville att vi skulle flytta in i  gården. “Visst är de tjuvar, men de stjäl inte hos grannen!” sa han då. Sedan upptäckte han att det gjorde de visst. Mihkel togs på bar gärning när han stal sprit en gång. Efter det gömde de dörrnyckeln på en ny plats. Sedan stals en motorsåg från ladan. Vi såg en gång hur Mihkel gick direkt till boden med vedförrådet när Hanno åkt.
Nu är Mihkel sjuk. Han hålls vid liv för att Asta behöver hans pension, men han kan inte gå ut, han är för svag. Vi ser honom inte längre.

Poliserna lämnade stället efter två timmar när kriminalpolisen kommit. Han var civilklädd.
Han gick igenom allt som hänt. Antecknade och gick runt och tittade. Sedan upplöstes sällskapet. Ants fick komma hem och sova.

Efternatten var lugn. Vi somnade om. Vaknade och skulle just gå och göra ordning vår frukost när det knackade på dörren. Det var polisen igen. De bad Ants komma. De hade hittat en del av stöldgodset bakom ladan! Det var inga bilburna tjuvar som varit här. I natt hade de spekulerat om flyktbilen hade åkt över åkrarna, eftersom vakten inte mött någon bil. I dag kunde de se att det inte fanns några bilspår. De synade trädgården noga, körde fram till den väg som bara Mihkels familj använder. Jag kikade ut genom köksfönstret och såg när de sakta och noggrannt undersökte den vägen. Ingen i Mihkels hus kunde undgå att se dem där de gick med sina reflexvästar på sig.
Då startades en bil borta vid huset. Jag undrade vad som skulle hända. Men poliserna lät bilen köra förbi dem och föraren stannade inte för att fråga om det hänt något eftersom poliserna var där. Om det stod två poliser på min uppfart skulle jag alldeles säkert fråga dem vad som hänt. Det är jag alldeles säker på.

Vi undrar förstås: Hur många poliser hade kommit om det varit inbrott i Sverige istället?

Nu har alla åkt. Området är lugnt. Bara svalorna kvittrar och flyger över husen.