.

Jag ska börja med en rättelse. Jag har tydligen någon gång sagt att alla svenskar ansåg att esterna var fascister (Stalin förbjöd användandet av ordet nazist, så det blev fascism de anklagades för. De var varken det ena eller det andra).

Det är fel. Det som är svårt att komma ihåg i dag är hur bortglömda de baltiska staterna var. Jag kan istället säga så här: Av de som ändå visste om den estniska statens tidigare existens var alldeles för många övertygade, genom skicklig propaganda öster ifrån, att alla ester var nazister. Jag hörde det själv från så många och jag vet ju att  det var en vanlig fråga om man sa att man var est.

…..

 

Jag har nu fått tag i ett häfte av Andres Küng: Kommunismen och Baltikum, 1999.

Andres Küng var född i Sverige av estniska föräldrar. Han arbetade för Estland och startade en Volvo-station i Tallinn så snabbt det gick. Han dog 2002 i en hjärtattack.

Inledningsstycket säger så mycket om de små baltiska staternas situation:
De baltiska - och övriga nordiska - staternas säkerhet under mellankrigstiden blev beroende av maktbalansen mellan stormakterna. När både Tyskland och Sovjet under trettiotalet utvecklades i totalitär riktning ökade krigsrisken och hoten mot bl.a. de baltiska folken. Det hjälpte inte att de baltiska regeringarna undertecknat mellankrigstidens förbud mot alla krig eller att de ingått icke-angreppspakt med Sovjetunionen år 1932 och senare förlängt dem med tio år.

Är man ett litet land mellan två stormakter betyder inga avtal något. De fattar vilka beslut de vill över huvudet på de små staterna. Om den ena makten dessutom är Sovjet / Ryssland måste man lära sig att avtal absolut inte betyder något. Vad ska en liten stat då göra? Kan världen egentligen acceptera små stater? Det här problemet är synnerligen viktigt att få svar på för de baltiska staterna som fortfarande ständigt råkar ut för påhopp från Ryssland.

Efter andra världskriget var det ingen som försvarade ländernas självständighet trots vissa löften från Atlantstaterna. Sverige uttryckte dessutom förakt för att de skulle ha utvecklats till totalitära stater själva. Detta är nonsens. När det gäller Estland, som jag vet mest om, var landet en demokrati med fria val under sina fria år, utom de år under 1930-talet när president Päts ville rädda landet från nazism. Små stater blir gärna slarvigt felvärderade om andra större stater tar hänsyn till sin egen säkerhet i första hand. Och det gjorde hela västvärlden. Kanske hade de sett för mycket av hur Sovjet kastade in tusentals och åter tusentals soldater i en jämn ström utan att vidta några försiktighetsåtgärder.
Hur kunde sedan så många svenskar tro på att Sovjet var en rättstat och ett moraliskt land, som tog ansvar för sina medborgare? Jo, de frågade inte balterna. När en est försökte berätta hur de levt under den första ockupationen 1940 - 41, då vägrade man lyssna.  
Det får inte hända igen! Det kan aldrig, aldrig vara så att den som bara tittar på vet mer än den som levt i den svåra verkligheten. Alla människor har samma värde, även de baltiska folken.


Den 28 september tvingade Stalin på esterna en biståndspakt där det betonas respekt för självstyret, statsskick, ekonomiskt och politiskt system samt militär handlingsfrihet. Men samtidigt tryckte den sovjetiska generalstabens kartor där baltstaterna angavs som delrepubliker i Sovjetunionen.
Dagen efter undertecknandet skrev den biträdande sovjetministern för säkerhetsfrågor, Ivan Serov, under en hemlig order om registrering och därefter deportering av “antisovjetiska element” från de då ännu självständiga staterna Estland, Lettland och Litauen.

 

   Ivan Serov.

                                                                                                                                                   Naturligtvis tänker jag på det här när jag läser vissa böcker. Djupast grep mig uttrycket att esterna skulle

glömma “gamla oförrätter”. Kräver någon att judarna ska glömma Auschwitz som en gammal oförrätt? Men även andra som menar att esterna ska lita på Ryssland. Det kan de aldrig göra! De vet av erfarenhet att man absolut inte kan göra det. Ett avtal är inget avtal. Ryssen vet vad folket vill, lovar det, och gör precis tvärt om. Ryssland har aldrig tagit på sig ansvaret för det som hände, alla mord och deporteringar, på det sätt som Tyskland gjort. Tvärtom kräver de att esterna ska hylla dem som befriare. Vi minns Bronsnatten! Det spelar ingen som helst roll vad esterna säger själva i sitt eget land. Det står så många minnesmonument kvar från ockupationstiden för att esterna inte vill ha bråk med Ryssland, men ryssarna förstörde alla estniska monument när de fick tillfälle. En stor stat gör som den vill, en liten stat får passa sig. 

Så kom “valet” 1940.
Den sovjetioska nyhetsbyrån TASS meddelade valresultater 12 timmar innan vallokalerna stängt.

Kanske har det nu - snart sextio år efteråt (1999) åter blivit dags att lära sig något av dessa våra grannfolks erfarenheter av kommunistisk teori och praktik.

Så avslutas det första kapitlet, och jag tror att väst verkligen fortfarande har mycket att lära sig av de baltiska folken.