.

Såja nu har jag äntligen kunnat sätta in bilderna från i går och i förrgår.

Jag har läst några atriklar om vår kultur. Ni vet den där som vi inte har, eller rättare sagt som vi inte får prata om. Jag skrev om när till och med svenska flaggan var svartlistad för att några invandrare hade känt sig utestängda när de sett den. Tack och lov kan vi flagga igen! Genom att använda våra kultursymboler kan vi behålla dem.
När det gäller folkdräkten är det fortfarande känsligt.
-Om jag dansar i folkdräkt så uppstår ett avstånd till andra människor, säger Lars Farago, förbundssekreterare i "Riksförbundet för folkmusik och dans" i tidningen Hemslöjd nr 3, 2012. Han fortsätter: -När nationalistiska och främlingsfientliga grupper börjar föra talan för områden som vi älskar, som folkkulturen, då är det vår uppgift att säga att det där håller vi inte med om, konstaterar han och syftar på hur främlingsfientliga opinionsbildare på senare valt att lyfta fram folkkulturen och försökt att ladda den med ett nationalistiskt symbolvärde.

Det man måste göra i ett sådant fall, det är att använda sin folkdräkt! Dansa sina danser och sjunga sina sånger. Ofta och gärna och med glädje. Aldrig ska någon få ta vår kultur ifrån oss. Aldrig ska vi behöva känna oss främmande i vårt eget land. Vi ska använda allt, men vi ska inte utestänga någon! Jag skulle tycka det vore fantastiskt att ha en fest där gästerna är från andra länder också, och alla som vill har sin folkdräkt på sig. Vilken färgglädje! Vilken glädje för alla att få användning för de där svindyra kläderna!

Jag var på en födelsedagsfest i Tallinn för fyra år sedan. Då valde jag att ha min estniska folkdräkt på mig. Ingen annan hade det, utom just jag, som inte är est. Men gissa om alla tyckte att jag var fin!

Var generös med att använda symbolerna, och låt även nya svenskar göra det.

“Det finns ingen specifik svensk kultur! Allt är utländskt från början.” Naturligtvis! Så är det i alla länder. Ingen har väl kvar några symboler från tidernas begynnelse? Vi tar alla intryck av varandra och vi reser! Vi reser och lär oss nya saker som vi tar med oss hem och gör om lite grand så de blir svenska. Jag minns att jag en gång läste att det vi kallar "kinamat" inte är som maten i Kina. Vi har gjort om den så att den passar oss. Det är väl inget konstigt?

I Estland har man ju en annan syn på kulturen. Utan att det för det är mer klandervärt. De har två gånger under drygt hundra år fått lov att hitta tillbaka till sin egen kultur. Första gången i slutet av 1800-talet, då fanns den ändå där aktivt. Den fanns där för att de avstängts från de tyska och ryska kulturerna som var rådande då. Och efter Sovjetunionens fall fick de full frihet att återuppta sina gamla traditioner på nytt som varit förbjudna så länge. Ni måste förstå att de inte ens fick sjunga vilka sånger, visor de ville under ockupationen.
Den gamla kulturen för esten är en källa till glädje och den utövas av nästan alla. Den utesluter bara dem som vänder ryggen åt deras kultur.

Men vi ska inte heller göra som de gjort i det svenska Finland. Vi ska inte överlåta rätten till ett företag att själv bestämma över folkdräkten. De säljer allt material till den finlandssvenska folkdräkten med ensamrätt och bestämmer när och hur den får användas. Då har man också förlorat den kulturen. Naturligtvis ändras preferenserna för hur vi vill ha den och när vi vill ha den.

Jag tycker att det är roligt och vackert att se hur man använder kjoltygerna till annat, som väskor t.ex. Man kan numera t.o.m. köpa idrottsskor med folkdräktsmönster. Då tittar man på dem och ler tillsammans.

Vår kultur betyder mer för oss än vi kanske tror, och vi ska sälja den dyrt! Eller rättare sagt: Vi ska vara rädda om den.
Har jag sagt det förut?