aug 15 2013. Vägen från Tallinn.

 
En estnisk rehetuba med urgamla traditioner.
 
Bilvägen härifrån till Tallinn är oerhört innehållsrik. Om man tar en annan väg och slipper den stora Tallinn-Narvavägen. Först reser man genom den genuina landsbygden. Det området som blev bosättningsområde på grund av sin goda jord. Där ser vi gamla bondgårdar, gamla s.k. rehetuba med lada och bostadshus i ett. Och överallt rester av kolchosens hus. Stora trista betonghus i ruiner. Trist. Någon gång har de trots allt renoverat även några sådana byggnader och använder dem till ny industri.
 
 
Sedan ser vi de mindre fristående husen med lador och andra förrådshus. Vissa är ursprungliga och i stort behov av renovering, andra har nya fönster. Mitt på en åker står ett hyreshus med fyra lägenheter av smutsig betong, ett s.k. chrustjovska. Det känns så felplacerat, men jag kommer ihåg Virves ord: “Vi var så glada att få någonstans att bo.” Men behövde man bygga så dåligt? Fuktskadorna är många. Alltid är det beväxt över entrédörren. Ofta är det stora fuktskador på vägen närmast marken. 
 
 
En kvarn från den fria tiden som ännu står kvar, och forsen på andra sidan bron.

I byarna är det också olika standard på renoveringarna. Den stora förändringen kommer när vi närmar oss Tallinn. Då dyker de stora bostadshusen upp. De stora husen med stora välskötta trädgårdar runt. Och så tätnar de och vi far genom förorter med hög standard. Husen står tätt, men är inte sammanbyggda. Ofta större än vi vanligen ser i Sverige t.o.m.
 
Halvön Viimsi, en förort till Tallinn är en modern stadsdel där de välbärgade bor. Där känns det som i min bardoms Södra Ängby eller Nockeby. Bara stora villor med högstandard.
 


Men intressant var också att de vattenledningsrör som användes under sovjetåren fanns kvar på sina ställen. Tänk er att de byggde ställningar överallt för rör som transporterade varmvatten, gas eller olja. Under den socialistiska tiden skulle alla ha fjärrvärme. Alla skulle ha det likadant. (utom pamparna förstås) 
Tänk er nu en helt vanlig vinter. Varje vinter är det minusgrader kortare eller längre perioder. Vatten fryser. Frågan är: hur ofta hade man varmvatten i städerna? Jag kan inte svara...
 
 
Nu är de flesta rören nedmonterade och esterna har varmvatten på nordeuropeiskt vis. Värmepannor!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0