.

 

 

                                                                                                                                                              Jag skrev en text om den tyska ockupationen i Estland och googlade litegrand. Och hittade texter jag inte

skulle vilja hitta.

Att judarna förintades under den tyska ockupationen läggs som en skuld på esterna. Jag kan inte glömma att Dilsa Demirbag Sten i Nordegrens program menade att “det blev inte fler judar som dödades i Estland därför att Estland är ett så litet land”. Orden finns kvar trots att tiden går. En svensk kan inte tänka sig en annan förklaring.
Jag sökte namnet på den tysk som såg till att Estland blev "judenfrei" 1942 och kom på en hemsida "Klartexten" där det stod:
Estland är ett land med starka nazisympatier. Förmodligen Europas nazivänligaste land! Vid den sk Baltutlämningen utlämnade Sverige 167 balter till Sovjetunionen, som slagits på nazisternas sida. Baltikum ockuperades av Sovjetunionen i juni 1940. /../Frågan är om Finland var nazivänliga! Svaret är ett rungande NEJ! Finland har inte tagit Estlands väg, mot nazistvänlighet. Att dom känner sig hotade av ryssen gör dom inte nazivänliga.
Vad är det för skillnad på esternas skräck för ryskt maktövertagande och finnarnas skräck för detsamma. Esterna hade faktiskt upplevt skräckväldet i verkligheten. (Bara ytterligare en liten detalj: Av dem som utlämnades var sju stycken ester, och dessa och de andra soldaternas skuld i Förintelsen har aldrig fastställts. De var nämligen frontsoldater.)

Att esterna skulle vara nazister är i just den här texten menat som en förklaring till att Ilmar Reepalu ska vara nazist. På ett ställe sägs det också att man tar intryck även om man lämnar sitt land som 1-åring. (Det finns i blodet på något sätt, eller?) Är det någon mening att protestera? Någon har bestämt att esterna är nazister och alltid har varit det. Under 1990-talet var det en ofta förekommande bedömning. Jag såg TV-program, hörde radioprogram och läste tidningar där det talades om estlands skuld. Tyskarna däremot har befriats från sin skuld. Men Konrad Adenauer och den  tyska läkarstämman  har ju bett om ursäkt för Tysklands och läkarnas roll i Förintelsen. Ska esterna också göra det? Nej!
Under andra världskrigets tyska ockupation ville den tyske makthavaren  göra intryck på Hitler. (Jag har glömt i vilken av alla böcker jag läste det. Den finns i alla fall i Litteraturlistan.)  Hans ambition var att bli den makthavare som först av alla kunde utropa ett land som Judenfrei. Och han lyckades. Redan 1942 var Estlands judar döda, alla de som inte hunnit fly från landet eller som gömts av ester. Han blev uppmärksammad av Hitler för sitt värv.  Hans ambitioner har kostat mycket för det estniska folket av misskrediteringar och elakheter.
Men egentligen är just denna text i “Klartexten” skriven av en okunnig relativt ung man, som inte vet någonting. Det finns många faktafel. På Internet kan man skriva vad som helst, och det kan vara farligt. Där råder åsiktsfrihet och det är möjligt att sprida vilka lögner som helst.  Så vill vi ha det.
Men vad ska ett litet land göra? Räcker det med utbildning? Räcker det med att stå rak i ryggen?

Jag upprepar: Estland var det enda land i världen som gav de judiska medborgarna autonomi. För detta tackades de som enda land i världen av Judiska Världsrådet med deras Guldplakett,. Det var när esterna bestämde själva i sitt land.

Nej, jag bör inte googla hur som helst. Överallt hittar jag fruktansvärda texter. Bl.a. i Christian Günther-bloggen:
Lägg dessutom till Estlands skamliga behandling av den ryska minoriteten i landet sedan självständigheten. Plus balternas glädje över att aktivt delta i nazismens krig, inklusive Förintelsen. Då får du receptet till den dynamitladdning som exploderade nyligen.
"Estlands skamliga behandling av den ryska minoriteten"!! Allt får man skriva. För det första: de behandlade inte ryssarna skamligt! Däremot hade ryssarna behandlat esterna värre än skamligt under ockupationsåren! Finns det någon som skriver om det med samma upprördhet? "Balternas glädje att delta i tyskarnas krig"!! Man blir stum. Men det får jag inte bli.
Ants chef berättade att hon vid ett besök i Tallinn på 1990-talet hade med sin grupp fått en visning av Lasnamäe som ett exempel på hur illa esterna behandlar ryssarna. Lasnamäe är ett stort förortsområde där man byggde de stora skivhusen under den ryska ockupationen. I Tallinn väntade ungdomar och andra trångbodda på att få en lägenhet där. Men. Så blev det inte. Ryska invandrare kom till stadens sovjet (den församling som bl.a. delade ut lägenheter) och visade upp ett  papper på att de skulle bo i en lägenhet där. Så gick den ena lägenheten efter den andra.
I Moskva ville man ha så många ryska invandrare där som möjligt för att utradera den estniska kulturen.
Några få lägenheter tilldelades "rättroende" ester. Därefter fortgick allt som vanligt i Sovjet-Estland. Inget underhåll interiört eller exterört. Husen förföll men ingen brydde sig om det.
När Estland blev fritt 1991 var det mycket att göra. Infrastrukturen var i ett stort förfall. All infrastruktur. Alla som besökte landet kunde se det. Vissa hus lämnades tillbaka till de tidigare ägarna och blev ofta upprustade och vackra. När det gällde de statliga lägenheterna bestämdes att hyresgästen/hyresgästerna skulle bli ägare.
Eftersom Ants fått tillbaka sitt hus kunde vi se vilken fruktansvärd miljö människor levt i. I den lägenhet han bott fram till flykten bodde nu fyra familjer i varsitt rum. I köket fanns en spis för varje familj. Allt var skitigt. Toaletten under all kritik. En mardröm att bo i. Just i den lägenheten bodde bara estniska familjer, men de hade tappat all lust och glädje. - Som vittne till missären hade vi en svensk Generaldirektör, som blev helt chockad. -
Ingen i Sverige tog upp frågan om esternas liv i Sovjetunionen; i deras eget land som stulits från dem. Ingen! Om en est i Sverige försökte, blev han tystad. Vi har många exempel på ester som vandrat runt till svenska tidningsredaktioner och blivit utkastade.

 

                                                                                                                                                                                     

Under en diskussion i TV med bl.a. Per Ahlmark påstods att de baltiska judarna satt med väskorna packade

för att snabbt rädda sig från landet. Vi berättade det för Anne i Tallinn och hon berättade det för judarnas Grand old lady i Tallinn: Eugenia Gurin-Loov, som förklarade att det var dumheter. Hur och varför kan de hitta på sådant? (Jag påstod i okt 2009 att det var den judiske rabbinen hon pratat med, men Anne har rättat mig.)

För att man ska förstå stämningen ska jag kanske berätta om Annes familj. Hennes mans syster var gift med en ryss. När släkten träffades  på kalas krävde han att alla skulle tala ryska. Om de inte gjorde det hotade han med att anmäla dem till Sibirien eller något lika hemskt. På kalaset! Hur är det att leva så?

Ingen har hotat ryssarna. Ingen ryss har bett om ursäkt. Få svenskar har förstått.

Plötsligt kom jag att tänka på Haapsalu 1993 när vi gick runt och tittade på den sovjetiska missären. Gårdar som luktade skit, halvt raserade hus, gråa människor. Vi säger till varandra: “Tänk när allt detta är reparerat” Då säger en svensk turist bredvid oss “Är det inte synd att allt det pittoreska ska försvinna.”