.

Aktuaalne Kaamera i går kväll:

 

Gränsbevakningen i Tallinn har fått en ny båt. De gamla börjar bli för gamla och drar för mycket bränsle, så nu påbörjas en modernisering av deras flotta.

 

 

 

 

 

 

 

  

Ett intressant inslag i nyhetsrapporteringen är att Putin menar att Pussy Riot - punkgruppen som protesterade mot Putin i en rysk-ortodox kyrka i Moskva, och som suttit fängslade i tre månader med ett hot om sju-åriga fängelsestraff -  inte ska straffas så hårt. (Han vill visa sin godhet)

 

Det här påminner mig om en artikel av Anna-Lena Laurén i Axess nr 2/2012. Hon intervjuar författaren Boris Akunin med anledning av protesterna i Moskva mot de ofria politiska valen i landet. Det var innan presidentvalet. Akunin upplevde att det omöjliga blivit möjligt, dvs man vågade protestera mot Putin.

Jag minns när Ave berättade att i Tallinn på 1980-talet märkte man att man kunde börja protestera mot sovjetregimen i och med att man inte togs omhand och bestraffades. Ungefär så som Akunin beskriver det. “Det är en djup euforisk känsla. Plötsligt är det som om svart är svart och vitt är vitt igen. Det är ett historiskt ögonblick för Ryssland och jag vill vara med om det”, säger Akunin.
Det blev en kort tid av lycka. Nu är alla möjligheter stängda igen. Böterna som klubbats av duman på Putins order har medvetet satts så högt, att det aldrig kan bli massdemonstrationer igen. Putin tog till pengavapnet istället för konventionella vapen för att stöpa människors initiativ.

Vladimir Lebedev, en rysk affärsman, avvecklar alla sina affärer i Ryssland och flyttar utomlands. Han känner sig hotad av Putin. Nu finns i alla fall möjligheten att lämna landet för vissa ryssar, under sovjettiden var den möjligheten mycket begränsad.

Det är Vita Damens dagar i Haapsalu nu, och det ges en nyskriven föreställning “Vita damenspelet” i biskopsborgen. Det gäller alltså den bild av en vitklädd kvinna som en gång varje år kan se i borgens ena fönster. Föreställningen kan ni se här: http://www.valgedaam.eu/

 

 

I går missade jag att berätta att det är Kuresaare Havsdagar på Saremaa just nu. Det är tionde gången, och en stor maritim fest.

 

 

Massor med segelbåtar, och så naturligtvis folkdansare i saaremaadräkten.

 

Jag glömmer aldrig midsommardagen 1978 när det inte fanns en enda båt utanför Tallinn utom gränsbevaklningsbåten och det fartyg vi kom med. Öde var ordet.

 

I morgon ska jag berätta om Kiltsidagen som är i dag.