.

Ösel /Saaremaa är den största ön norr om Rigabukten, Östersjöns i storleksordning andra ö (efter Gotland); 2 710 km2, ca 39 000 invånare (2009). Ösel påminner till sin geologiska uppbyggnad om Öland och Gotland med en mot sydöst sluttande platå av sedimentära bergarter, främst kalksten. Jordbruk och fiske samt en begynnande turism är de viktigaste näringarna. Huvudort är Kuressaare (1952–88 benämnd Kingisepp).
Förhistoria
Bosättning på Ösel etablerades under yngre stenåldern (från ca 4000 f.Kr.). Befolkningen livnärde sig av sälfångst och fiske. Under bronsåldern anlades rösegravar och bronsgjuterier, och vid sidan av fångstnäringarna bedrevs svedjebruk och boskapsskötsel. Periodens viktigaste fornlämning är Asva, landets äldsta befästa boplats, som var i bruk ca 900 f.Kr.–500 e.Kr., dvs. in i mellersta järnåldern. Fynden från Asva karakteriseras av en grov keramik som även påträffats i Mellansverige och Finland. Åkerbruk blev dominerande under äldre järnåldern och järnproduktion en viktig ekonomisk faktor. Järnålderns gravar består av hällkistor i rösen och inom stenramar, s.k. tarandgravar. I den skandinaviska sagalitteraturen omtalas Ösel under namnet Eysýsla.
Historia
Den ur militär och ekonomisk synvinkel strategiskt belägna ön har genom tiderna varit ett mål för Östersjöns stormakter. År 1206 lät den danske kungen Valdemar II anlägga en borg på ön, som dock 1227 erövrades av svärdsriddarorden. Därmed kom Ösel att såsom ett stift och ett vidsträckt gods under biskopen i Riga tillhöra den tyska ordensstaten, tills det 1559 återfördes till Danmark, en förändring som tillförsäkrade den lokala, huvudsakligen tyskbaltiska adeln ett betydande självstyre. I freden i Brömsebro 1645 avträddes Ösel till Sverige och förvandlades till ett grevskap tillhörande Magnus Gabriel De la Gardie.
Under den senare svenska stormaktstiden styrdes Ösel av en av centralmakten utsedd landshövding, men fortfarande med den tyskättade adeln som en väsentlig maktfaktor. Adelns maktposition försvagades inte heller av stora nordiska kriget 1700–21 och den följande freden i Nystad, då Ösel avträddes till Ryssland. Den agrara strukturomvandling som igångsattes genom livegenskapens upphävande i Ryssland 1861 förändrade bara sent och ofullständigt jordägandet på Ösel. Det var först under mellankrigstiden, då ön var en del av ett fritt Estland, som jordreformer kraftigt kom att försvaga den tyskbaltiska maktpositionen. Efter tysk ockupation 1941–44 infogades Ösel efter andra världskrigets slut i Sovjetunionen. Sovjetiseringen innebar dramatiska demografiska förskjutningar; många öbor flydde till Sverige, medan andra deporterades österut. Militariseringen av ön och jordbrukskollektiviseringen gick hand i hand med inflyttningen av en stor rysk folkgrupp.

Detta läser vi i svenska NE. Det låter så känslolöst, men ska väl så vara. Saaremaa är nu en stor turistö.
När vi besökte ön första gången 1991 hade ännu inga turister kommit till ön. Under sovjetockupationen var det en militär ö och det krävdes fortfarande särskilt tillstånd att besöka ön.
Det var storm över östersjön. Det blåste 20 m/sek och vi åkte i vår Volvo från Tallinn. Efter en lång resa passerade vi en lång, lång kö med bilar. Vi kjörde vidare och kom fram till bilköns början och där stod färjan. "Ge mig dina finska pengar!" sa Enno. Han fick min 5-marks sedel och gick fram till en man på färjan, och stoppade sedeln i hans hand. Mannen vinkade genast åt oss att köra på. "Akta er, det är en utländsk bil!” sa han ilsket till de andra bilisterna och vi körde på. Grindarna stängdes och motorn sattes igång. Vi stod packade så, att vi absolut inte kunde öppna någon bildörr och ta oss ur bilen. Fören på färjan reste sig högt upp i luften. vi drog efter andan, men den slog tungt i vattnet igen, och vi var på väg. Det blåste ordentligt hela vägen, men vi kom lyckligt fram. På Saaremaa trodde de att färjeturen skulle ställas in på grund av vinden.
Det var ett riktigt äventyr.

Vi stannade en natt. Det gick inte att komma in i borgen eller resa omkring på ön. Det var fortfarande fullt med ryska militärer på ön. Nästa dag hade vinden lagt sig.