.

Nej, jag tänkte fel Efter att ha funderat en stund till förstår jag nu att:

Putin säger i EU att de baltiska folken diskriminerar de rysktalande för att han vill göra klart för alla (EU) att de där "små fasciststaterna" inte är värdiga att vara medlemmar i organisationen. Han vill naturligtvis ha tillbaka alla länder som förlorades vid Sovjetunionens upplösning. Han har tidigare drivit frågan om hur EU och även Nato kan intressera sig för de där små struntländerna.

 

Putin har dock missat något viktigt. Ryssarna tycker inte illa om esterna. I alla fall inte de 40 000 ryska gäster som bokat hotellrum i Estland över julen och som säger att det är mycket trevligare i Estland än i Ryssland. Folk är så trevliga, och de förstår deras språk.

Kanske ska de skicka en inbjudan från Rakvere spa till Putin, så han får träffa alla trevliga ryssar som är där och även alla trevliga ester som jobbar där. Kanske han skulle kunna lära sig något då.

-----

 

 

Den estniska författarinnan Viivi Luik intervjuas i dagens Postimees. Hon berättar att hon ska fira en lugn jul hemma, besöka kyrkogården och vara försiktig med maten.

Hur var din barndoms jular? frågar journalisten.

Över min barndom jular föll skuggan av död och brist på mat.  Många människor från huset hade nyligen deporterats till Sibirien, och ett stort antal politiska flyktingar fanns runt om i världen. De hade inte någon kontakt med hemmet. Ingen visste om de levde eller var döda. I bunkrarna fanns vårt sista hopp, skogsbröderna.På julen kom alla tankar. De utgjorde ett tyst motstånd. Inne i skogen fanns en vedtrave där vi placerade ister, tobak och bröd. Det var en julklapp från oss.   Att lämna den här julklappen kunde innebära att man skickades till Sibirien. Det var risker hela tiden. Men man tog dem. Julen var Kristus födelsedag.

Naturligtvis sjöng vi de gamla julsångerna.

Vid den tiden krävde staten så stora leveranser av skördarna att det nästan inte blev något kvar åt bonden och hans familj. Många familjer hade svårt att få ihop en bröddeg, för att inte tala om allt annat. Kankse var det därför jag tänkte på det tidigare Viljandi som varit en rik landsdel, men som nu efter deporteringar och byggande av tvångskolchoser nu var Estlands fattigaste del.

Granen representerade julen. Gåvor hade man inte råd med.

Den finaste julklappen var när mormor kom varje julaftonskväll med ett fartyg av kartong från tsartiden  som var gulfärgad, men där en violett färg kunde anas. I fartyget satt en liten pojke som var son till den siste tsaren, vars hela familj dödats.Jag visste inte någonting om utrotningen av tsarfamiljen. Jag såg detta fartyg och pojken som en symbol för julen.