Feb. 25, 2012. Nationaldagsfirandet.

 

Naturligtvis kan man fråga sig varför man firar nationaldagar. Vi fick dagen som en helgdag så nyligen. Det är inte den rätta känslan. I andra länder firar man dagen kanske för att man vill tala om att vi hör ihop. Att vi har gemensamma intressen. Gemensamma traditioner. I Estlands fall är det också för att manifestera friheten att leva i sitt eget land med en gemensamma kultur. Men paraden då? Alla militärer. Måste man ha alla dessa soldater och militära fordon? Precis som alla andra länder som har den traditionen vill man visa den egna befolkningen: Se vad vi har, vi kan verkligen försvara oss. För sina fiender vill man visa att det är inte bara att komma att ta oss nu. Vi kommer att slåss! Till siste man! Se vilka moderna vapen vi har.

Numera har Estland inte bara de avlagda vapen de fick när de blev ett fritt land igen. (Som de då var tacksamma för.) Nu kan de själva välja det bästa, det mest effektiva. De vet, som både ÖB och presidenten sa, att deras friheten alltid är hotad. ”Utan EU och Nato hade vi inte stått här i dag.” Så sa presidenten. Och ÖB sa att tack vare de estniska soldaterna och deras fantastiska arbete i Afghanistan kommer Natoplanen för evigt flyga och bevaka landets luftrum. Estland vet varför man måste delta i internationella uppdrag; de känner väl sin egen belägenhet och vet att de måste ge för att få. Så utsatta som de var 1939 vill de aldrig bli igen.

Vi ser i dagens Aktuaalne Kaamera att barnen får lära sig tidigt att känna stolthet över försvaret. Det är inte av andra skäl än det vanliga: de måste lära sig att aldrig mer, aldrig mer, ger esterna upp sin frihet utan strid! Friheten är så oerhört betydelsefull.

Några bilder från kvällens mottagning med festmiddag.



Presidentparet log och pratade med alla.



Svenska ambassadörsparet Palmstierna.



Rainer Vakra kom tillsammans med farfar.
Trackback
RSS 2.0