.

Vi såg ett program som hette "Historiens sår". Det var en bra benämning på tiden programmet handlade om.
Den första tiden och många år framåt av sovjetisk ockupation i Estland handlade vardagens propaganda från Moskva om att ett nytt krig kommer snart, och vi måste vara beredda. Därför fick inte vem som helst syssla med segelflygning, bilkonstruktioner, hundträning mm. mm. Allt sådant måste beslutas i Moskva. Det fanns en särskild organisation där, och det gällde för den som ville göra något speciellt att få kontakt med "rätt" person där, ta reda på eventuella intressen eller svagheter hos denne och börja bearbetningen. Det var samma sak med idrott. Allt gick ut på att träna folket för kriget som snart skulle komma. Man kastade till exempel inte diskus utan handgranat.

Jag blir så illa berörd när jag ser hur de levde. Man kan ju leva på olika sätt och alla andra sätt än vårt är inte nödvändigtvis dåliga, men här finns hela tiden oron. Det förbereddes kärnvapenbombningar mot väst, och då var det självklart att många hundra tusen sovjetiska människor skulle avlida också, förutom alla västerlänningar alltså. Vilka sovjeter var det då som skulle offras? Naturligtvis ester, letter, litauer och polacker. Randstaternas folk.

…..

Jag skrev en gång, apropå att de unga i Estland inte talar med varandra om sovjettiden, att vi, efterkrigsgenerationen i Sverige aldrig talade med varandra om andra världskriget. Nej, det gjorde vi inte, men det kriget levde i oss i alla fall. Jag läste så många böcker om kriget. Inte bara Anne Franks dagbok utan böcker från England och Tyskland, om Hiroshima och Nagasaki, böcker om koncentrationslägren. Naturligtvis skapade alla de böckerna en oro. En känsla av att det kan hända igen, och då kanske vi alla drabbas. Nu kommer allt fler böcker om livet i Sovjetunionen; om livet i Sibirien; om det livet som inte är längre bort än drygt tjugo år. Naturligtvis vet alla i Estland att nu går friheten på övertid. För varje dag är den här friheten ytterligare en dag längre än den förra. Hur mycket oro skapar de tankarna? En hel del.

…..

Tre ungdomar berättar i dag i Virumaa Teataja att de efter en termins utlandsstudier kommer tillbaka med många erfarenheter rikare och möjlighet att se på livet med ett mer öppet sinne. Det känns mycket bra för en känslosam svensk estofil.

…..

Sven Mikser, Mart Laar och längst ner Urmas Reinsalu.

Nu börjar politikerna även i Estland bytas ut. Efter de här tjugo åren med i stort sett samma politiker i ungefär samma ålder kommer nu nytt blod in i politiken. Socialdemokraterna valde ny ordförande förra året med Sven Mikser. Nu har IRL, det näst största partiet, bytt ut Mart Laar, som numera tituleras hedersordförande, mot Urmas Reinsalu. Snart är också Savisaar borta??