.

På väg.

I Sibirien.

Vem ska skriva vår historia? Vilken sanning är den rätta? Den sanna? Vad är sanning? Vem har rätt att bestämma vad som är sant?

Ryssland angriper Estland med ord igen. Om Estland förklarar de estniska soldaterna i i tysk uniform som försökte rädda sitt land från sovjetisk ockupation för frihetskämpart, då uppfattar Ryssland detta som en hädisk handling. Meddelades i dag.

Estlands historia skrivs utifrån esterna naturligtvis. Vad esterna tänkt, känt, gjort och upplevt. Är det lika sant som vad andra tänkt, känt, gjort och upplevt? Ska någon annan skriva Estlands historia? Flera vill. Från olika håll. Andra intressen har andra åsikter om vad som egentligen hänt i detta lilla land; åsikter som inte alls stämmer med esternas. Det handlar dels om Ryssland, som med all säkerhet vet att de räddade esterna från nazismen (ryssarna kallar det fascismen). De menar att esterna själva bad om att få bli en del av Sovjet; att de inte alls led under ockupationen etc. etc.

Andra intressenter är de som fortfarande anser att esterna var/är nazister eller fascister. Att esterna utrotade judar. Ingen av dem ser vad esterna gjort för den judiska befolkningen under de två perioder de hittills kunnat bestämma själva. De andra har bestämt vad esterna tänkt och gjort utan att fråga esterna själva vad de egentligen tänkte och vad och varför de gjorde som de gjorde.

Vad begär vi av våra medmänniskor? Har vi rätt att försvara oss? Hade esterna rätt att försvara sig? Efter ett år av terror. Arkebuseringar på öppen gata. Deporteringar. Familjer som separerades för att någon eller några skulle vidare till en fruktansvärd tid i Sibirien. Ingen nåd gavs. Äldre, vuxna, barn i all åldrar, till och med spädbarn skickades iväg i godsvagnar där de inte kunde röra sig. En lång resa som kunde ta veckor, utan några sanitära möjligheter. Skit bara! All värdighet försvann, och det var meningen. En fullständigt främmande kultur som tog över. Kall. Utan medmänsklighet. Mina trogna läsare har läst om det tidigare, men alla är inte trogna… Kan ni förstå Tanjas man som till varje pris ville rädda sina föräldrar från helvetet i Sibirien, kan någon förstå att han klädde sig i en uniform från en armé som också ville få ett slut på Sovjet? Esterna fick löfte att bara strida i Estland, men det löftet hölls inte. De skickades till andra stridsplatser också.

Vad hade andra anförvanter till deporterade i andra länder  gjort i samma situation. Det fanns en möjlighet, en enda möjlighet, att rädda sina älskade. Det har inte med något annat att göra än att rädda dem som led så svårt.

I Finland var det docenten som skrev en påhittad forskning som mynnade i, att av alla ockuperade och deporterade folk var det bara esterna som deporterats för att räddas från faror i sitt land. Det var av omtanke de skickades till helvetet för att dö.

Är det så vi ska skriva historia? Vad är då historien värd som vetenskap? Blir det då inte bara propaganda? Som vi vidarebefordrar till senare generationer att uppfatta som sanning.