.

Vi var på en äkta allmogefest. En liten byfest för byinnevånarna. För femte året i rad firades Avandusedagen. Avanduse är en liten by som numera tillhör Väike Maarja kommun. Därmed är det Väike Maarja Muuseum som har ansvaret för det historiska dokumenterandet. Till den här festen hade muséets chef, Marju Metsmann inbjudits att hålla en liten föreläsning om byns historia, och då hade hon sina vänner med sig: Hanno, Ants och jag var där för att lyssna.

Många intressanta människor har bott i de estniska herrgårdarna. Det var framför allt balttyskar som i många fall engagerades i tsarens olika operationen. Peter den stores tankar med att bygga den nya staden var att den skulle vara västerländsk. Där skulle man knyta an till allt västerländskt och alltså även forskning.

Friedrich Benjamin Lütke föddes 28 juni 1797 och dog den 20 augusti 1882 i Petersburg.
F B Lüke blev tidigt föräldralös. Sjömannen Ivan Sulmenov tog hand om pojken.

1812 började han i marinen som volontär. Han kämpade tappert mot fransmännen på fartyget Danzig. Han tilldelades medalj av den fjärde rangen. Flyttade sedan över till fartyget  "Kamtjatka".
Med "Kamtjatka" gjorde han som 16-åring den första resan jorden runt. Den leddes av V. Golovin. Med på fartyget var också den unge Wrangel.

• Under åren 1821-1824 (24-27 år gammal) genomförde han fyra forskningsresor till Novaja-Zemlja; huvudsakligen för att bestämma öns storlek, bestämma koordinaterna för den större udden och ta reda på längden på Matotshkin Shari (sundet som delar norra och södra Novaja Semlja).
• Den första resan 1821 misslyckades nästan helt och hållet. De kunde inte hitta udden eller rita upp den västra kusten. Mycket is förhindrade det.
• Den andra resan, 1822, var däremot en framgång. På stora delar av Novaja Zemljas västra strand var det möjligt att  identifiera tydliga geografiska punkter och rita en karta.
• Under den likaledes lyckosamma tredje resan undersökte de sundet Matotshkin Shari.
• 1824 försökte de nå den nordligaste udden av Novaja Zemlja men det rådde farliga isförhållanden; de kom inte fram via den östra stranden.
• Efter dessa resor publicerade Lütke samlingen “Fyra resor till Norra Ishavet”.

1826-1829 var han på en världsomspännade resa, han var expeditionsledare på skeppet “Senjavin”. Med var också Paul Krusenstern.
Ett mål var att nå Novo-Arkhangelsk i Alaska. Med hjälp av samma karta fortsatte de mot Asiens östkust, särskilt koryakernas landsbygd, berg och vikar, det mexikanska Anadyrhavet och Oljutka.

• 11 juni 1827 kom de till Novo-Arkhangelsk i riktning mot Kamtjatkasundet och kartlade Aleuterna.
• Under vintern 1827-28 utforskades de tropiska vattnen vid Karoliina.
• Under sommaren 1828 utforskades Tsuktshimaa i Kamtjatka.
• Deltog i utarbetandet av ett forskningsresultat om Berings hav, som gav T A Demidov ett pris (20 000 rubler) Priset delades ut 1831-1865.

1840 grundlades det första havsforskningsobservatoriet på Baranovöarna i Stilla Havet.
1845 grundade han det Ryska geografiska sällskapet och var dess ledare 1845-50 och 1857-73.
1849 förvärvade Lütke Avanduse herrgård, byggd 1494, i Estland (i nuvarande Väike Maarja kommun) där han sedan tillbringade somrarna.

 

 Vabanduse herrgård på vintern.

1850-53 var han militär general i Tallinn.
1853-56 chef för hamnen i Kronstadt.
1882 dog han i Petersburg.

15 objekt i Norra Ishavet bär hans namn: en ö, vik, udde, berg, nor, sandbank och en bäck.
I närheten av Avanduse ligger byn Roela dit hans vänner Baer och Wrangel flyttade. De engagerade sig i jordbrúkets skötsel, förändrade de urgamla traditionerna med växelbruket och ökade perioderna med träda. De engagerade sig också i utbildning om material och verktyg.

1972 (på Lütkes 175-årsdag) invigdes en minnestavla i Avanduses huvudbyggnad över F.B.Lütke.

Det är historien om en av världsomseglarna med anknytning till Estland. Krusenstern har jag berättat om tidigare.

Marju berättade också om kolchoserna i området. Allt övertogs 1949 av kolchoserna. Ingen privat bostad fanns. Det gick som överallt, produktionen sjönk. Enda undantaget inträffade när en man kom till Simunakolchosen för att fortsätta sina forskningar om grisuppfödning. Därför ombildades kolchosen till sovchos. Andra regler gällde då, och resultaten förbättrades. 1991 påbörjades återlämningarna av det som stulits av befolkningen och livet blev enklare.

Därefter kom underhållningen.

                  

(Vår kamera hade fått problem.) Här ser ni först tältet där vi satt, tältet där flickorna sjöng och bilden på den man som upplät sin tomt till festen.

Vi satt i ett tält tillsammans med andra bybor eftersom det regnande litegrand. En bit ifrån oss vid en buske och på några träpallar satt några män med några flaskor framför sig. På andra sidan stod andra och pratade. De som inte var så intresserade av historien eller uppträdandet.

Först var det några flickor i 10-årsålderna som sjöng några visor, sedan kom 12 kvinnor i folkdräkt och dansade. Vi kunde se att de inte hade tränat så väldigt mycket, men alltihop var så äkta, så lokalt. Jag njöt.