.

“Va!! Är det allvar? Finns det någon svensk som kan tala väl om Lenin?”
Hanno är inte bara undrande, han är helt oförstående. Han som levt i det sovjetiska riket och sett resultatet av den ryska revolutionen. Han som levt i Lenins egen stad, Leningrad. Han som tenterat om Lenin före universitetskurserna till spritingenjör; det yrke han valde för att det var största chansen att slippa att ständigt lyssna på politiska föreläsningar.. Helst hade han velat bli historieprofessor i Tartu. Där hade man ingen frihet, varje dag måste man ägna tid åt föreläsningar om Lenin. Han vet vad Lenin gjorde. Han vet vad Lenin sa. Han känner till Lenins massmord! "En sådan människa måste vara köpt eller sinnessjuk!"
"Tala väl om Lenin! En sådan människa måste vara köpt eller sinnessjuk."

 

En av de stora svenska tidningarnas kulturchef menar att socialdemokratin i begynnelsen skulle ha valt Lenin istället för Branting. Det skriver hon nu. I dag.

Nu när man kan läsa sanningen i så många böcker. Jag vill uppmana henne att läsa professor Karlssons bok "Terror och Tystnad", ett forskningresultat om terrorn i Sovjet. Då lär hon sig hurdan Lenin verkligen var, osminkat och utan de sedvanliga sovjetiska lögnerna och retuscheringarna. 

Tänk om vi kunde förstå de erfarenheter andra folk gjort och lära oss av dem. Den som känner och umgås med östeuropeer vet att de inhemska kommunisterna, som hade egen vinning av det, accepeterades mer än det fåtal ideologiska kommunisterna som ansågs totalt sinnesjuka och opålitliga. Vad östeuropéer tycker om kommunister i väst är: de köpta har de viss förståeldse för men föraktar dem våldsamt; men de ideologiska borde spärras in allihop. Samtidigt har de svårt att tro att sådana kan finnas. Att försöka övertyga en östeuropé om att en sådan som kulturchefen finns är näst intill omöjligt. De tror att man driver med dem.

 

Det finns ingen enhetlig europeisk kultur. I själva verket skiljer vi oss åt i och inom alla länderna. Mellan öst och väst är det en avgrundsdjup skillnad. De erfarenheter östländerna gjorde kan vi inte riktigt föreställa oss. Dem borde vi ta vara på istället. När en östeuropé säger "det var bättre förr" då menar han att det var bättre när alla hade det lika dåligt. Skillnaden bland männsijkorna uppenbarades när muren föll och förtrycket försvann. Då kunde kreativa människor som inte förstörts av det socialistiska systemet, de kunde utvecklas och få ett bättre liv, medan de som förstenats och helt anpassat sig inte kunde finna sin roll i det nya systemet. Vi har hört det flera gånger i Estland.

Men alla hade det inte lika dåligt. De som hade makt levde med helt andra möjligheter än den vanliga människan. För dem fanns alltid mat att få, det fanns alltid kläder och andra svåråtkomliga varor, och de tog sig rättigheter som de andra inte ens kunde drömma om.

 

 

…..

Det finns fler områden i Estland som har en övervägande rysktalande befolkning. En av våra släktingar har en väninna som är socialarbetare inom fängelsesystemet. Hon har kontakt med dem som lämnar fängelserna i norra Estland. De är till allra största delen rysktalande, och en stor grupp hittar man i Paldiski. Det är ofta unga män utan någon tanke på sin framtid. På kvällarna går de runt i staden, berusade och letar efter “något” att göra. Det hon berättade påminner mycket om vad som händer i vissa områden i Malmö och på andra ställen i Sverige. De utgör en stor riskgrupp i landet. För det första utför de brott. För det andra kan de utnyttjas av andra i speciella syften. De ryska skolorna har haft tjugo år på sig att förändra sin undervisning. De har i de allra flesta fall inte gjort någonting. De flesta av de här människorna vet knappt i vilket land de bor. De har inte förstått någonting av vad det estniska samhället är eller dess kukltur. Det är verkligen inte de estniska myndigheterna som felat, det är delar av den rysktalande befolkningen som inte varit intresserade, och som tror att på något sätt bor de ändå i Sovjetunionen. De förstår inte att de inte längre tillhör "herreklassen". De kanske tror, som vår guide i Narva, att landet är ockuperat av esterna!?

 

De flesta har kommit hit efter 1945 när Moskva ville luckra upp det estniska i landet och skickade in hundratusentals ryssar som flyttade ut och in. Flera hundra tusen stannade, ofta med många barn i varje familj.

 

                                                                                                     

 

Paldiski var marinbas och efter 1968 ett helt avstängt område med taggtråd. Den ursprungliga befolkningen förflyttades. Nio olika arméer opererade i Paldiski och dess omgivning med kärnvapenbestyckade raketer och ubåtar. 16 000 soldater och officerare fanns där. Det sista krigsfartyget lämnade Paldiski i augusti 1994, då andra världskriget äntligen upphörde i Estland.
Kusin Anne har berättat att man undvek att plocka bären i Paldiskiområdet. Ryssarna var inte så noga med hanteringen av uranet.

 

 

På sidan "visit estonia" kan man läsa om varför man ska besöka Paldiski: 

Paldiski is definitely not a stereotype tourist town but if you are interested in Soviet or military history, this is the place for you. It is also appealing to people interested in nature or bird watching. Även chockturism m,en akta väskor och telefoner.