.

Jag ska komplettera gårdagen med att säga det självklara: Det är naturligtvis lika fruktansvärt för den som genomlevt kommunismens terror att höra någon tala väl om Lenin eller Stalin, som det är för nazismens offer att höra någon tala väl om Hitler. Och det är ju faktiskt helt förbjudet.
Jag har en god vän från Wales, som blev fruktansvärt frustrerad när jag sa att Hitler hade gjort en del för infrastrukturen. “Säg aldrig något gott om Hitler!” avbröt han mig med stor indignation i rösten. Jag förstår honom, och jag kräver förståelse för kommunismens offer genom att vi ser på utövarnba med klara ögon. Lenin var ingen god människa. (Min vän från Wales hatar också engelsmännen för vad de gjort i Wales.)

 

Efter att ha läst de senaste tre böckerna, skrivna av forskare inom olika områden har jag stärkts i min tro, att det Lenin var ute efter var egentligen inte att göra livet bättre för, i första hand,  ryssarna utan han ville skapa en ny stat, en ny värld, med nya människor. Han visste egentligen ingenting om den ryska bondebefolkningens liv utan var en starkt intellektuell man som saknade en del viktiga egenskaper t.ex. empati. Han ville helt enkelt göra ett världsomfattande experiment. Iscensätta Marxs idéer och bli en stor man i historieböckerna.
Tillsammans med sina vänner hade han en otrolig propagandaapparat som skulle bli ett viktigt verktyg.
Man måste ha klart för sig att den stora massan var outbildad. Kunde inte läsa eller skriva. Därför lade Lenin stor vikt vid filmen, därför var elektrifieringen mycket viktig. Inte för att människor skulle få det bättre utan för att alla skulle se hans propagandafilmer. Det hände ju att de istället för årslön fick se en film. Jag skrev om det i avsnittet om Setumaa) De var vana vid att maktapparaten bestämde allt.
Men det allra viktigaste var ändå bolsjevikernas fullständiga brist på humanism. Människan var oviktig. Medlen var det viktiga. I Ryssland var det visserligen en tradition. Människor hade bara varit viktiga som användbara redskap. Vi vet att i krigstid demonstrerades det totala ointresset för människorna. Ryska soldater offrades i miljoner. Att Sovjet kunde vinna i striderna mot Tyskland berodde dels på att de skickade fram nya soldater hela tiden, dels på att de fick pengar och enorma mängder utrustning från USA.

 

 

Jag läser just nu Arkadij Vaksbergs bok “Herrar och Lakejer. Ur kominterns hemliga historia”, 1995.
Han hann studera de dokument som varit hemliga under Sovjettiden och sedan blev hemliga igen under Putin.
Under svältåret 1920, Lenins tid, fick folket svälta, men de utländska besökarna i Komintern hade mat hela tiden. Redan då var det skillnad på folk och folk.
En läsare i landsorten skickade mig de häpnadsväckande resultaten av en undersökning han gjort. Från pärm till pärm hade han gått igenom samtliga femtio volymer i Lenins samlade verk. /../antecknat de värsta skällsorden och de mest vulgära och tölpaktiga ställena sopm dessutom vittnar om Lenins exempellösa grymhet och cynism: “borgarsvin”, “avskum”, “as” och “skurkar”, “arkebuseras utan barmhärtighet”, “hängs i stinkande rep” - det är bara några av hans uttryck - och inte ens de kraftigaste.
Kanske är det Lenin som Putin vill efterlikna när han säger att han ska “ hänga NN i ballarna” och andra liknande uttryck. Den kände ryske journalisten Leonid Mletsins bok KGB från 2001 löäser vi om Putins ungdom i Leningrad. Putin tillhörde vad vi i dag skulle kalla skinnskallar och huliganer. redan under skoltiden uppsökte han KGB men blev utslängd med orden: “Man söker sig inte till KGB man blir kallad.” En KGB_officer sa emellertid “Grabben, om du vill hit, skaffa dig en utbildning.” putin utbildade sig så småningom till jurist. Var aktiv inom ungkommunisterna, blev så småningom kallad till KGB, resten är historia. (Skillnaden mot det nazistiska SS var att dit kunde man söka, men endast med en akademisk examen i bagaget.)

Jag måste också flika in dagens artikel i Svd.

Ryssar lyckades inte stoppa lag.
En grupp ryska parlamentariker har besökt Washington för att försöka stoppa en kontroversiell ny lag i USA, The Magnitsky Act, men gruppen fick återvända tomhänta. Allt talar i stället för att den nya lagen godkänns även av representanthuset.
The Magnitsky Act är uppkallad efter ett uppmärksammat fall där advokaten Sergej Magnitskij avslöjade ett av Rysslands största skattesvindlerier. Magnitskij häktades dock själv på falska grunder och dog i häktet efter ett år med vidriga omständigheter och tortyr. Den nya lagen ska göra det möjligt att straffa tjänstemän inblandade i skandalen genom att bland annat neka dem visum och frysa tillgångar i USA.
Den ryska parlamentsgrupp som besökte sina amerikanska kollegor i Washington var dock dåligt förberedd och hade inga svar på de kritiska frågor som ställdes. De hade inte ens läst den rapport som Kremls eget råd för mänskliga rättigheter lämnat och som bland annat beskriver hur Magnitskij misshandlades med åtta vakter närvarande strax innan han dog.
Ledare för den ryska parlamentsgruppen var Vitalij Markin, en affärsman som enligt Forbes är god för en miljard dollar men med ett tvivelaktigt rykte. Han är stoppad från att resa in i Kanada, anklagad för att vara delaktig i organiserad brottslighet. Valet av ledare var alltså inte speciellt lyckat och efter att från början ha mötts med intresse i Washington blev mottagandet alltmer svalt. Många planerade möten ställdes helt enkelt in i slutet av resan när amerikanerna ansåg dessa meningslösa. (mina understrykningar)

Vi lär oss hela tiden. Kulturen är minst sagt annorlunda i Ryssland än i västvärlden. Det finns en sanning, men så finns det en sanning också. Det tänkesättet är kvar från sovjettiden. Vad som egentligen har hänt eller förväntas ska hända är ointressant. Det är vad makten säger som är sanning, som är sanningen. Ni minns mannen som inte ens behöver en klocka. “Jag får veta från Moskva hur mycket klockan är.”

När jag läser Vaksbergs bok, han är emigrerad ryss som hotades till livet av Moskva, får jag en mer detaljerad bild av vad som hände när de europeiska kommunisterna gick med i Komintern och hur de förvandlades från “troende” kommunister till att vara Moskvas nickedockor. Det är chockerande att se hur Moskva tog på sig rätten att döma och arkebusera människor från andra länder för att de inte gjorde som Moskva ville, eller rättare sagt för att Stalin behövde arkebusera människor för att sätta skräck i andra. Man kan se hur paranoian sprider sig i de egna leden. Ingenting av det man rapporterar om andras skuld behöver vara sant. Det viktiga är bara att rädda sitt eget skinn. I de flesta fall lyckades de inte göra det. De som anmälde någon som sedan arkebuserades blev själv ofta arkebuserade av någon dunkel anledning. Kom ihåg nu vad den svenske utrikesministern sa 1945: “Men Sovjet är ju en rättsstat!”