.

Nu ska jag berätta för er vilken fin service det finns i Estland. Min läkare i Sverige tyckte att jag skulle kolla blodtryck och EKG. Vi ringde till vår husläkare här i Estland, men hon var ledig och sa åt oss att ringa ambulansen. Vi gjorde det. De undrade om de skulle komma hem till oss, men vi ville hellre åka dit. Det gjorde vi. Kom direkt in till dem. Proverna togs med moderna maskiner, vi fick alla resultaten på papper; vi tackade för oss och gick. Ingen betalning ville de ha. Det var helt fantastiskt. Snabbt och effektivt! Betalar gör vi kanske när vi kommer till doktorn på måndag.

 

.....

 

Nu till den estniska historien.

Ants farmors pappa dog innan barnen var stora. Han hade arrenderat en kvarn på godset i Kongi. Ingen i familjen kunde fortsätta driften av kvarnen, därför blev familjen uppsagd. Den nye mjölnaren skulle ha huset de bodde i och därför blev de bostadslösa. Efter en tid träffade änkan en ny man, och de nappade på ett erbjudande från “Profet Maltsev”, att flytta till Kaukasus, ett område som tsaren hade avfolkat. De fick startbidrag av statskassan. Döttrarna lämnades kvar i Estland. Anna-Lowiisa och Leena fick pigplats på två gårdar i trakten. De andra utvandrade.

Jag har inte tänkt så mycket på hur de tog sig till Kaukasus, men i dag läser jag i tidningen Maaleht om hur det gick till.

När livegenskapen avskaffades i Ryssland många år senare än i Estland sattes priset för jordbruksmark till 300 silverrubler per tunnland. Det var mycket pengar för den ryska bondebefolkningen, men för esterna öppnades en ny möjlighet. Många bestämde sig för att flytta. De fick dessutom ett engångsbidrag på 100 rubel, och under ett par år också utsäde.

Från Kuusalu, Kolga socken, for fyra män 1854 till Petersburgs guvernement för att förhandla. Någon i  Jamburgs socken hade tipsat dem om att general von Block hade slutat med jordbruksverksamhet i sin by. Husen var övergivna och åkrarna låg i träda. Förhandlingarna gick bra. De köpte hela byn med hus och allt och 1855 var det 50 familjer som samlade ihop alla sina ägodelar, packade dem i en hästkärra, selade hästen och begav sig på en vandring till sitt nya hem. De drog inte västerut som på andra sidan jordklotet. De gick österut.
En man i Ryssland som såg en karavan passera skalade av sig mössan och bugade för dem. Det var högtidligt.
Många ester gjorde den här vandringen mot öst.
För en del blev den lång, upp till två och en halv månad kunde de gå på vägarna Så lång var nog vandringen för Ants farmors mamma.

Männen från Kuusalu hade kommit överens med general von Block att köpa hela Simititsa herrgårdsland, 3000 ha och alla uthus. På våren 1855 kom 50 estniska familjer till det nya boställer. De fick 50 hektar mark per familj. 1 hektar kostade 38 rubel. I Estland kostade motsvarande mark 66 rubel.
Pengar lånade de från Petersburg-Tuula lantbank.  
Redan år 1900 bodde så många som 64 estniska familjer där. Alla mjölnare i trakten var ester, men deras huvudsakliga inkomst kom från skogen. Åkerbruk lönade sig inte lika bra. Därför övergick man till boskapsskötsel. Mjölk grädde och smör sålde man i Petersburg.
Esterna startade redan på hösten 1855 en skola i Simititsa. (typiskt ester! Utbildning är jätteviktigt.)  Alla ester i området betalade solidariskt till skolans drift. 1907 byggde de också ett Folkets hus där man öppnade bibliotek och läsbord.
Simititsa by var en välordnad och välbärgad by. Något sådant fick naturligtvis ej finnas iSovjetunionen.