.

juli 23 2012 "Allmogekulturen i Estland."

 

 

Så stack jag emellan med boken "Allmogekulturen i Estland." ett häfte utgivet med anledning av en utställning på Nordiska Muséet 1980.

 

Det jag mest fastnade för var kapitlet om Estnisk folklivsforskning i historiskt perspektiv.

 

Fortfarande i mitten av 1800-talet var urbefolkningen i Estland och Livland förtryckta, trots att livegenskapen upphört 1816 resp. 1819.

Pyramidens översta skikt bestod av balttyskar. Såsom godsägare med långtgående rättsliga befogenheter höll de med stöd av kyrkan landsbygden helt i sin hand. I egenskap av hantverkare och storköpmän behärskade de genom sina skrån, gillen, banker och andra inrättningar städerna. De rådde över hela utbildningsväsendet. Regionalt dominerade, åtminstone nominellt, en kejserlig rysk administration. Men i den hade på de mest skilda områden ofta balttyskar de ledande befattningarna.

Därunder befann sig esterna och letter. För att förbättra sin situation måste de bli självägande och skaffa sig jord eller ett litet företag. 

 

Men det finns något som betydde särskilt mycket för att esterna skulle resa sig. En rörelse som växte sig stark i Europa: nationalromantiken. Problemet var att det fanns tre olika folkgrupper i Estland som alla hade drabbats av de nya tankarna. Medan balttyskarna kunde ansluta sig till pangermanska och rikssamlande idéer, som utgått från det protestantiska och hohenzollerska furstehuset i Berlin, slöt sig ryssarna till panslavismens dyrkande av Moder Ryssland. Esterna hade ingen att ty sig till utom sig själva.

Under den här tiden kom också historiska böcker ut i Europa. Om esternas historia fanns inget skrivet, men nu började balttyskarna skriva om sin historia och det innefattade också Estland. Det framgick dock tydligt att det var tyskarna som var kulturbärarna. Om esternas kultur  och vardagsliv skrevs egentligen ingenting. 

Först 1903 kunde Willem Reiman ge ut sin bok om Estlands historia / Eesti ajalugu.

 

 

Jag har skrivit om esternas uppvaknande tidigare, men i den här lilla skriften blev jag uppmärksammad på konkurrensen mellan de tre kulturerna. Det som sedan visade sig i alla strider under senare tid. Esterna stred ju mot både ryssar och tyskar under frihetskriget och de blev ockuperade av både tyskar och ryssar under andra världskriget. Motiveringen var ju att båda stormakterna ansåg att landet var deras.

 

 

 

Vad den lilla skriften också betonar är samarbetet mellan folklivsforskare Den största samlingen av estlandssvenska kulturföremål finns i Sverige! 

 

Boken skrevs 1980 och betonar att i Etnografiska Muséet i Tartu är numera Sovjetunionens absolut ledande vad gäller de finsk-ugriska sovjet-folkens kulturföremål och etnografi. Därför är det milt uttryckt förvånande att muséet alltsedan krigsåren fortfarande bor i ryggsäck. Viktigare än så var inte historien för de sovjetiska makthavarna. De finsk-ugriska folk som lever inom Rysslands gränser för en tynande tillvaro. Nu vill Putin att de ska bli ryssar. "Ryssland åt ryssarna!" har vi hört på Moskvas gator. Rahva Muuseum i Tartu är numera en stor innehavare av folkkulturella föremål igen.

 

Det roliga är numera att alla sysslar med kultur på ett eller annat sätt. När det är sommarfester är det alltid inslag av den gamla kulturen, och även ungdomar sjunger gamla sånger och dansar folkdanser. Fortfarande finns glädjen med den egna kulturen! Den ökar faktiskt.

 

 

 

Mönstrert på stövlarna och paraplyet ses på kvinnodräkten i Muhu.

 

Hej! Fast det i mångt och mycket var balttyskarna som ledde i samfundet, t.ex. skrev skolböcker, så samlade även esterna flitigt in material om sig själva redan under 1800-talet. Litteraturmuseet i Tartu har väldigt stora samlingar angående många olika aspekt i det estniska livet. Det finns många databaser som man kan söka. Haldjas har info om folklore http://en.folklore.ee/
Här kan du hitta sånger, om hur man levde förr i tiden. Nationalmuseet har en stor samling med bland annat vantar! Mönstrena har nu även utgivits i bok. Men som Karin säger, mycket är ännu nerpackat och otillgängligt för allmänheten.
Häls. Annika