.

Det är en lika vacker morgon i dag. Vi sitter så vi ser att grannens hus får ett nytt tak, och då tänker jag förstås att det är spännande att nu sitta i Estland och vara med i det dagliga livet.

.....

 

Nu har det gått 20 år sedan jag sa i P1-programmet Klarspråk att “När vi har läst lika många böcker och sett lika många filmer om kommunismens brott som vi sett och läst om förintelsen, först då kan vi jämföra brotten.” Det var ett svar på en man som var så upprölrd när Andres Küng gjorde just den jämförelsen. Han menade att esterna lidit som judarna, och dessutom kallades esterna vita judar i Sovjet.

Nu gör Forum för levande historia den jämförelsen. Forum för levande historia, den märkliga institutionen som Göran Persson instiftade för att lära svenska skolbarn om förintelsen. Men den viktigaste uppgiften måste vara att forska i ondskans mekanismer och hur vi kan avslöja den i tid och avväpna den.

 

 Att jämföra förintelsen

och brott mot mänsklIgheten under kommunIstIska regImer

Det uppfattas ofta som stötande att jämföra förin- telsen med de brott mot mänskligheten som be- gåtts under kommunistiska regimer. Det kan finnas flera olika skäl för detta. Ett kan vara att förintelsen uppfattas som en händelse av så enorm betydelse, något som i så hög grad skakar våra grundläggande föreställningar om människans natur och hennes civilisation, att ingenting annat egentligen kan jämföras med den. Ett annat kan vara att många människor har varit eller fortfarande är anhängare av eller åtminstone har känt sympati för den kom- munistiska ideologin och därför antingen inte har trott på eller också ogärna har velat bli påminda om de illdåd som begåtts i dess namn. Ett tredje kan eventuellt vara en avsmak inför en ”tävlan” mellan två skeenden som vart och ett redan för sig är ofatt- bart grymt. /../ Ur ett vetenskapligt perspektiv finns det ett värde i att kunna systematiskt ställa nazismens och kommunismens brott mot varandra för att kunna identifiera både likheter och skillnader mellan dem. På så vis kan vi få en djupare förståelse för de båda systemen och deras sätt att fungera än om vi enbart studerar dem vart för sig – vilket vi naturligtvis också måste göra.

En invändning mot jämförelsen mellan just nazism och kommunism som ibland hörs är att nazismen redan som ideologi är rasistisk och anti- semitisk och förnekar människors lika värde, medan kommunismen som ideologi tvärtom föresprå- kar en radikal jämlikhet för alla.
Just detta måste man ta udden ur. Ideologin ja, men för att förverkliga ideologin måste masn förändra människorna. För att bli en så heterogen grupp som krävs i ett kommunistiskt samhälle måste människor i grunden förändras eller - förintas. Vi måste alla vara likadana, tänka likadant och ha samma ambitioner. Det samhälle vi lever i i dag bygger på att vi är olika. Att vi har våra specialiteter som är bra för vårt samhälle. Det var därför så många måste dö. Alla intellektuella måste bort, de kunde tänka själva. Alla som hade arbeten som gjorde att de hade specialkunskaper måste bort, de visste för mycket om alternativen. De som inte ville ingå i en kolchos utan arbeta efter det han/hon tytckte var det mest effektiva sättet måste dö, han/hon tänkte också själv. De enda som fick tänka själva var ledarna. De var gudar, som alla måste följa, annars fungerar inte den kommunistiska staten. De man ville ha kvar, det var de anpassningsbara utan egna ambitioner, som utan problem kunde ingå i en gupp.
Ja, de uttrycker det så här i skriften:
En del forskare menar dessutom att det just är kravet på radikal jämlikhet som oundvikligen leder till terror och förtryck i de kommunistiska samhällena.
En fullständig självklarhet anser jag.
I centrum för nazismens ideologi står rasen, i centrum för kommunismens klassen. En klass kan utplånas utan att dess medlemmar dödas, men det gäller inte för en ras eller etnisk grupp.

Men det har också påtalats betydande likheter mellan nazism och kommunism: båda är antiliberala ideologier som anser att individen helt måste underordna sig kollektivet. Båda vill skapa vad de ser som det perfekta samhället genom att utplåna allt det gamla som står i vägen för detta samhälle. Båda drömmer om ett enat samhälle utan inre konflikter. Båda tror sig veta vad som är historiens mål och anser våld mot dem som står i vägen för detta mål vara berättigat: ”borgare” och ”kontrarevolutionärer” i kommunistiska stater, judar och Untermenschen i den nazistiska. Båda kan ses som ett slags ”politiska religioner”, som delar in världen i ont och gott utan utrymme för kompromisser, och utlovar ett paradis för de troende.
Det här är nästa fara. Alla -ismer har Svaret. Därmed ska vi förstå faran och värja oss. Det sorgliga är alltås att det finns inget paradis på jorden där alla människor är lika lyckliga och har det lika bra. Vi måste acceptera att det finns skillnader, men försöka vara uppmärksamma på när någon lider. Klassamhället bygger på ekonomiska skillnader, men också värderingsskillnader. Jag tror att vi bygger upp problem om vi betonar klasskillnader. Jag har aldrig känt det som ett problem, och jag har väl aldrig varit speciellt ekonomiskt gynnad. Kanske var det min mormor som lärde mig hur man ska tänka. Hon blev inbjuden till sin dotters blivande svärföräldrars stora villa i Nockeby på 1930-talet när hon själv var en fattig änka i en liten enrumslägenhet. Det borde ha varit jobbigt, men hon berättade att hon tänkte. “Jaha, så här bor dom. Så fint det är.” Och så inget mer. Ingen avundsjuka. Ingen bitterhet. Jag var också hemma i stora jättevåningar på Östermalm hos mina kurskamrater, men jag tänkte verkligen inte på att jag själv skulle skämmas för vårt lilla hus, som inte var större än deras vardagsrum, när jag bjöd hem dem. Jag såg det inte. Människor är olika och skapar sin egen dröm. Varför ska man öda tid på att vara avundsjuk och värdera människor efter klass?

Om sovjetregimen har sagts att den inte hade som mål att utrota människor, men däremot var den fullt villig att acceptera miljontals offer för att kunna förverkliga sin politik.

“Om bara 10 % av människorna blir kvar, men alla är kommunister, då har vi segrat.” Lenin.

Här en mening speciellt intressant för esternas historia: både Tyskland och Ryssland var fram till första världskriget auktoritära imperiestater med en stark byråkrati och militarism.
Det var de staterna som hade makten i Estland tidigare. Ryssland hade den officiella makten, men balttyskarna bestämde ganska fritt. Estland var tvungen att frigöra sig från båda under frihetskriget, och båda ockuperade landet i omgångarunder och efter andra världskriget. Både Hitler och Stalin ansåg att Estland tillhörde dem.
Och som jag tidigare sagt: Sovjetunionen var Läraren:
Det har understrukits att de totalitära rörelserna lärde sig av varandra. Mussolini och Hitler tog efter de sovjetiska kommunisternas metoder, både vad gällde massorganisation, propaganda och terror.
Men:
Det fanns förvisso också betydande skillnader mellan Ryssland och Tyskland: Tyskland var ett mycket mer ekonomiskt och industriellt avancerat samhälle än Ryssland, och det hade starkare traditioner av rättsstatlighet och maktdelning. Tyskland hade till skillnad från Ryssland en stark fackföreningsrörelse, och kejsarmakten var inte lika dominerande som i Ryssland före första världskriget. 

Kristian Gerner och Klas-Göran Karlsson talar i Folkmordens historia om förintelsen som det ”paradigmatiska” folkmordet. Den sovjetiska terrorn blir det ”signifikanta andra” folkmordet därför att den var så mångtydig, ägde rum under så lång tid och riktade sig mot så många olika grupper. Därmed vill de ha sagt att det framför allt är dessa båda händelseförlopp som jämförs med varandra när man vill förstå folkmord och brott mot mänskligheten. För att anknyta till början av denna text kan en kategorisk ovilja att jämföra Förintelsen och kommunistiska regimers terror försvåra en djupare vetenskaplig förståelse av folkmord och brott mot mänskligheten som generella företeelser. Förintelsen skedde under en begränsad tidsperiod och riktade sig mot tydligt utpekade, etniskt definierade grupper av människor. Eftersom FN:s folkmords- konvention är utformad med Förintelsen som mall är de händelser som har definierats som folkmord, såsom massakrerna i Rwanda 1994, sådana som liknar Förintelsen i dessa avseenden. De har dessutom alla ägt rum i samband med krig eller inbördeskrig. Detta stämmer inte för kommunistiska regimers brott mot mänskligheten: etniskt definierade offerkategorier förekommer förvisso även här, men de socioekonomiskt definierade kategorierna har i allmänhet varit viktigare. Brotten har till största delen förövats i fredstid. De har också, utom i Kambodja (de kommunistiska regimer som presenteras är den sovjetiska, kinesiska och kambodjanska),  ägt rum under lång tid, under flera årtionden, om än i vågor. Vi behöver helt enkelt både kunskap om Förintelsen och om de brott mot mänskligheten som begåtts under kommunistiska regimer för att stå så väl rustade vi kan mot hotet om nya massmord.
Jag ger mig. Det behövs längre tid än 20 år för att förstå ondskan i hela dess kraft.