juni 17 2012. Konstutställningar.
I Tallinn finns fyra stora konstmuséer. Det äldsta är Kadriorg.
Slottet Kadriorg byggdes av Peter den store till hans hustru Katarina, därav namnet. De behövde ett vackert sommarresidens.
Ni minns kanske när Peter för första gången kom till Tallinn, ett par år efter det att han inlett byggandet av S:t Petersburg för att flytta huvudstaden från Moskva, “Hade jag sett Tallinn några år tidigare, då hade jag lagt Rysslands huvudstad här.” -Vi får tacka ödet för detta. Då hade det aldrig funnits något fritt Estland, och troligen inga “ester” heller i dag.
Arkitekt var den italienske Niccolo Michetti, som ritade ett slott som de italienska: en huvudbyggnad och två annex.
Mästare från Ryssland, Italien, Stockholm, Riga och Tallinn var delaktiga i bygget.
Den stora hallen är det vackraste exemplet på barockarkitektur i norra Europa!
1921, under frihetstiden, blev slottet museum och 1928 blev det ett rent konstmuseum.
1929 fungerade slottet också som bostad åt Estlands regent, fr.o.m. 1938 titulerades han president.
En större renovering genomfördes 1933-34.
Under åren 1946 - 91 var huset helt och hållet konstmuseum.
Vi besökte slottet 1978, men jag kan inte berätta om vad jag såg. Trots allt var vi i en viss stress hela tiden. Det hände en del otäcka saker i Sovjetunionen just de veckorna. Bl.a. fängslades en turist i Riga för att han fotograferade förbjudna objekt (kyrkor).
Det största är Kumu.
För åttio år sedan började tankarna på att bygga en byggnad direkt avsedd som konstmuseum. Många tävlingar har utlysts. 1933 deltog Alvar Aalto, som fick tredje pris för ett förslag som senare realiserades i Danmark! P.g.a. andra världskriget och ockupationen blev inget nytt museum byggt.
1993-94 hölls en internationell arkitekturtävling med deltagare från tio länder: Estland, Finland, Danmark, Italien, Kanada, Norge, Sverige, Australien, Tyskland och USA.
Och segraren blev... … den finske arkitekten Pekka Vapaavuori.
2002 påbörjades bygget och i februari 2006 var det färdigt och öppnades.
Muséet ligger nära presidentens residens i Kadriorg och är byggd av kalksten från Lasnamäe-kalk. Byggnaden har sju våningar, ytan är på 23 900 m². Det döptes till Kumu i en tävling. (KUnstiMUsuseum)
Kumu vill tillgodose många olika intressen, bpåde för dem som redan är insatta i konsten och dem som vill lära sig eller bara njuta av atmosfären.
Alla är välkomna att besöka muséet och kanske få nya idéer.
S:t Nikolaikyrkan är arkitektoniskt en av de mest integrerade och mest harmoniska medeltida kyrkornas i Estland. Historien går tillbaka till 1200-talet, man tror att den grundlades 1230 av tyska köpmän. Medan Tallinn ännu var stängt, tjänade kyrkan med sina tunga bjälkar vid porten som tillflyktspkats för flyende och för militära ändamål. (Om en livegen lyckades hålla sig borta från sin ägare i två år, då var han sedan en fri man) När skyddsmurarna var klara på 1300-talet blev kyrkan en normal kyrka igen.
På 1400-talet ägde stora renoveringar rum. Barocktornat byggdes bl.a. Men under Sovjets bombning av Tallinn den 9 mars 1944 blev kyrkan och många av byggnaderna runtomkring förstörda. De mest värdefulla sakerna klarades tack vare att de räddadts ur kyrkan tidigare. Barockepitafen och andra mästerverk av renässans- och barockmästare, och ett så ovärderlig raritet som högaltaret, några fragment av den berömda målningen Danse Macabre och S:t Anthonys altare. Dance Macabre är en känd målning av lübeckaren Bernt Notke, som också finns representerad i Sverige.
Kyrkoruinen restaurerades 1984 till konsertsal där medeltida konst från Estlands Konstmuseum visas. Man kan även njuta av orgelmusik och körsång i lokalen.
Adamson-Erics museum.
Lühike jalg (Korta benet) är en romantisk trappa som fick sin stora betydelse redan på 1200-talet, då det blev en viktig länk mellan “Övre staden”-Toompea och “Undre staden”. Dokument från 1542 nämner ett bostadshus i hörnet av Lühike jalg och Rüütli tee, samt ett stenhus och en liten byggnad på gatan.
Under medeltiden vet man att det fanns verkstäder för kopparsmeder och låssmeder i husen. Under de senaste århundradena har huset fungerat som bostadshus med flera lägenheter. I början av 1900-talet hade man hästar på innergården. Huset renoverade 1984 för att bli utställningslokal för konstnären Adamson-Eric sedan änkan deponerat omkring tusen verk av honom till Estlands konstmuseum.
Det finns inget tidigare samband med huset och Adamson-Eric.
Självporträtt.
På huvudutställningen på första våningen visas keramik, läderarbeten, metallsmycken och dekorativt porslin.
På nedervåningen och på innergården visas utställningar av konsthantverk.
Adamson-Eric (1902–1968) var en av de mest framstående och kreativa personligheterna i Estland. Först och främst var han målare, men han arbetade också med så gott som alla varianter av konst.
Adamson-Erics idiosynkratiska målningar och bitar av brukskonst karrakteriseras av elegans, raffinerade färger och ett brilljant uttryck. Hans estetiska principer baseras på franska konstnärstraditioner. Samtidigt är han nära knuten till Norden och den traditionella estniska nationella konsten. Hans brukskonst är unik, på ett vis nära art deco, men ändå användbara saker.
Adamson-Erics rikliga arbeten visar utvecklingen av estnisk fin och brukskonst under mer än fyrtio år.
Trackback
