juni 21 2012
På lördag kl 12 beskyddas Estland inte bara av amerikanska US Airforce med två stycken F15 som tillhör de i England förlagda 492 stycken F15-plan på Lakenheathbasen i England; även estniska flygplan och polska Mig29:or paradflyger över segerparaden i Pärnu på Segerdagen till minne av Slaget vid Võnnu 1919 då estniska styrkor besegrade ett försök till att återfå den Baltisk-tyska kontrollen över regionen. Segerdagen firas på midsommarafton, en traditionell högtid, som även kännetäcknar årets ljusaste dag, då gryning och skymning går samman. Festligheterna under Segerdagen visas i estnisk TV.
Det blir tydligen en vacker midsommarafton både i Sverige och Estland. Mycket sol och en lång, ljus och varm kväll. Härligt!
Det blir tydligen en vacker midsommarafton både i Sverige och Estland. Mycket sol och en lång, ljus och varm kväll. Härligt!
Adam Cwejman
Nu måste jag berätta om artikeln i DN om Adam Cwejman som i skolan var vänster men numera är liberal. Vem fick honom att tänka om? Jo, hans farmor. Släkten har sitt ursprung i Ukraina, och farmoderna var en av dem som överlevde svälten i början av 1930-talet, svälten makthavarna i Moskva skapade som ett led i klasskriget mot de ukrainska kulakerna, bönderna.
– Min farmors far var en ortodox präst och brändes till döds i ett sovjetiskt fängelse utpekad som arbetarklassens fiende, som folkets fiende. Hennes bröder förvisades till fångläger i Sibirien. Ju mer jag hörde farmor berätta, desto mer skeptisk blev jag till all klassretorik. Jag insåg att min släkt fått utstå många kollektivistiska experiment under 1900-talet, fortsätter Adam Cwejman.
Hans föräldrar har bägge sina rötter i Östeuropa och kom 1982 till Sverige, tre år innan Adam föddes. Båda föräldrarna är födda i Polen, fadern med ukrainsk och judisk bakgrund. I dag är Ukraina ett grannland till Ryssland, men det var under många år en del av det kommunistiska Sovjetunionen.
När farmor berättat detta för honom fick han svårt att vara med sina tidigare meningsfränder. När Adam kände att han inte längre kunde kämpa för ”arbetarklassens befrielse” kände han sig delvis också som en främling bland kamraterna i gymnasiet. “Jag tyckte att de hade en naiv och väldigt enkelspårig bild av verkligheten.”
“Många på vänsterkanten romantiserar bilden av klasskampen. De erkänner motvilligt att det gick snett i det kommunistiska Sovjetunionen, men menar att det var Stalins fel. Före honom, när Lenin ännu levde, då var det bra. Då fördes kampen på rätt sätt. Men så var det ju inte alls.”
Nej, Lenin var definitivt ingen “god” människa. Men Stalins grymheter har varit mer “rätt” att tala om efter Chrustjevs tal i Moskva när han avslöjade alla grymheter Stalin stod för. Vad han inte sa då, det var att Lenin också var en eorhört grym människa, och att han själv var skyldig till många mord och andra grymheter. Utan dessa hade Sov jetunionen aldrig funnits.
“Steget till ett klasskrig som i Sovjetunionen är visserligen långt. Men de tankegångar som styr klasshatarnas världsbild och åsikter om hur klassmotsättningarna ska lösas är väldigt främmande för mig. Debattörer som Åsa Linderborg och Göran Greider verkar i en obehaglig tradition.”
“För mig kännetecknas inte kamp för rättvisa och frihet med att man underblåser klasskonflikter eller etniska konflikter. Genom farmor Taisa lärde jag mig vad som händer när kollektiv spelas ut mot varandra inom politiken.”
Kanske var det min lärare Lennart von Post, som fungerade som "farmor" för mig när han gjorde klart för mig kommunisternas grymhet i Sovjetunionen.
Jag har en annan fundering också: Om Sopvjetunionen utvidgats till Sverige under Lenins och Stalins tid då hade Göran Greider, Åsa Linderborg, Jan Guillou och de andra
1. blivit bestulna på alla sina pengar, sina rättigheter att tala och skriva fritt, sina möjligheter att själva välja var och hur de skulle leva sina liv.
2. deporterats till Sibirien eller blivit berövade livet direkt just p.g.a. sin förmögenhet och faktiskt också för att de skulle varit en farlig kommunistisk grupp. Vi vet ju att de som var delaktiga under den första tiden blev mördade (även de första kommunistiska ledarna i Estland). Stalin som ledare såg fiender överallt, oc kunde inte stå i tacksamhetsskuld till någon.
Kommentarer
Trackback
