.

Rektorn för ryska skolan i Pärnu, Klevtsov, har blivit av med sin tjänst efter att man konstaterat att vid de nationella proven i biologi i skolan skickades statens representant ut från skrivsalen och en lärare gick i stället in och gav de rätta svaren på skrivningen. Eleverna får göra nya prov först om ett år.
Rektor Klevtsov hävdar sin oskuld. "Alla har som vuxna människor skrivit sitt prov själva och undertecknat en försäkran om det." Eleverna själva säger att de kallades in på rekorns rum för att skriva under ett papper att de skrivit provet utan hjälp.
Rektorn stämmer nu Pärnu för deras felaktiga beslut att säga upp honom. En liknande händelse inträffade 2002, men då drog Pärnu tillbaka sin uppsägning och rektorn fortsatte sitt arbete.

…..

Tallinns borgmästare Edgar Savisaar har varit i Moskva och bett om mera pengar för att få den nya ryska kyrkan i Lasnamäe klar. Ingen av de ryska tjänstemännen i Moskva som intervjuas medger att de lovat pengar. Savisaar lovar att man snart kan läsa i hans blogg om löftena om pengar från Moskva.
Savisaar berättade också att han under ett föredrag i Moskva berättat om president Ilves som sagt, att Keskerakond, Savisaars parti, aldrig kan komma till makten i Estland (även vid en vinst i valet (p.g.a. sitt beroende av Moskva) och hur detta inte går ihop i ett demokratiskt land.
Det vore fruktansvärt farligt för Estland om Savisaar och hans parti fick hela makten i Estland. Han skulle släppa in Moskva och landet skulle säkert köpas upp av ryssar och Savisaar skulle kunna dö som en mycket rik man.
Men hur blir livet för alla andra ester? Savisaar är en ständig källa till oro. Varför är det då så många som röstar på honom? Nästan alla ryssar gör det. Många gamla ester, som inte finner sig riktigt tillrätta i det nya livet. En man menade att det "var bättre förr" när man kände alla man röstade på. Att all deras makt kom via Moskva tänkte han inte på. Det finns även ungdomar som röstar på Savisaar. Kanske för att han talar väl och de inte riktigt har förstått vad han vill. Flera aktiva politiker har lämnat hans parti efter skandalen med pengarna han fick från Moskva bl.a. för att bygga kyrkan i Lasnamäe och kunna betala partiets skulder.

…..

Man kan kanske undra varför jag så envist studerar det lilla landet Estland. Det kan väl inte bara vara för att jag gift mig med en est!
Estland innehåller så mycket. Till exempel talar vi om faran med “vi och dom”-uppdelning. Under många hundra år var detta verkligen en realitet i landet. För esten var han en av estgruppen - vi, och tysken, svensken, dansken och ryssen var “dom”. Dom hade all makt. Under den svenska tiden kunde faktiskt även esten gå till domstol, andra tider var han en mindre värd människa (knappt det), livegen och utan egentliga rättigheter.
Livegenskapens upphörde 1816–19 efter lång kamp. Bönderna befriades dock inte. De måste fortsätta sitt arbete hos godsherrarna, de skulle nämligen nu betala arrende för marken de brukat tidigare. Nästan all estnisk jord var ju stulen av “herrarna”, och nu ville de ha betalt! Klämda mellan aggressiv panslavism och pangermanism genomlevde esterna från 1860-talet under Alexander II:s reformistiska styre en period av intensivt nationsbygge, med ekonomiska framsteg och reformer inom utbildning och förvaltning.(NE)  Ryssar och tyskar var fortfarande “dom”.

Under korta tjugo år var esten fri. Han bestämde i sitt eget land. Människorna blommade. Nu handlade inte livet bara om att arbeta med godsägarens marker. En est kunde utbilda sig som alla andra nordbor gjort så länge. Nu handlade det inte så mycket om “vi och dom”, nu gällde det att leva.
Jag ser framför mig rektorn vid det ryska gymnasiet i Pärnu, då under frihetstiden, en rektor som inte fuskade. En stilig medelålders man alltid klädd i kostym och rena skjortor, spatserande i staden, svängande sin käpp, småpratande med människorna han mötte. På lördagskvällen satt han på Ranna hotell, drack några glas starkt. Han kände sig då ung och tilldragande. Kvinnorna vid hans bord visste inte att han hade vuxna barn, och han tänkte inte berätta det heller. Han var en man - en est, Ants morfar.

Den tiden fick ett slut. “Dom” kom tillbaka. Värre än någonsin. Esterna som blev kvar i landet var åter slavar. Under de första tjugo åren levde de i helvetet, sedan kom en viss lättnad. Men helt klart var det skillnad på en est och en ryss. Ryssen hade åter övertaget. Med sin fullständiga brist på människokärlek gjorde de vad som föll dem in. Så märkliga saker. Man skulle bestämma vem i de olika kommunerna som skulle säötta upp listor på nästa grupp till deportering. En kvinna skrev upp alla som varit dumma mot henne i skolan. En man, som spelade utveckloigsstörd för att slippa bära vapen, blev utsedd i sin kommun. “Ryssland är ju en rättsstat!” sa den svenske utrikesministern.

Nu är Estland fritt igen. Esterna har återfått sitt människovärde till fullo. Man kan se det överallt. Vägar byggs med räcken, skydd och vägmärken sätts upp. Överallt ser man att numera försöker man skydda människorna från olyckor. Det är något nytt!
När en större väg asfalterades för flera år sedan och de två vänstra körbanorna delades av bilar i båda körriktningarna. Längst till vänster körde man mot Rakvere, i den andra mot Tallinn. Vi var på väg mot Tallinn. Vi körde i normal takt. Plötsligt ser vi en bil komma emot oss i vår fil. Han svänger inte över när han ser oss. Trots att asfalteringen pågick på den högra väghalvan ansåg chauffören att vi körde på “hans sida” och vägrade svänga undan. Vi fick hastigt köra upp på den nylagda asfalten för att inte krocka. Det var ett så typiskt ryskt beteende, sa våra vänner.