.

Det är en solig varm sommarmorgon. Precis som vi drömmer om i vintermörkret. Statsminister Ansip säger att vi européer kan vara lugna. Precis som statsminister Rheinfeldt. Båda lugnade oss i går i TV.
Jordgubbar är det fortfarande gott om och de kostar mindre än 3 Euro per kilo, kantareller kostar 12 Euro kilot och färskpotatis 1,5 till 2 Euro per kilo.

Jag berättade om filmen om Nordkorea. Då fick jag lust att läsa boken “Ambassaden i Paradiset” av Lovisa Lamm, som kom ut tidigare i år.
Lars Linder som rescenserade boken den 15 feb skriver i DN:
Lovisa Lamm lånar grävreportagets metoder: jagar frenetiskt ambassadörer, avhoppare och vittnen (däribland ett par strippor från Stockholm som flögs in för att underhålla Kim Il Sung). Men resultatet är inte avslöjande journalistik så mycket som en rad inblickar i den vanskliga konsten att hantera ett land där allt förnuft har ersatts av absurd teater och förtrycket blivit till en karbonkopia på ”1984” med Storebror, evigt krig och allt. Och där intet negativt får finnas – Kim Il Sung lär ha haft en enorm svulst på halsen, men frågade man hans underhuggare fick man alltid svaret: Vilken svulst?
Diplomater och experter utifrån som jobbar i det landet brukar först göra stora ögon men blir snart galna och vill bara fly hem.
Det är ”Alice i underlandet” på riktigt: Lovisa hos den röda kungen och hans bugande spelkort. På en gång kusligt, poetiskt och riktigt läsvärt

Min första tanke är att hela Nordkorea är en sekt. Alla människor där inne är utsatta för samma fruktansvärda påtryckningar att tänka och tycka likadant som man är i en sekt. Det är också ett Sovjet i miniatyr. Det är tillräckligt litet för att makte ska kunna kontrollera alla varje sekund, t.o.m. ännu mer än de var i Sovjet. En lögn är en sanning. En sanning är en lögn. Som det var i Sovjet. Det var inte bara i Sovjet man levde i Paradiset, det var också i Nordkorea. “Utanför (den slutna) gränsen finns bara elände och farligheter”. Den militära styrkan är oerhört viktig och så mycket viktigare än medborgarna, att de får hungra, svälta och dö för kärnvapenstyrka!

Jag har särskilt markerat i boken
1. Gränsen mellan verklighet och mytologi verkar ha suddats ut i detta land med sin förbridna världssyn, där man med sitt tänkande och sin vilja kämpar för att övervinna världens villkor. Nordkoreanerna är herrar över sitt eget öde, för “Människan är alltings herre och bestämmer allt” som det står i Den käre ledaren Kim Jong Ils “Om vårt partis Jucheidé”. Juche betyder självtillit. Man kan omvandla världen så att den tjänar människan. En fruktansvärt farlig idé, som gör “de insatta” till världens herrar.

2. Sverige ska börja med stor export till nordkorea. Året är 1973, 20 år efter stilleståndetsavtalet mellan Nord- och Sydkorea. Nordkorea är på höjden av sina möjligheter. Sverige vill börja samarbetet innan det kommer någon konkurrens utifrån. Orderna från Nordkorea börjar trilla in. De största går till svenska leverantörer av gruvutrustning. Atlas Copco får en prestigeorder värd 225 miljoner kronor. Även Asea, Kockums och SAKLA International tar emot stora beställningar från Nordkorea. Dessutom har Volvo fått den något udda beställningen på 1 000 personbilar. O.s.v.. o.s.v.. Beställningar på varor värda stora belopp kommer i en jämn ström. Som garant för de svenska företagarna står EKN- Exportkreditnämnden. Alla är övertygade om att detta är kanonaffärer. Redan när en stor industrimässa planeras 1975 i Pyongyang, där inga andra länder än  Sverige ska visa sin industriproduktion har betalningarna fallerat flera gånger. Men efter tvekan blir utställningen av. Det ger oss:

3. Varje morgon radar de svenska industriutställarna upp sig framflör hotellet i Pyongyang i väntan på transporten ut till mässområdet. Men en morgon dyker inte bussen upp på utsatt tid. Ian Lines från Volvo och resten av utställarna tvingas stå och trampa. Plötsligt får de besked. Färden till utställningen är inställd i dag. Några nordkoreanska regeringsmedlemmar ska besöka mässan och de svenska företagsrepresentanterna får inte vara på plats då. Punkt.
Vad det egentligen var som hände fick de aldrig veta, men när svenskarna dagen därpå kom till utställningen hade deras jättemaskiner undersökts. Det såg ut som om barn varit där och röjt.

Ja, det var mer som jag reagerade för. Men egentligen handlar det om samma sak som hänt i alla kommunistiska länder (nästan alla).
Alla medborgarna drabbades inte av svåra tider. Det fanns ju valutabutiker! De var till för partipampar och besökare från utlandet. Där fanns det mesta att köpa. Vi hann också se det i Tallinn 1978.
Det var Sovjetunionen som garanterade Nordkoreas ekonomi. Sovjetunionen, som inte heller var ett rikt land, som också hellre satsade sina pengar på militären, kärnvapen och världsrymden istället för att ge medborgarna en bättre standard och matvaror i butikerna. När Sovjet brakade, då fick alla de andra länderna problem. Inte bara Nordkorea utan också Kuba, alla östeuropeiska länder, Mongoliet och många fler.

Hur kunde Sverige gå in i så stora affärer utan att veta hur osäkert det var? Därför att man bländats av kulisserna? Som det hände i Sovjet. Så många intelligenta och kända svenskar och andra västeuropéer som lät sig luras. Måtte alla ha lärt sig något av det kommunistiska spelet. Kom ihåg: Människor hade inget värde förrän de var kommunister!

Nordkoreas skuld till Sverige finns fortfarande kvar.