Juni 4, 2012. Varför blev Baltikum aldrig ett Balkan?

 
 

 
Mart Laar
 
På UD_bloggen skrev Mart Laar, då försvarsminister, ett inlägg den 15 aug 2011 med rubriken

Varför blev Baltikum aldrig ett Balkan?
Med anledning av att det då gått 20 år sedan befrielsen från Sovjetiunionen.

När Estland återfick sin självständighet år 1991 fanns det många i världen som med förtjusande lätthet blandade ihop länderna i Baltikum och på Balkan, som låg någonstans långt borta i öst, i  Europas utkanter, sett från västländerna.(Ja, jag vet att min svärmor blev missförstådd på jobbet när arbetskamraterna frågade var Estland låg och hon svarade Baltikum. “Jaha, Balkan”, sa de då.
Och förresten gjorde Harry Schein samma fel i DN en gång, men förstod inte min anmärkning efteråt.)
Varför har det blivit så? Utåt fanns det ganska stora likheter mellan Baltikum och Balkan./../  Ändå uteblev blodsutgjutelser i Baltikum, folken här  valde demokrati och byggde upp fungerande stater. /../ när västländerna till att börja med inte var särskilt intresserade av det som hände på Balkan så förde väst, särskilt Sverige, en målmedveten politik i Baltikum. Statsminister Carl Bildt styrde med säker hand inte bara den svenska politiken utan lyckades även hålla kvar Baltikum i de ledande västländernas intressesfär. Sveriges och Carl Bildts roll i att Baltikum aldrig blev ett Balkan är omöjligt att överskatta.
/../ Estland och Lettland ingick i den svenska stormakten under ett hundratal år vilket man åtminstone i Estland kommer ihåg som ”den goda svensktiden“. Delvis är det en överdrift, den efterföljande ryska maktperioden var helt enkelt så mycket värre att den föregående svenska tiden fick ett positivt skimmer  i folkets minne. /../ inte konstigt att man i Estland under 1900-talets omvälvningar upprepade gånger väntade på att ”den svenske kungens vita skepp“ skulle ankomma till Tallinns redd. Det kom aldrig, men Sverige tog emot tiotusentals balter som hade flytt undan den nya kommunistiska ockupationen, och gav dem ett nytt hem i Sverige. För detta kommer Estland för alltid att vara tacksamt mot Sverige.

Flyktingarnas aktiva verksamhet för att bevara Republiken Estlands rättsliga kontinuitet bidrog, liksom många svenska politikers insatser, på ett väsentligt sätt till återupprättandet av självständigheten.
 
Vad vill Mart Laar poängter att Sverige betytt:
/../ För det första stödet till återupprättandet av självständigheten. Trots att den officiella ståndpunkten i Sverige till att börja med var försiktig blev man mer aktiv med tiden, i högsta grad tack vare påverkan av den över Sverige utspridda ”måndagsrörelsen“. Den sistnämnda bidrog till att öka medvetenheten om händelserna i Baltikum. Ytterst viktigt var här många politikers, som Carl Bildts, personliga stöd, som bidrog till att föra fram Baltikumfrågan på den internationella arenan.
För det andra skulle jag vilja påminna om Sveriges roll vid genomförandet av valutareformen år 1992 som i stort byggde på Estniska Republikens guldreserv som fanns utomlands. Trots att Sverige tidigare hade lämnat ut reserven till Sovjetunionen tog Carl Bildts regering beslut om att ersätta denna för Estland. Att Bildts regering beslutade att ingå frihandelsavtal med Estland bidrog avsevärt till Estlands ekonomiska genombrott västerut.
För det tredje hjälpte Sverige Estland att integrera Ida-Virumaa med Estland och hejda försöken att införa någon form av ryskvänlig autonomi i området år 1993.
För det fjärde vill jag som något särskilt viktigt lyfta fram Sveriges roll i att de ryska trupperna drogs tillbaka från Estland år 1994, vilket jag misstänker hade rent av kunnat utebli utan Carl Bildts delaktighet. Estlands utveckling hade i så fall blivit helt annorlunda.
Listan kan naturligtvis göras längre men utrymmet räcker inte till. I vilket fall som helst är det klart att utan dessa steg skulle Estland för närvarande inte ha kommit dit vi är nu.
http://blogg.ud.se/blog/2011/08/15/varfor-blev-baltikum-aldrig-ett-balkan/

Jag visste verkligen inte att det fanns en risk då att östra Estland skulle bli en ryskvänlig autonomi. Men jag undrar om inte Savisaar arbetar för något sådant nu. Vi får se...

Jag visste inte heller att Carl Bildts regering återlämnat värdet av guldreserven till Estland. Det var i alla fall skönt att höra eftersom det var en sådan grov eftergift den svenska regeringen gjorde då de lämnade den till Moskva efter att estniska flyktingar räddat den till Sverige.

Jag läser på Riksdagens hemsida:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Yttranden/De-baltiska-staternas-gulddepo_GF05FiU5/

Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Under 1939 deponerade Estland och Litauen delar av sitt centralbanksguld hos Sveriges riksbank. Den estniska gulddepositionen uppgick till 2 908 kg och den litauiska till 1 250 kg. Tillsammans representerade de ett värde på närmare 20 milj.kr. vilket i dag motsvarar 275 milj.kr.
 


Margareta af Ugglas.
 
Någon månad efter det att de sovjetiska trupperna i juni 1940 ryckt in i de baltiska staterna anmodades Sveriges riksbank av först den litauiska och därefter den estniska nationalbanken att ställa depositio­nerna till förfogande för den sovjetiska statsbanken, Gosbank. Så skedde också efter det att dåvarande riksbankschefen Ivar Rooth först rådgjort med regeringen i frågan. (min understrykning)
En av motionärerna, Lars Sundin (fp), har i riksdagen också tagit upp de baltiska staternas gulddepositioner i form av en enkel fråga, som besvarades av utrikesminister Margaretha af Ugglas den 18 februa­ri 1992. Av svaret framgår att det är regeringens uppfattning att balterna bör ersättas för de guldreserver som hade deponerats i Sveri­ge, och att överläggningar om formerna härför pågick inom regerings­kansliet. Med utrikesministerns deklaration är, som utskottet ser det, motionärernas önskemål tillgodosett.

Alltså redan i juni 1940 föll svenska regeringen till föga för Sovjets anspråk på esternas egendom. Då var Estland fortfarande en fri republik, något övertagande hade ännu inte skett!
Trackback
RSS 2.0