Juni 7, 2012. Makarov varnar Finland.
Nu har finnarna drabbats på samma sätt som esterna har gjort nästan varje dag sedan friheten 1991.
Rysslands generalstabschef Nikolaj Makarov träffade idag Finlands president Sauli Niinistö.
Generalen kritiserade i tisdags Finlands deltagande i Natoövningar och hävdade att de är ett hot mot Rysslands säkerhet.– Felaktiga analyser leder till felaktiga slutsatser, kontrade Finlands president när han i dag kommenterade generalens tal.
/../ – Makarov lever kvar i det kalla kriget, kommenterade utrikesminister Erkki Tuomioja, medan Niinistös företrädare Tarja Halonen har varit mera försonlig.
Statsminister Jyrki Katainen kommenterade Makarovs tal med att säga att var och en har rätt att fritt säga sin åsikt i ett fritt land, enligt Huvudstadsbladet.
General Makarov ska under sitt besök också träffa den finska försvarsministern Stefan Wallin som enligt uppgift var rejält irriterad över generalens uttalanden. Bland annat svarade försvarsministern finska Yle med ett irriterat sms som löd: "Finland fattar sina egna beslut".
– Det är retoriskt skrammel än så länge. Man ska ha klart för sig att den ryska militära förmågan ökar, men fortfarande är på en låg nivå. Från rysk horisont utgår man i sina resonemang från att om Finland går med i Nato så går också Sverige med, säger Gudrun Persson, Rysslandsforskare vid Försvarshögskolan, till Aftonbladet.
För rysk militär ligger fokus på konflikterna i Nordkaukasien och Tjetjenien, medan det som händer i Skandinavien är av underordnad betydelse.
– Sverige är tämligen ointressant för Ryssland och den ryska militären, det kan man klart säga. Sedan vill man hålla ett öga på oss, och skulle vi gå med i Nato skulle förhållandet försämras rejält.
Idag anländer general Nikolaj Makarov till Sverige. Bland annat ska han träffa försvarsminister Karin Enström på fredag.
Detta var skickligt! Generalen hotar Sverige och Finland med en enda mening. Finland är lika tuffa i sina svar som esterna är. De är lika oroade över Nato som tidigare Sovjetunionen var. De baltiska staterna gick med i rätt tid. Men de är ständigt påpassade och angrips, som sagt var, i stort sett varje dag.
.....
Äntligen blev det sagt utan att direkt motsägas eller misstänkliggöras. Det var i programmet
Farväl Kamrater! Fransk dokumentärserie från 2011. Del 1 av 6.
Serien behandlar slutet av det kalla kriget, tiden 1975-1991. Från dem som var med får vi höra hur det socialistiska samhällsbygget kunde rasa och hur livet i östblocket kunde te sig under åren som föregick kollapsen
En tjeckisk man blev tillfrågad om hur det var när de sovjetiska trupperna "befriade" landet från tyskarna.
"Det blev värre. Mycket värre. Ryssarna var mycket grymmare än tyskarna."
Att ryssarna var mycket grymmare än tyskarna är en sanning som ej får uttalas. Här har vi ett klart exempel på hur de som inte var med har bestämt den historiska sanningen.
.....
En bok som kom ut 2002:
Mats Deland: Purgatorium – Sverige och andra världskrigets förbrytare
Sverige har allt sedan andra världskrigets slut utmärkt sig för sin ovilja att ställa krigsförbrytare inför rätta. Allt tyder på att åtskilliga av Förintelsens och de nazistiska våldsbrottens förövare fann en trygg hamn i Sverige. Den svenska regeringen hjälpte aktivt flera misstänkta förbrytare att komma undan, och den svenska underrättelsetjänsten anställde veteraner från avrättningskommandon.
Inställningen till krigsförbrytare är både ett moraliskt, politiskt och, inte minst, ett juridiskt problem, som inte har minskat i betydelse sedan dess. Mats Deland tecknar i Purgatorium en bakgrund till de beslut som togs under krigets slutskede, med exempel hämtade främst från den lettiska flyktinggruppen. Boken ger en nödvändig historisk bakgrund till den diskussion som nu måste börja föras om hur Sverige ska gå från ord till handling i krigsförbrytarfrågan.
Så skriver Ola Larsmo på sidan: http://web.comhem.se/1944/flykt/Forbrytare.html
Minns detta! Och dra er sedan till minnes Göran Persson i Riga 1997 anklagande letterna för att de inte gjort upp med sin historia. Det är så lätt att ge sig på andra, och helt glömma sin egen roll. Det är så lätt att sätta sig på de höga hästarna och se ner på andra.
Vad som är rätt i dag är inte självklart rätt i morgon.
Låt oss minnas den stora upprördheten många s.k. intellektuella visade när initiativet togs till att också kommunismens brott skulle finnas på Levade historias arbetsplan. För dem måste det finnas en godtagbar förklaring till att folk fördrevs till Sibirien, att de dog av svält, sjukdomar eller förfrysning. Kan ni förklara varför de inte hade rätt att bo i sina hem. I sitt land. Vilka människor ska i så fall ha rätt att välja själva var de ska bo?
Hade människorna gjort något som föranledde straff? Jag skulle vilja höra vad de som inte tycker att esterna hade den rätten, hur de värderar människor. Är det OK att döda estniska barn? Estniska kvinnor? Estniska män?
När kan någon ge mig en godtagbar förklaring till varför det är värre att ta livet av vissa människor än av andra. I Sverige har vi fastställt i lagboken att ett mord är alltid ett mord. Varför är det ändå inte så? Varför är det värre att utvisa invandrare än att tillhöra en grupp som offentligt förklarat att de skulle utrota vissa människor om de kom till makten. Hur kan vi ha en kulturchef på en stor svensk tidning som förordar Lenin? Hur skulle det vara om hon förordade Hitler? Ja. Jag vet. Det är en fullständig omöjlighet. Lenin var en massmördare. Är det OK för henne?
Ola Larsmo recension i DN avslutas:
Med Delands egna ord: ”Mänskliga rättigheter är inget värda om det inte finns sanktioner för dem som bryter mot dem, och om det internationella samfundet inte kan garantera säkerheten för alla individer, kommer inte globaliseringen att medföra välstånd för alla utan tvärtom i många fall underlätta utplundringen av de sämst ställda.”
