.

Den vanligaste historien från Sovjet-Estland är nog den om den lille pojken/lilla fickan som trodde att Estland måste vara ett jättestort land, eftersom det bor ester över hela världen.

När esterna flydde bosatte de sig i Europa men även i USA, Kanada, Syd- och mellan- Amerika, Australien bl.a. När Ants pappa var chef för det estniska flyktinglägret i Geislingen an der Steige i Tyskland kom bl.a. bosättningserbjudanden från Venezuela till flyktingarna. Som tur är, för mig, tog hans mamma med honom till Sverige, där hennes föräldrar och syster fanns.

Vi har besökt staden Geislingen och sett huset de bodde i, och jag tycker att det måste varit mycket svårt att resa från den sagolika staden.

Geislingen an der Steige

…..

Lurich i kamp med kamelerna.

Georg Lurich är en av de stora männen i Väike Maarja och Lääne Virumaa. Han var världsmästare i grekisk-romesrk brottning och var en av världens starkaste män. Han tränade brottarna och tyngdlyftarna Georg Hackenschmidt och Aleksander Aberg.

Han föddes 1876 i Väike Maarja som Georg Luri och dog 1920 i Ryssland. När familjen bytte från den estniska lutherska kyrkan till en balttysk församling ändrade de sitt efternamn till Lurich. Detta för att pappan ville att hans barn skulle få den bästa möjliga undervisningen. Under tsartiden fick ju estniska barn inte utbilda sig efter eget önskemål. Lärare och präst var möjligt för pojkarna.

Efter att ha tagirt examen i ”Peters moderna skola” i Tallinn 1895 reste han till Petersburg för att få undervisning i brottning och tyngdlyftning av tränaren Wladyslaw Krajewski. Därefter blev han professionell. Han blev otroligt populär, och anses ha stor betydelse för frihetsarbetet i Estland. Han blev en symbol för ”den obrutna estniska själen”.

I centrum i Väike Maarja står Lurichs födelsehus. Där kan man också se ett inramat foto på Lurich i dragkamp med två kameler. (se ovan) Lurich vinner!

Det hus hans föräldrar senare levde i, var det första som brändes ner när de tre estniska unga männen i Förintelsebataljonen på Stalins order började bränna ner centralorten. Som tur var kunde folket stoppa innan de bränt båda sidorna an Långa gatan som gpår genom hela samhället.

Den internationella tävlingen ”Georg Lurichs minne” hålls varje år i Estland sedan 1956.

Den 23 februari varje år utdelas också ett certifikat till Årets person. I år hade konstnären Riho Hütt gjort en glasmålning som överlämnades till författaren Paavo Kivini som skrivit en bok om Lurich. Han har varit i Väike Maarja och sökt material i biblioteket, på muséer och sportmuséer. Överallt där det kunde finnas något material om en av Estlands stora män. Eftersom Lurich också levt i USA, Tyskland och Ryssland finns det många ”kistor att öppna”.

Författaren Paavo Kivini med Riho Hütts verk.

Efter utdelningen av glasmålningen delades sportpriser ut. Sex duktiga idrottsmän hyllades, i sex olika kategorier:

Bästa manlige idrottare: Indrek Mägi

Bästa kvinnliga idrottare: Kerttu Hunt.

Bästa lag: Triigi volleybollag.

Bästa tränare: Vaido Rego

Bästa idrottsfamilj: Familjen Visnapuu.

Indrek tackar alla!

Indrek Mägi är en stor idrottsman. Hann vann bl.a. guld i VM i sin klass i superkross i år, och utanför sportanläggningen vi Ebavereberget tackade han alla för att de stöttat honom på Sportgården.

Han har bytt till en Kawasakicykel nu, och trivs med den. Det ska bli fler medaljer, lovade Indrek. Han gör mycket fysisk träning och kan tävla med de bästa på flera områden.

Grattis Indrek!