Demokratier i Sovjetunionens spillror 2
Uppsatsen: Demokratier i Sovjetunionens spillror. forts. från i går.
I dag ska vi titta på de båda ländernas styrelseskick.
Först Estland:
Republiken Estland är en enhetsstatlig representativ parlamentarisk demokrati, som officiellt leds av en president. Makten utgår ifrån parlamentet och regeringen medan presidenten har betydligt mindre maktbefogenheter. Parlamentet, Riigikogu, är den lagstiftande makten i Estland. Regeringen, den verkställande makten, bildas utifrån majoriteten i parlamentet och leds av en premiärminister. Det är denne som utser de ministrar som ska ingå i dennes regering. Vid regeringsbildandet har de som är i majoritet tre försök på sig att bilda regering, om det inte accepteras av parlamentet någon av gångerna så utlyser presidenten omval (Daatland & Svege 2000, s. 56).
I dag ska vi titta på de båda ländernas styrelseskick.
Först Estland:
Republiken Estland är en enhetsstatlig representativ parlamentarisk demokrati, som officiellt leds av en president. Makten utgår ifrån parlamentet och regeringen medan presidenten har betydligt mindre maktbefogenheter. Parlamentet, Riigikogu, är den lagstiftande makten i Estland. Regeringen, den verkställande makten, bildas utifrån majoriteten i parlamentet och leds av en premiärminister. Det är denne som utser de ministrar som ska ingå i dennes regering. Vid regeringsbildandet har de som är i majoritet tre försök på sig att bilda regering, om det inte accepteras av parlamentet någon av gångerna så utlyser presidenten omval (Daatland & Svege 2000, s. 56).
President Ilves.
Presidenten är Estlands ansikte utåt och fungerar som en balanserande och medlande kraft mellan landets lagstiftande, verkställande och dömande makt. Presidenten utses via omröstning i parlamentet vart femte år och har vetorätt i lagstiftningsfrågor, vilket gör att det parti som innehar presidentposten kan stoppa eller försena lagar. Presidenten kan även utlysa nyval om inte regeringen presenterat en budget två månader in på ett budgetår (Ibid.). Endast presidenten har initiativrätt för ändringar/tillägg av den estniska författningen, om den sittande regeringen vill ändra i författningen måste de få presidenten att initiera lagstiftningsproceduren. Presidenten kan be högsta domstolen att ingående pröva lagen. Om högsta domstolen anser att den är förenlig med den estniska författningen måste presidenten tillkännage lagen. Estlands president är även överbefälhavare över landets väpnade styrkor (Nørgaard m.fl. 1996, s. 6569).
Den ytterst dömande makten i Estland finns hos Riigikohus, den högsta domstolen. Riigikohus är även Estlands författningsdomstol och utför därigenom konstitutionell kontroll av övriga offentliga aktörer. Dess främsta roll är, som ovan sagt, att pröva alla nya lagar och lagändringar så att de är i linje med landets författning (Ibid., 67 & Internet 7). Estlands styrelseskick liknar således de västeuropeiska ländernas modell där makten är jämnt fördelad mellan tre olika instanser.
Alltså: Presidentens roll gäller ofta i det dagliga arbetet ren representation. Men han kan verkligen påverka om han vill. Jag tänker till exempel på när Savisaars affär med de ryska pengarna som jag har berättat om tidigare, när han fick pengar från en ryss som han använde till att bygga ytterligare en ortodox kyrka i ryssområdet Lasnamäe i Tallinn och till att betala partiets skulder (i alla fall betalade han skulderna straxt efter att han fått pengarna) Presidenten uttalade en skarp protest, och förklarade att en politiker som använder utländska pengar på detta sätt aldrig kan bli president eller premiärminister. Därefter började avhoppen från Savisaars parti, både av ester och ryssar. Istället har socialdemokraterna seglat upp som det största partiet i Estland, det parti presidenten själv tillhör.
Ryssland.
Ryssland är en semipresidentiell federal representativ demokratisk republik. Presidenten är statschef i Ryssland och har en mycket stark maktställning. Det är presidenten själv som tillsätter regeringen (verkställande makten), förutom regeringschefen som skall godkännas av Duman. Ryssland har inte parlamentarism, alltså behöver inte regeringen utses från majoriteten i parlamentet. Presidenten har enligt den ryska konstitutionen sista ordet i alla konfliktfrågor med parlamentet, han (har endast varit män hittills) kan även upplösa Duman och utlysa nyval i tre olika fall. För det första när Duman röstat ner tre förslag på premiärminister som presidenten föreslagit. Om Duman upplöses blir då automatiskt presidentens förslagna kandidat vald. För det andra om Duman vid två tillfällen inom tre månader försökt fälla regeringen genom ett misstroendevotum. För det tredje om regeringen ställer en förtroendefråga och förlorar. Duman får dock aldrig upplösas inom ett år efter nyval (Jonson 2004, s. 227228).
Den ytterst dömande makten i Estland finns hos Riigikohus, den högsta domstolen. Riigikohus är även Estlands författningsdomstol och utför därigenom konstitutionell kontroll av övriga offentliga aktörer. Dess främsta roll är, som ovan sagt, att pröva alla nya lagar och lagändringar så att de är i linje med landets författning (Ibid., 67 & Internet 7). Estlands styrelseskick liknar således de västeuropeiska ländernas modell där makten är jämnt fördelad mellan tre olika instanser.
Alltså: Presidentens roll gäller ofta i det dagliga arbetet ren representation. Men han kan verkligen påverka om han vill. Jag tänker till exempel på när Savisaars affär med de ryska pengarna som jag har berättat om tidigare, när han fick pengar från en ryss som han använde till att bygga ytterligare en ortodox kyrka i ryssområdet Lasnamäe i Tallinn och till att betala partiets skulder (i alla fall betalade han skulderna straxt efter att han fått pengarna) Presidenten uttalade en skarp protest, och förklarade att en politiker som använder utländska pengar på detta sätt aldrig kan bli president eller premiärminister. Därefter började avhoppen från Savisaars parti, både av ester och ryssar. Istället har socialdemokraterna seglat upp som det största partiet i Estland, det parti presidenten själv tillhör.
Ryssland.
Ryssland är en semipresidentiell federal representativ demokratisk republik. Presidenten är statschef i Ryssland och har en mycket stark maktställning. Det är presidenten själv som tillsätter regeringen (verkställande makten), förutom regeringschefen som skall godkännas av Duman. Ryssland har inte parlamentarism, alltså behöver inte regeringen utses från majoriteten i parlamentet. Presidenten har enligt den ryska konstitutionen sista ordet i alla konfliktfrågor med parlamentet, han (har endast varit män hittills) kan även upplösa Duman och utlysa nyval i tre olika fall. För det första när Duman röstat ner tre förslag på premiärminister som presidenten föreslagit. Om Duman upplöses blir då automatiskt presidentens förslagna kandidat vald. För det andra om Duman vid två tillfällen inom tre månader försökt fälla regeringen genom ett misstroendevotum. För det tredje om regeringen ställer en förtroendefråga och förlorar. Duman får dock aldrig upplösas inom ett år efter nyval (Jonson 2004, s. 227228).
President Putin.
Det är presidenten som lägger upp inriktning och innehållet för både utrikes och inrikespolitiken (Ø & Knutsen (red.) 2000, s. 168). Presidenten ansvarar och styr över alla ministerier som har med Rysslands inre och yttre säkerhet att göra, t.ex. försvars, justitie samt in och utrikesministerierna. Presidenten är därigenom också landets militära överbefälhavare. Det är också han som initierar och beslutar om införandet av undantagstillstånd. För att göra detta krävs dock även ett godkännande från federationsrådet. Vidare utser presidenten många högre ämbetsmän bl.a. domarna i författningsdomstolen, högsta domstolen, förlikningsdomstolen samt Rysslands riksbankschef. Federationsrådet måste dock godkänna dessa nomineringar. Till sin hjälp för att styra alla de underställda ministerierna har presidenten ett antal organ, som inte parlamentet har någon insyn eller kontroll över. Det mäktigaste av dessa är säkerhetsrådet som behandlar försvars, in och utrikespolitik samt agerande i katastroflägen (Jonson 2004, s. 228 229). Parlamentet kan avsätta presidenten om han genom ett riksrättsförfarande befinns skyldig till högförräderi eller liknande. Om högsta domstolen finner presidenten skyldig har federationsrådet en omröstning om att avsätta honom eller inte. Systemet är mycket invecklat och komplicerat, möjligheterna att kunna avsätta presidenten är mikroskopiska (Ibid., 229). Det är denna fantastiska maktkoncentration som protesterna gäller i Ryussland nu. Putin har skapat en stat med liknande stark centralmakt som fanns i både Tsarriket och Sovjetunionen. Landets invånare i gemen är van vid att makten är så koncentrerad, att andra bestämmer, och att man bara finner sig. Om det kan bli någon ändring är det faktiskt just människan i gemen som måste kräva det. Risken att en förändring bara resulterar i byte av makthavare är stor.
I denna framställning kan vi definitivt se hur två stater som frigjort sig från en diktatur gått helt olika vägar vid skapandet av sin nya nation.
Jag måste säga, att det nog var tur för Estland att det inte blev Savisaar som vann maktkampen i Estland 1991. Att han fick dela den med de andra som arbetade för frihet då. Hans väljare är i stor utsträckning den rysktalande befolkningen och de gamla esterna, som tjänade på sovjetsystemet.
Den del av den rysktalande befolkningen som inte är estniska medborgare får endast delta i de kommunala valen, vilket är orsaken till att Savisaars Centerparti är störst i Talinn där så många av dem bor.
Kommentarer
Trackback
