den okände kusinen från öster 3
Han gick vidare till finalen! Jättekul. Esten Ott Lepland alltså. Till schlagerfinalen.
…..
Uppsatsen om “den okände kusinen från öster”, som jag påbörjade 21 maj och skrev om även den 22 maj delar in rapporteringen om Estland i olika tidsperioder. En liten början på fortsättningen:
1985/86-1989/90
…..
Uppsatsen om “den okände kusinen från öster”, som jag påbörjade 21 maj och skrev om även den 22 maj delar in rapporteringen om Estland i olika tidsperioder. En liten början på fortsättningen:
1985/86-1989/90
Stockholm 1986, kungen fyller 40 år.
Något som framkom mycket tydligt under denna period är det stora brottet mellan 1986/87 och 1987/88. Både år 1985/86 och 1986/87 finns det inga texter listade under “Estland” och endast tre under “Baltikum”, det finns däremot ett flertal motioner under “Sovjetunionen” och “Östersjön”̂, men dessa är inte relevanta för denna uppsats. De förra rör framförallt påstådd spionverksamhet med hjälp av lastbilar i Sverige, och uppdelningen av Östersjön i ekonomiska zoner, medan de senare främst rör miljöläget i Östersjön. Signifikant är att ingen av Östersjömotionerna nämner Baltikum eller Estland utan enbart sovjetiska utsläpp vilka beskrivs som ett miljöhot. Sovjetunionen framställs överlag som en opålitlig makt och hela östblocket som en tickande miljöbomb.
Skeppsholmsfestivalen 1986.
Naturligtvis var det så. Ännu var inte så många medvetna om de små staterna gömda i den stora. Att Sovjetunionen skulle kunna rämna. tror jag inte sågs som möjligtt.
1985/86 innehåller tre motioner som berör Estland varav två behandlar frågan om 1940- talets flyktingars och deras ättlingars möjlighet att avsäga sig sitt sovjetiska medborgarskap. I allt väsentligt är motionerna nästan identiska och ger en antydande om att ockupationen 1940, eller som författarna uttrycker det “sovjetisk lagstiftnings införande i dessa länder”, är att betrakta som ett oföränderligt faktum och att Baltikum kommer att vara sovjetiskt för all framtid. Detta antyds genom fraser som “den sovjetiska erövringen av deras gamla hemland” och även hänvisningen till att frågan behandlats !åtskilliga gånger” men att Sovjet är motsträvigt. Utrikesutskottets avstyrker bägge motionerna, då utskottet bestrider svenska myndigheters rätt att upphäva sovjetiskt medborgarskap utan sovjetiskt samtycke men instämmer i verklighetsbeskrivning, argumentation och narrativ. Även 1986/87 dyker en identisk motion upp. Detta är ett bra exempel på tidsperspektivet och möjligheten till förändring: även om alla debattörer uttrycker en förhoppning om förändring, tycks tiden närmast vara statisk. Man får intrycket av att debatten sett likadan ut i flera års tid och att debattörerna förväntar sig att det kommer att vara så för alltid och deras positioner mest är för forms skull. Ett ytterligare exempel är M1986/87:So205 som syftar till att ge äldre invandrare möjlighet till umgänge på sitt hemspråk på ålderdomshem som menar att ”Esterna och letterna hör till dem som inte kan återvända hem.” Att den sovjetiska makten i Baltikum betraktas illegal eller omoralisk märks även genom att M1986/87:Kr266, som egentligen är en ren kulturbudgetfråga, använder detta som främsta argument.
Ja, det var verkligen konstigt att Sverige hade fattat beslutet att flyktingarna skulle vara sovjet-ryska medborgare. I Estland förstod ingen varför. Själva var de sovjet-estniska medborgare. En väninna , Tiiu, journalist, skrev en artikel om hur hon försökte bli av med det oönskade medborgarskapet. en mycket intressant artikel, där vi alla förstod att det var inte genomförbart eftersom vi utsatte släktingarna som var kvar i Estland för risker. Der var synnerligen riskkfyllt för esterna att ha kontakt med människor i väst.
Själva hade vi problem när vi skulle gifta oss och den svenske prästen förklarade att han inte visste om vårt äktenskap skulle gälla som giltigt när vi kom hem till Ants hemland. Med andra ord.
Prästen visste inget om landet Ants kom ifrån.
Nästa gång vi hade problem var under min första graviditet när vi fick veta att barnet skulle födas som sovjet-rysk medborgare. Jag ringde skattemyndigheten och fick klart för mig att även om vi skildes skulle jag inte kunna förändra något eftersom en skilsmässa skulle ta för lång tid att genomföra. Men lagen ändrades under graviditeten, och han föddes som svensk, och vi är fortfarande gifta.
Det märkliga för mig var att han var ju så svensk på alla sätt, ändå fanns det något mörkt och osäkert där bakom. Aldrig tänkte jag på allvar dra mig ur, jag bara inte visste vad som skulle hända efter att jag gift mig med honom. Vad betydde det att han var sovjetryss? Kunde Sovjet spela någon roll i våra liv? Aldrig, aldrig kunde jag föreställa mig att jag skulle få ett andra hemland. Ett annat liv bara 40 mil längre österut. Med nya släktingar, nya vänner; ny historia, nya sagor och nytt språk.
1985/86 innehåller tre motioner som berör Estland varav två behandlar frågan om 1940- talets flyktingars och deras ättlingars möjlighet att avsäga sig sitt sovjetiska medborgarskap. I allt väsentligt är motionerna nästan identiska och ger en antydande om att ockupationen 1940, eller som författarna uttrycker det “sovjetisk lagstiftnings införande i dessa länder”, är att betrakta som ett oföränderligt faktum och att Baltikum kommer att vara sovjetiskt för all framtid. Detta antyds genom fraser som “den sovjetiska erövringen av deras gamla hemland” och även hänvisningen till att frågan behandlats !åtskilliga gånger” men att Sovjet är motsträvigt. Utrikesutskottets avstyrker bägge motionerna, då utskottet bestrider svenska myndigheters rätt att upphäva sovjetiskt medborgarskap utan sovjetiskt samtycke men instämmer i verklighetsbeskrivning, argumentation och narrativ. Även 1986/87 dyker en identisk motion upp. Detta är ett bra exempel på tidsperspektivet och möjligheten till förändring: även om alla debattörer uttrycker en förhoppning om förändring, tycks tiden närmast vara statisk. Man får intrycket av att debatten sett likadan ut i flera års tid och att debattörerna förväntar sig att det kommer att vara så för alltid och deras positioner mest är för forms skull. Ett ytterligare exempel är M1986/87:So205 som syftar till att ge äldre invandrare möjlighet till umgänge på sitt hemspråk på ålderdomshem som menar att ”Esterna och letterna hör till dem som inte kan återvända hem.” Att den sovjetiska makten i Baltikum betraktas illegal eller omoralisk märks även genom att M1986/87:Kr266, som egentligen är en ren kulturbudgetfråga, använder detta som främsta argument.
Ja, det var verkligen konstigt att Sverige hade fattat beslutet att flyktingarna skulle vara sovjet-ryska medborgare. I Estland förstod ingen varför. Själva var de sovjet-estniska medborgare. En väninna , Tiiu, journalist, skrev en artikel om hur hon försökte bli av med det oönskade medborgarskapet. en mycket intressant artikel, där vi alla förstod att det var inte genomförbart eftersom vi utsatte släktingarna som var kvar i Estland för risker. Der var synnerligen riskkfyllt för esterna att ha kontakt med människor i väst.
Själva hade vi problem när vi skulle gifta oss och den svenske prästen förklarade att han inte visste om vårt äktenskap skulle gälla som giltigt när vi kom hem till Ants hemland. Med andra ord.
Prästen visste inget om landet Ants kom ifrån.
Nästa gång vi hade problem var under min första graviditet när vi fick veta att barnet skulle födas som sovjet-rysk medborgare. Jag ringde skattemyndigheten och fick klart för mig att även om vi skildes skulle jag inte kunna förändra något eftersom en skilsmässa skulle ta för lång tid att genomföra. Men lagen ändrades under graviditeten, och han föddes som svensk, och vi är fortfarande gifta.
Det märkliga för mig var att han var ju så svensk på alla sätt, ändå fanns det något mörkt och osäkert där bakom. Aldrig tänkte jag på allvar dra mig ur, jag bara inte visste vad som skulle hända efter att jag gift mig med honom. Vad betydde det att han var sovjetryss? Kunde Sovjet spela någon roll i våra liv? Aldrig, aldrig kunde jag föreställa mig att jag skulle få ett andra hemland. Ett annat liv bara 40 mil längre österut. Med nya släktingar, nya vänner; ny historia, nya sagor och nytt språk.
Kommentarer
Trackback
