Den nye kusinen från öster
Nu ska ni få ta del av en annan uppsats om Estland som också är mycket intressant:
Den nye kusinen från öster
Svensk riksdagsdebatt om Estland från 1985 till idag sett ur ett identitetspolitiskt perspektiv.
Skriven av Mattias Gunnarsson,vårterminen 2008
Statsvetenskap/Politices Magisterprogrammet Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Linköpings universitet.
Tallinn 1985. Innan skyskrapornas tid. När hotell Viru ansågs som högt.
Först ett förtydligande:
med Sverige avses den officiella svenska linjen, så som den kommer till uttryck i politisk debatt i form av riksdagstryck. Den politiska arenan har ett stort inflytande på hur folk tänker. Delvis via massmedia eftersom det är genom media som vi bildar oss en uppfattning om det politiska livet här hemma och även den vidare världen. Man ska dock inte överdriva medias betydelse, utan det finns bättre skäl att studera Riksdagen i sig för att finna den politiska debatten. Inte minst när undersökningen gäller själva debatten. Samtidigt måste man ha i åtanke att det viktiga är inte bara vad som sägs utan hur det sågs, vem som säger det och varför; alltså, det är inte bara den faktiska texten eller det faktiska uttalandet som är relevant, utan även kontexten. Det går alltså̂ inte bara att besvara syftet enbart med att acceptera politiska deklarationer okritiskt och ordagrant, i synnerhet inte som jag strävar efter att gå djupare. /../ startpunkten till riksdagens verksamhets år 1985/86, för att detta är när Mikhail Gorbatjov har blivit vald till generalsekreterare i Sovjetunionens Kommunistiska Parti och innan hans försök att förändra såväl stat som parti har påbörjats på det nationella planet. Utrikespolitiskt är det ingen större skillnad mellan 70-talet och mitten av 80-talet; Sovjet, järnridå̂n och det Kalla Kriget förväntas bestå för alltid och det är bara att acceptera detta faktum.
Sedan reder Martinsson ut vad Baltikum egentligen är, och det är oerhört väsentligt eftersom de flesta av oss, som tror oss veta något faktiskt har fel. Ants och jag har t.ex. kommit i delo med olika journalister som trodde att de baltiska länderna har samma kultur, samma tänkesätt.
med Sverige avses den officiella svenska linjen, så som den kommer till uttryck i politisk debatt i form av riksdagstryck. Den politiska arenan har ett stort inflytande på hur folk tänker. Delvis via massmedia eftersom det är genom media som vi bildar oss en uppfattning om det politiska livet här hemma och även den vidare världen. Man ska dock inte överdriva medias betydelse, utan det finns bättre skäl att studera Riksdagen i sig för att finna den politiska debatten. Inte minst när undersökningen gäller själva debatten. Samtidigt måste man ha i åtanke att det viktiga är inte bara vad som sägs utan hur det sågs, vem som säger det och varför; alltså, det är inte bara den faktiska texten eller det faktiska uttalandet som är relevant, utan även kontexten. Det går alltså̂ inte bara att besvara syftet enbart med att acceptera politiska deklarationer okritiskt och ordagrant, i synnerhet inte som jag strävar efter att gå djupare. /../ startpunkten till riksdagens verksamhets år 1985/86, för att detta är när Mikhail Gorbatjov har blivit vald till generalsekreterare i Sovjetunionens Kommunistiska Parti och innan hans försök att förändra såväl stat som parti har påbörjats på det nationella planet. Utrikespolitiskt är det ingen större skillnad mellan 70-talet och mitten av 80-talet; Sovjet, järnridå̂n och det Kalla Kriget förväntas bestå för alltid och det är bara att acceptera detta faktum.
Sedan reder Martinsson ut vad Baltikum egentligen är, och det är oerhört väsentligt eftersom de flesta av oss, som tror oss veta något faktiskt har fel. Ants och jag har t.ex. kommit i delo med olika journalister som trodde att de baltiska länderna har samma kultur, samma tänkesätt.
Norden, utom Island, och Baltikum. Vad har vi gemensamt?
Unfortunately most if not all people outside Estonia talk about something called “The Baltics”. This is an interesting concept, since what the three Baltic states have in common almost completely derives from shared unhappy experiences imposed upon us from outside: occupations, deportations, annexations, sovietization, collectivization, Russification. What these countries do not share is a common identity.
Till detta kan läggas att esterna själva inte identifierar sig som balter utan som nordbor, i likhet med finnarna (som under en period räknades som ett baltiskt land).
Estland har en lång gemensam historia med Sverige och Finland, detta gäller även Lettland, men inte i lika hög grad; i princip har de olika delarna av dagens Lettland ingen gemensam historia före 1918. (Gränsen mellan Estland och Lettland var så vag, att det var britterna som fick föreslå ett beslut i frågan efter frihetskriget. Det var Livland som var problemet. Det område som låg mellan det nordliga Estland och den sydliga delen av nuvarande Lettland. Det området var uppkallat efter liverna, ett finsk-ugriskt folk som inte längre fanns. Som exempel:Henrik av Livonia dvs. Livland kallas numera Henrik av Lettland. Kanske för att han levde i den delen som numera tillhör Lettland.) Litauen däremot har historisk koppling till Polen, Vitryssland och Ukraina vilket inte minst synts i Polens och Litauens agerande i samband med den i”orangea revolutionen” i Ukraina. De provinser som motsvarar dagens Estland och större delen av Lettland styrdes länge av tyskbaltiska adelsmän och hade en särställning inom Ryssland medan Litauen hade en annorlunda position som en provins erövrad frå̂n det Polsklitauiska Samväldet. Rent historiskt saknar Litauen en tysk överklass och stadsbefolkning, men har istället en judisk stadsbefolkning och en poloniserad adel. Ifrå̂ga om religion är Lettland och Estland övervägande lutheranska medan Litauen är katolskt, språkligt så̂ är lettiska och litauiska släkt med varandra och mera avlägset med de slaviska språken, men släktskapet är så̂ pass avlägset att letter och litauer inte förstå̂r varandras språk. Estniskan är släkt med finskan och därmed inte ens indoeuropeisk. Även i övrigt beskrivs de kulturella skillnaderna som stora och Duvold påpekar också̂ att de tre olika folken inte anser sig ha någon gemensam identitet.
Det är inte bara vi svenskar som misstar oss på den här punkten. De tre länderna har haft problem i EU pga. att så många tror att de är mer lika än de är. Jag påminner om det Nordisk- Baltiska samarbetet där Litauen nu vill dra sig ur. Självklart. Landet har inte mycket gemensamt med de andra länderna i gruppen. Jag hoppas bara att de övriga ändå fortsätter samarbetet. Det är så viktigt att de blir en tung röst för den norra delen av Europa.
Kommentarer
Trackback
