flytten av den s.k. Bronssoldaten i Tallinn
Jag fortsätter skriva om uppsatsen om flytten av den s.k. Bronssoldaten i Tallinn.
Redan 2004 hade man börjat diskutera en flytt av statyn som stod så centralt och störde trafiken när för många samlades runt den. Dessutom betydde den inget positivt för esterna, den påminde om den svåraste tiden i landets historia.
Författaren av uppstasen studerar hur statyn sågs av ester och av ryssar.
Estland hade säkrat sin ställning genom medlemskap i Nato och EU. Detta gjorde att de inte kände hotet österifrån som starkt. Det som skulle förändra den positionen var “okontrollerade utvecklingar i världen och internationella kriser”. Estland anser att risk för krig kommer att vara lika med noll i den Baltiska regionen, en attack mot något medlemsland av NATO vore osannolikt.
Flytten av befrielse monumentet väckte starka känslor i Ryssland, då det där ansågs att denna process och handling var ett hot och en förödmjukelse. För att visa sin maktposition utförde Ryssland en rad olika angrepp mot Estland.
Det var då ryska dumans ordförande gjorde sitt första besök i Estland och klampade in i parlamentssalen i Tallinn och dundrade ut sitt krav att regerinegn måste avgå!
Det var också då ungdomsorganisationen Nashi, “Putinjugend” ockuperade området framför den estniska ambassaden i Moskva och förhindrade ambassadpersonalen att ta sig därifrån. I alla andra sammanhang var Moskvapolisen duktig på att skingra demonstranter, men inte denna gång. Demonstranterna fick också mat och dryck från en kantin på platsen. Inte ens den “kunde” polisen ta bort.
Tysklands Angela Merkel och Finlands Matti Vanhanen uttryckte sympati och stöd till Estland.
Dock när Ryssland inte fick den förväntade effekten av sina gärningar och dåd, att deras maktposition skulle stärkas, utförde man något oväntat - Cyberattacker mot regeringens och Presidentens hemsidor samt nätverk. Terrordåd med syfte att virtuellt såra och attackera det Estniska styret. Först var dessa attacker anonyma och Ryssland tillkännagav inte att det kom från dem. Men när utredningar gjordes kunde man finna IP adresser som kunde identifiera specifika datorer och personer ifrån den ryska regeringens organ, inkluderat administrationen under den Ryska Presidenten.
Detta var inte bara en attack mot Estland utan mot hela den Europeiska Unionen. Ryssland kunde lugnt räkna med att relationerna mellan EU och Ryssland nu skulle vara mycket komplicerade.
Redan innan Estland blev fritt började man agera “internationellt”. Man förstod vikten av att bli en del av världen. Vikten att bli delaktig i världen och fr.a. västvärlden gjorde att man direkt sökte sig till FN, Nato och EU. (På en direkt förfrågan till Margaret Thatcher från Ryssland, svarade hon att NATO inte skulle ta in några nya medlemmar.)
Istället för att försöka kämpa emot globaliseringen öppnade landet sin marknad för omvärlden, med en tillåtelse för utländska firmor att komma och konkurrera. Detta medförde en omstrukturering av marknaden och återkoppling med väst. Estland har också haft mycket viktiga och originella kontakter med b.la. Hooverinstitutet, (Stanford University) i Kalifornien, USA där man i åratal arkiverat och bevarat viktiga dokument gällande Estland. Estland fick också stöd av USA genom en ”icke erkännande politik” när Estland blev tvingad till att vara Sovjetrepubliken Estland. Estland kan också anses som universell då pressfriheten i landet är rankad på en tredjeplats efter Norge och Island.
Ryssland däremot var en inåtsrävande internationell aktör med ett litet intresse för hjälp från väst, då man som stormakt ansåg detta som förödmjukande. Det partikularistiska perspektivet som /.../ blev vägen för Ryssland. Syftet för Ryssland var och är fortfarande i mycket hög grad att bevara det egna landets intressen framför att förstå världen och hur den kan bli universellt tillämpad.
Rysslands utrikespolitik har också förändrats i samband med President Putins maktstyre, som går ut på en rivalitet med väst samtidigt som ett försök till integration in i den görs. Genom att även ha goda relationer med Kina i diverse frågor sätter man EU också på svåra prövningar gällande samarbete samtidigt som man stävar efter ett samarbete. /.../ Med förhoppning om kanske en världsregering med Ryssland som en bland de styrande. Då Ryssland genom diverse avtal och överenskommelser har försökt att utveckla olika instrument för att förhindra USA och NATO från att ta för stor makt. Dock försöker man samtidigt också bevara de goda relationerna med USA vilket kan anses förvirrat, dubbelsidigt och radikalt.
Själva flytten av gravplats och skulptur hade Ryssland verkligen ingen rätt att ha åsikt om:
Då den internationella konflikt gällande bronsstatyn började som en inre inrikespolitisk händelse är den ganska originell av sitt slag. Estland valde att gräva upp gravar, identifiera dem och sedan flytta gravarna och en bronsstaty till, enligt vad Estland ansåg en mer lämplig plats, nämligen krigskyrkogården. Enligt internationell teori får en stat som ett gränsat territorium, suverän, oberoende, flytta fritt på monument eller dylikt inom sitt område. Ännu mer uppseendeväckande är det att ombegravningarna skedde väl i överensstämmelse med internationell lag och den lagstiftning som republiken Estland satt upp. T.o.m. själva utförandet av uppgrävningen och identifieringen skedde av en oberoende aktör DVI, ut- vecklat av Interpol. Frågan är om de ens hade behövt följa en internationell lag, eftersom detta från början ju var en inrikespolitisk angelägenhet. Gällande förflyttningen följde Estland sin officiella bild som internationell, även fast det som sagt egentligen var en inre angelägenhet.
Författaren skriver också: De (esterna) har en positiv människosyn och tror på utvecklade kontakter mellan människor.
Om Ryssland skriver hon: Som realister så är man (ryssarna) ute efter att ha makt över andra och att själv undvika att bli dominerad.
/.../som en liten stat, med max beskydd av NATO och EU gör ju Estland som de vill. Flytten av bronsstatyn var ett tecken till Ryssland att Estland ligger mycket högt rankad på den internationella marknaden och att Ryssland inte längre är ett hot mot dem. Estland har den internationella maktpositionen gentemot Ryssland.
En mycket liten stat gjorde vad de ansåg var bäst för sitt eget land, och sina egna intressen, och angreps å det grövsta av den tidigare ockupanten. På andra ställen i Estland finns de ryska monumenten kvar. I Rakvere står kommunistmonumentet och det återuppsatta monumentet från frihetskriget i samma park. Ännu har ingen talat om att ta bort monumentet med den kommunistiska stjärnan. Esternas eget monument däremot har tagits bort två gånger av sovjetmakten. Första gången 1941 och andra gången när sovjeterna kommit tillbaka och funnit att esterna hade ställt upp statyn igen.
Vad som inte sägs i uppsatsen är teorin om att Putin ville påverka esterna inför riksdagsvalet samma år. Och det märkliga är, att många riksdagsmän diskuterade händelserna kring Bronsstatyn, dock inte Edgar Savisaar. Det var ju inte vad Moskva gjorde som gav eko de här dagarna, det var ju också vad den ryska befolkningen gjorde. Det var ryska ungdomar som slog sönder affärer och stal olika saker där. Ofta var butiksinnehavaren ryss, men det visste de väl inte. En ung pojke från det gammelryska folket vid sjön Peipus blev mördad. Jag har skrivit om det redan, men jag tycker det är så anmärkningsvärt att en svensk journalist skrev: När esterna blev fria var det helt utan offer, men nu har de fått sitt första. Jag undrar vad de två händelserna har med varandra att göra. Den här unge mannen var inne i en affär för att stjäla. Vem som dödade honom är inte klarlagt, men troligtvis var det en annan tjuv som stoppade kniven i honom för att de konkurrerade om samma saker.
Redan 2004 hade man börjat diskutera en flytt av statyn som stod så centralt och störde trafiken när för många samlades runt den. Dessutom betydde den inget positivt för esterna, den påminde om den svåraste tiden i landets historia.
Författaren av uppstasen studerar hur statyn sågs av ester och av ryssar.
Estland hade säkrat sin ställning genom medlemskap i Nato och EU. Detta gjorde att de inte kände hotet österifrån som starkt. Det som skulle förändra den positionen var “okontrollerade utvecklingar i världen och internationella kriser”. Estland anser att risk för krig kommer att vara lika med noll i den Baltiska regionen, en attack mot något medlemsland av NATO vore osannolikt.
Flytten av befrielse monumentet väckte starka känslor i Ryssland, då det där ansågs att denna process och handling var ett hot och en förödmjukelse. För att visa sin maktposition utförde Ryssland en rad olika angrepp mot Estland.
Det var då ryska dumans ordförande gjorde sitt första besök i Estland och klampade in i parlamentssalen i Tallinn och dundrade ut sitt krav att regerinegn måste avgå!
Det var också då ungdomsorganisationen Nashi, “Putinjugend” ockuperade området framför den estniska ambassaden i Moskva och förhindrade ambassadpersonalen att ta sig därifrån. I alla andra sammanhang var Moskvapolisen duktig på att skingra demonstranter, men inte denna gång. Demonstranterna fick också mat och dryck från en kantin på platsen. Inte ens den “kunde” polisen ta bort.
Den estniska flaggan revs sönder, brändes och ett minimum grad av skydd utfärdades av den ryska militären för att skydda området kring ambassaden. Nashis mobilisering av ambassaden var i hög utsträckning ifrågasättande då denna gärning starkt bröt mot internationella överenskommelser. Nashi har ömsesidiga, dock inofficiella relationer med staten Ryssland. Det har framkommit att Nashi hade monetära resurser sponsrade av staten Ryssland, detta så länge Nashis och statens intressen överrenstämde.
Tysklands Angela Merkel och Finlands Matti Vanhanen uttryckte sympati och stöd till Estland.
Dock när Ryssland inte fick den förväntade effekten av sina gärningar och dåd, att deras maktposition skulle stärkas, utförde man något oväntat - Cyberattacker mot regeringens och Presidentens hemsidor samt nätverk. Terrordåd med syfte att virtuellt såra och attackera det Estniska styret. Först var dessa attacker anonyma och Ryssland tillkännagav inte att det kom från dem. Men när utredningar gjordes kunde man finna IP adresser som kunde identifiera specifika datorer och personer ifrån den ryska regeringens organ, inkluderat administrationen under den Ryska Presidenten.
Detta var inte bara en attack mot Estland utan mot hela den Europeiska Unionen. Ryssland kunde lugnt räkna med att relationerna mellan EU och Ryssland nu skulle vara mycket komplicerade.
Redan innan Estland blev fritt började man agera “internationellt”. Man förstod vikten av att bli en del av världen. Vikten att bli delaktig i världen och fr.a. västvärlden gjorde att man direkt sökte sig till FN, Nato och EU. (På en direkt förfrågan till Margaret Thatcher från Ryssland, svarade hon att NATO inte skulle ta in några nya medlemmar.)
Istället för att försöka kämpa emot globaliseringen öppnade landet sin marknad för omvärlden, med en tillåtelse för utländska firmor att komma och konkurrera. Detta medförde en omstrukturering av marknaden och återkoppling med väst. Estland har också haft mycket viktiga och originella kontakter med b.la. Hooverinstitutet, (Stanford University) i Kalifornien, USA där man i åratal arkiverat och bevarat viktiga dokument gällande Estland. Estland fick också stöd av USA genom en ”icke erkännande politik” när Estland blev tvingad till att vara Sovjetrepubliken Estland. Estland kan också anses som universell då pressfriheten i landet är rankad på en tredjeplats efter Norge och Island.
Ryssland däremot var en inåtsrävande internationell aktör med ett litet intresse för hjälp från väst, då man som stormakt ansåg detta som förödmjukande. Det partikularistiska perspektivet som /.../ blev vägen för Ryssland. Syftet för Ryssland var och är fortfarande i mycket hög grad att bevara det egna landets intressen framför att förstå världen och hur den kan bli universellt tillämpad.
Rysslands utrikespolitik har också förändrats i samband med President Putins maktstyre, som går ut på en rivalitet med väst samtidigt som ett försök till integration in i den görs. Genom att även ha goda relationer med Kina i diverse frågor sätter man EU också på svåra prövningar gällande samarbete samtidigt som man stävar efter ett samarbete. /.../ Med förhoppning om kanske en världsregering med Ryssland som en bland de styrande. Då Ryssland genom diverse avtal och överenskommelser har försökt att utveckla olika instrument för att förhindra USA och NATO från att ta för stor makt. Dock försöker man samtidigt också bevara de goda relationerna med USA vilket kan anses förvirrat, dubbelsidigt och radikalt.
Själva flytten av gravplats och skulptur hade Ryssland verkligen ingen rätt att ha åsikt om:
Då den internationella konflikt gällande bronsstatyn började som en inre inrikespolitisk händelse är den ganska originell av sitt slag. Estland valde att gräva upp gravar, identifiera dem och sedan flytta gravarna och en bronsstaty till, enligt vad Estland ansåg en mer lämplig plats, nämligen krigskyrkogården. Enligt internationell teori får en stat som ett gränsat territorium, suverän, oberoende, flytta fritt på monument eller dylikt inom sitt område. Ännu mer uppseendeväckande är det att ombegravningarna skedde väl i överensstämmelse med internationell lag och den lagstiftning som republiken Estland satt upp. T.o.m. själva utförandet av uppgrävningen och identifieringen skedde av en oberoende aktör DVI, ut- vecklat av Interpol. Frågan är om de ens hade behövt följa en internationell lag, eftersom detta från början ju var en inrikespolitisk angelägenhet. Gällande förflyttningen följde Estland sin officiella bild som internationell, även fast det som sagt egentligen var en inre angelägenhet.
Författaren skriver också: De (esterna) har en positiv människosyn och tror på utvecklade kontakter mellan människor.
Om Ryssland skriver hon: Som realister så är man (ryssarna) ute efter att ha makt över andra och att själv undvika att bli dominerad.
/.../som en liten stat, med max beskydd av NATO och EU gör ju Estland som de vill. Flytten av bronsstatyn var ett tecken till Ryssland att Estland ligger mycket högt rankad på den internationella marknaden och att Ryssland inte längre är ett hot mot dem. Estland har den internationella maktpositionen gentemot Ryssland.
En mycket liten stat gjorde vad de ansåg var bäst för sitt eget land, och sina egna intressen, och angreps å det grövsta av den tidigare ockupanten. På andra ställen i Estland finns de ryska monumenten kvar. I Rakvere står kommunistmonumentet och det återuppsatta monumentet från frihetskriget i samma park. Ännu har ingen talat om att ta bort monumentet med den kommunistiska stjärnan. Esternas eget monument däremot har tagits bort två gånger av sovjetmakten. Första gången 1941 och andra gången när sovjeterna kommit tillbaka och funnit att esterna hade ställt upp statyn igen.
Vad som inte sägs i uppsatsen är teorin om att Putin ville påverka esterna inför riksdagsvalet samma år. Och det märkliga är, att många riksdagsmän diskuterade händelserna kring Bronsstatyn, dock inte Edgar Savisaar. Det var ju inte vad Moskva gjorde som gav eko de här dagarna, det var ju också vad den ryska befolkningen gjorde. Det var ryska ungdomar som slog sönder affärer och stal olika saker där. Ofta var butiksinnehavaren ryss, men det visste de väl inte. En ung pojke från det gammelryska folket vid sjön Peipus blev mördad. Jag har skrivit om det redan, men jag tycker det är så anmärkningsvärt att en svensk journalist skrev: När esterna blev fria var det helt utan offer, men nu har de fått sitt första. Jag undrar vad de två händelserna har med varandra att göra. Den här unge mannen var inne i en affär för att stjäla. Vem som dödade honom är inte klarlagt, men troligtvis var det en annan tjuv som stoppade kniven i honom för att de konkurrerade om samma saker.
Kommentarer
Trackback
