.

 

 

För 100 år sedan i går gavs Oskar Luts bok: "Kevad" ut. Den kan alla ester så gott som utantill!

Efter att vi träffat Hanno dröjde det inte länge förrän han ville visa oss vilket apotek det skrevs om i boken. När han fick klart för oss att vi inte läst den världskända boken fick jag den i present på engelska av honom, och senare köpte vi en video så att vi skulle ha sett filmen.

Oskar Luts föddes i Järvepera i den delen av Estland som under tsarens tid hette Livonien. Han utbildade sig till apotekare. Under första världskriget tjänade han som apotekare i Röda armén. Därefter blev han apotekare i Estland igen. Men 1922 började hans författarkarriär. Han levde i Tartu på Rigagatan. Det huset är nu museum sedan 1964: http://linnamuuseum.tartu.ee/et/branches/luts/intro.html

1945 fick han utmärkelsen Nationalförfattare.

Han har gett namn åt byggnader och gator i hela Estland och Oskar Lutsgymnasiet i Palamuse har fått sitt namn till hans ära.

Hans roligaste verk skrev han före första världskriget. Det var flera komedier och dessutom den första romanen "Kevade" /Vår.

Fortsättningen Suvi /Sommar blev också populär men sedan, efter kriget skrev han inte lika roligt. Men det blev  ändå flera böcker, även till barn, skådespel.

Hans böcker är översatta till flera språk.

 

-----

Vi såg också ett program om "Svåra händelser i det sovjetiska Estland". Den här gången handlade det om flygplanskapningar. 

Två piloter berättade om kritiska ögonblick när någon med pistol försökte få dem att flyga till Sverige och landa där. Men piloterna var rädda för att lämna sovjetgränsen. Det låg ju en Natobas på Gotland som bara väntade på att skjuta ner dem. Det var som att flyga direkt mot döden!

Visste ni att det fanns en Natobas på Gotland?  Det visste alla sovjetiska piloter.

I själva verket var det sovjetiska vaktplan som skulle skjutit ner ett misstänkt flyende plan. Det var ju gränsvakternas uppgift. De var inte så många för att de skulle stoppa västmänniskor för att ta sig in i Sovjet, nej det gällde att behålla alla sovjetmänniskor kvar i landet!

Hur som helst. Alla dörrar in till cockpit var senare skottsäkra, så att ingen skulle kunna skjuta igenom den stängda dörren. Om kaparen iställer sköt medpassagerarna förändrade det ingenting. Människor fanns det så gott om.