I Sverige talar vi sällan om kommunismens brott, konstaterar juristen och samhällsdebattören Alice Teodorescu i en sorgsen krönika i Västerviks-tidningen. ”Och om vi gör det sker det inte sällan i ett överslätande ’fel i praktiken-resonemang’”.

Teodorescu som själv är född i Rumänien och vars erfarenhet av kommunismen inte bara är teoretisk, citerar en av sina egna – svenska – universitetslärare: ”Kommunismen är en god ideologi som inte alltid lyckats så väl i praktiken”.

Samma inställning beskrivs av Valter Lundell i hans undersökning ”Den goda tanken och den onda erfarenheten”. Där sammanfattar han en annan lärares resonemang: ”Kommunisterna kände sig tvungna att massmörda, en verksamhet de ansåg vara tråkig, till skillnad från nazisterna som dödade av ren lust.”

Dessa lärarexempel borde väl egentligen inte förvåna. Enligt Demoskop 2007 kände 90 procent av tillfrågade 15–20-åringar inte till Gulag, de sovjetiska slavläger där miljontals människor mötte döden. 43 procent trodde att kommunismens offer under 1900-talet understeg en miljon och 40 procent att ideologin bidragit till ökat välstånd i världen.

Röda brott mot mänskligheten ses fortfarande i Sverige med andra glas­ögon än bruna. När Forum för levande historia får i uppdrag att, vid sidan av nazismens terror, undervisa om Stalins och Maos slaktande utbryter ett ramaskri bland svenska akademiker. Leif Pagrotsky (S) motionerade nyligen om att samma Forum borde sluta informera om kommunismens brott.

Man kan sannerligen ifrågasätta Forum för levande historia. Det är minst sagt tveksamt att en statlig myndighet ska ägna sig åt ideologiproduktion. Men då är det just det som bör klandras, inte att myndigheten jämställer nazism och kommunism, dessa två mördarideologier med många fler likheter än skillnader.

Men viktigare än Forum för levande historia är skolans roll. Det borde vara otänkbart att svenska elever efter 12 års skolgång lallar ut i livet utan kunskap om Gulagarkipelagen, Stasi, framtvingad hungersnöd, Röda khmererna och pakten mellan Hitler och Stalin som delade upp Europa. Framför allt är det ett hån mot de offer som antingen ligger tysta i jorden eller fortfarande plågas i kommunismens namn.

Bra Erik Helmersson!!