.

 

 

Fest i Böndernas hus i Väike Maarja. "Stilfest" Man firar 100 år.

Man får inte kalla det Folkets Hus eller Kulturhuset. Inget hus i Lääne Virumaa får längre heta så. Det är ett avskytt sovjetiskt ordbruk nämligen.

 

 

Vi var där. Alla gäster var klädda i tidsenliga kläder. 

Festen inleddes med körsång med en kör från orten och en pjäs med en teatergrupp från Rakvere Teater, som i teaterform gestaltade gamla Väike Maarjabor för 100 år sedan som berättade om hur det gick till när huset byggdes. Planeringen började redan 1860. Bönderna ville ha en lokal där de kunde umgås. De tyska herrgårdsägarna gjorde allt för att stoppa planerna. De var rädda för att det skulle betyda att bönderna pratade ihop sig och skulle göra uppror mot dem. En kvinna, som föreställde en av dagens ungdomar sa: "Jag har läst i skolan att ni hade det arbetsamt." "Arbetsamt! Då har ni inte fattat hur roligt vi hade."

Det var mycket bra och intressant. Kören sjöng sånger om sitt fosterland emellanåt.

 

När jag inte hängde med i historien satt jag och tänkte på allt som hänt under de här åren.

1. För hundra år sedan hade inte ens första världskriget börjat.

2. Frihetskriget började sex år senare och

3. fredsavtalet i Tartu skrevs under för 92 år sedan.

4. Sedan var esterna fria i 20 år. Tjugo år är en mycket kort tid för en äldre människa; för en ungdom är det naturligtvis en längre tid.

5. Därefter kom de blodiga ockupationsåren och

6. en lång tid av ofrihet.

7. Den nya friheten har varat hittills i drygt 21 år.

Om allt detta var de här männen ovetande; de som byggde sitt Böndernas hus. Huset, som finns kvar bara för att kolchosen tog det som sin lokal. Annars hade det bränts ner precis som de flesta gamla husen i Estland.