.

Mart Laar har på en presskonferens meddelat att han trots stroken, som han fick för en tid sedan, ämnar komma tillbaka till parlamentet så fort läkarna ger sitt medgivande.
Det var Mart Laar som bildade den första regeringen i det fria Estland 1992.

Laar sade också att han också planerar att skriva en serie böcker.
"Om jag fortfarande hade varit en minister skulle jag inte återvända till den uppgiften. Men nu har jag  detta år tänkt och skrivit och delgett mina tankar för några få, och de har visat intresse att ge ut en bok av mig”, säger Laar.
Laar berättade om sina planer för boken, vars tema skall offentliggöras i  hans doktorsavhandling som är baserad på en översikt av 1800-talets engelska nationella rörelser, samt som ett slags biografiskt “Vem är vem lexikon” med de nationella rörelsernas olika särtecken.

Någon frågade om det var rimligt just nu före de lokala valen att ändra namnen på några regeringsmedlemmar, Laar svarade: "Det kommer alltid förslag på att någon ska få gå och kastas till vargarna för att det ska komma in friskt blod i regeringen.  Så har vi aldrig gjort, och jag tror att vi har gjort rätt. Om regeringen börjar agera så kommer ingen våga ingå i den. Om vi tar besluten tillsammans betyder det att vi arbetar med ansvar", sade han.

Angående läkarstrejken sade Laar att han ger sitt starka stöd till läkarnas och sjuksköterskornas krav på högre lön, men kritiserar de obegripligt höga lönekraven. Före strejken, när det var klart att den skulle pågå ett par dygn stödde han den, men när de presenterade sina krav blev det uppenbart att frågan inte skulle lösas på så kort tid.

På frågan om han beklagade att ständigt följa samarbetspartierna Pro Patria och Res Publica, sade Laar att han inte beklagar det. "Vi har inte alltid varit eniga men ändå har det fungerat  och vi har uppnått våra mål", sade förre ordföranden i Isamaa och IRL. "Min uppfattning är att det alltid är bäst om politiska partier med liknande mål samarbetar." 

Lösningarna för den nuvarande Europa-krisen är inte som han skulle önska. "Jag är en otålig person och nu arbetas det alldeles för långsamt. Jag är en förespråkare av snabba beslut men det har nästan kostat mig livet." Han hänvisade till att den stora arbetsbördan blev för stor och det var orsaken till stroken, som med hans egna ord beror på “för mycket adrenalin”.

 

På en konferens “20 år efter Mart Laars första regering” sade samhällsvetaren Marju Lauristin, socialminister i Mart Laars första regering att det var en regering med amatörer med akademisk utbildning.

"Vi var den första konstitutionella regeringen på flera olika sätt. Jag brukar säga att vi var en samling amatörer på ett positivt sätt, vi var amatörer som älskade det arbetet vi hade. Vi gick på en väg med okänd mark. Det fanns ingen av oss som hade erfarenhet av regeringsarbete.  "Men vi hade en tydlig vision. De flesta av oss hade en akademisk bakgrund, så vi lärde oss snabbt. - Regeringen lärde sig snabbare än någonsin. Vi lärde oss av dem som arbetade med oss på ministerierna. Denna anda av samarbete, moral och  den entusiasm som följde med det är nog svårt att förstå i dag", sa Lauristin. Hon minns ivern de kände för att bygga upp det nya samhällssystemet, sjukvården, husläkarsystemet. Vad är förresten skillnaden mellan systemet för försäkringskassan och sjukvårdssystemet? Det var bara en av frågorna som måste lösas.

Den okunniga regeringen kunde lära sig och göra erfarenheter av hela världen. Och viktigast av allt var det vi fick lära oss om hur andra regeringar diskuterar.  Vi minns det som ett konstant seminarium. Alla ministerier satt ständigt i långa diskussioner. Vi arbetade som ett lag, vi tog besluten tillsammans och vi var ansvariga tillsammans”, sa Lauristin.

“Mart Laar har varit vår bäste premiärminister”, fortsatte hon, varpå hela salen fylldes av applåder. “Regeringen arbetade efter principen att vi alla litar på varandra. Mart Laar var bäst därför att han inte var sjävisk, han var inte otålig. Han väntade tills alla hade förhandlat färdigt och var beredda att fatta beslut. Han var mer av en moderator än en auktoritär ledare. De efterföljande premiärministrarna har varit mer direktörer.”

 

(postimees)