.

Fru Brilioth! Ni skrev i DN om den gode demokraten Putin. Ni behöver bl.a. läsa SvD i går, en artikel av Jan Blomgren. Den börjar så här:

Det ryska parlamentet har sedan Vladimir Putin blev president 2000 fungerat som ett lydigt redskap för presidentkansliets förslag. Inte vid ett enda tillfälle har parlamentet röstat emot ett förslag från presidenten och spännande debatter förekommer sällan. I juni i år utspelades därför en ovanlig scen när Gennadij Gudkov och hans son Dmitrij – som också representerar Rättvisa Ryssland – ledde en protest i duman för att stoppa ett lagförslag som skulle göra det svårare för oppositionen att demonstrera.

 

 

Genadij Gudkov.

Vem är Gudkov? 56 år, tidigare i tjänst hos KGB, överste i reseven i FSB, i duman sedan 2001.
...har varit ovanligt frispråkig när det gäller den omfattande korruptionen i landet, men han var länge lojal mot Putin. (I dag får vi veta att han inte längre har immunitet. Den är borttagen av Putin!)

Nu har han öppet vänt sig mot Putin. Han varnade före presidentvalet och sa att det måste bli ett ärligt val. Han samarbetar numera med andra Putinkritiker.
Vad händer med en man som finns i maktapparaten och kritiserar "den gode demokraten"? Jo, mnan letar i hans affärer och hittar något han kan åratas för. Vad som helst blåses upp. Putin vet. Tror Ni att han har blivit miljardär på sitt arbete i KGB-FSB eller att presidentlönen är så fantastisk? Tror ni att alla ryska miljardärer blivit rika på ärligt arbete?

Jan Blomgren skriver:
En samlad stark opposition är något som Putins maktapparat verkligen fruktar och hittills framgångsrikt kunnat oskadliggöra. Det är sannolikt detta, och inte någon ”illegal affärsverksamhet”, som är det verkliga skälet till att det ryska parlamentet i dag ska rösta om Gudkovs uteslutning, vilket också skulle innebära att han förlorar sin immunitet och kan ställas inför rätta.

Gennadij Gudkov är bara en i raden av oppositionella som drabbats hårt sedan Putin återigen satte sig i presidentstolen. Rättegången mot punkrockbandet Pussy Riot fick stor internationell uppmärksamhet. Mångmiljardären Lebedevs affärsimperium är utsatt för stenhård kontroll av bland annat skattemyndigheten och enligt affärsmannen är målsättningen att få honom att lämna landet. Alexei Navalnij är landets mest kände bloggare och har också varit en av organisatörerna för de stora demonstrationerna i Moskva. Han anklagas för att ha ”stulit timmer” för fem år sedan och riskerar tio års fängelse. Och domen för två veckor sedan mot Taisia Osipova, som dömdes till åtta års fängelse trots att åklagare bara krävde fyra år, är ytterligare tecken på den nya stenhårda inställningen från maktens sida mot oppositionella. (Det är inte henne de vill åt egentligen, utan hennes man, en stridbar kommunist som är besvärlig för Putin)

Premiärminister Medvedev talar nu för att de tre Pussy Riotmedlemmarna ska släppas.

Nästa artikel:
Putin och pakten med patriarken skriven av Anna Arutunyan

 

 

 

En artikel som handlar om att den tidigare ateistiske Putin som nu har blivit ordentligt religiös samarbetar med den ortodoxa kyrkan och patriarken Kirill. Den tidigare patriarken, Alexej, som var född i Estland var inte så positiv till samarbete. Han ville att man skulle diskutera kommunismens brott. Som straff blev han inte begravd där han önskade: på kyrkogården vid nunneklostret Kuremäe i nordöstra Estland.

Patriark Kirill har kallat de år som Putin har styrt för ”ett Guds mirakel”. Och prästen Vsevolod Chaplin, som i praktiken fungerar som talesman för kyrkan, säger till tidningen Novoje Vremja att ”kyrkan lika lite kan skiljas från staten som folket kan skiljas från staten.” /../ Vsevolod Chaplin avslöjar att han haft regelbunden kontakt med Vladislav Surkov, Putins chefsideolog. Samtidigt utses Surkov till att se över förhållandet till religiösa organisationer inom regeringen.
/../ Det var inte så att kyrkan och staten avsiktligt gick samman; Putin tog hjälp av religionen för att behålla makten (han tog till detta grepp på samma sätt som härskare alltid tar till förtryck och sitt gudagivna mandat i revolutionstider). Inget hade egentligen hänt nu som inte hänt förr – problem löstes och de löstes på ett sätt som visade att makten inte så mycket vilade på lagens överhöghet, utan på något annat. Ingen försökte medvetet förminska lagen, eftersom den redan sedan tidigare var svagare än auktoriteten hos nyckelfigurer som Putin och patriark Kirill. De tog till de enda verktyg som fanns tillhanda – ett uråldrigt sätt att agera som hade fungerat under de århundraden då lagstyre saknades.

Att samarbeta med kyrkan ger Putin massor av röster hos “den grå massan”, som nu åter får ägna sig åt kyrkan. Kommunismen predikade ateism, och det var i kommunismen Putin uppfostrades.
/../ Han (fader Boris) visste att den kyrka där han nu var präst delvis hade raserats under Sovjetstyret – dess tegelstenar hade då använts för att bygga en svinstia. Och han visste att vad de nuvarande ”myndigheterna” (som han kallade dem) än hade gjort i övrigt, så hade de hjälpt till med att bygga upp kyrkan på nytt.

Precis så vanhelgades kyrkor i hela Sovjetunionen. Man rev och förstörde. Helt enligt maktens önskemål. Vi måste komma ihåg att det som var tillåtet för maktkmaskinen i Moskva absolut inte var tillåtet för andra. Kyrkor raserades och vanhelgades, kyrkogårdar förstördes och minnesmärken revs av kommunisterena. Och när Estland gör detsamma i sin numera fria republik, dvs. flyttar en staty och några gravar, då vaknar makten i Moskva. ESTERNA får inte göra så mot ryssarna. Det är skillnad på folk och folk! Som vanligt.
Och så särskilt demokratisk är han väl inte, han, Brilioths demokratiske president Putin.