sep 3 2012. Esterna skulle bort.
Detta är en karta över stadsdelarna i Tallinn. Varför Nõmme är rödfärgat vet jag inte.
Efter folkräkningen som gjordes i början av året har vi fått uppgifter om förhållandet mella antalet ester och ryssar är i olika bostadsområden. I Estland bor många minoriteter, men här uppges bara andelen ester resp. ryssar.
Sedan förra räkningen 2008 är det ganska oförändrat i Tallinn. 52,7 % (52,3) av tallinnborna är ester, 38,4 % (38,5) är ryssar. Siffrorna inom parentes gäller år 2008. I siffror betyder det att 219.140 var ester och 159.778 var ryssar.
I Lasnamäe (enormt hyreshusområde) däremot bor det i dag 59,3 % ryssar och 27,7 % ester. I den största stadsdelen bor det alltså mer än dubbelt så många ryssar som ester.
Den lägsta andelen ryssar bor i Nõmmeområdet (en villaförort) där esterna utgör 84,6 % och ryssarna 11.8 %. Sedan kommer Pirita med 79 % ester och 21,3 % ryssar. I Tallinns centrum är siffrorna 72,1 % för ester och 21,3 % för ryssar.
Jämnast förtdelning är det i Habersti (49,4 % ester, 41,1 % ryssar) och i norra Tallinn (44,4 % ester och 46,1 % ryssar).
Det var huvudsakligen i Tallinn de invandrande ryssarna skulle bosätta sig under ockupationen. Moskva ville ju rasera den estniska kulturen och flest ester bodde i huvudstaden. Det var mest effektivt att arbeta därifrån.
Ants föräldrahem låg i Tallinn och många ryska familjer tvingade sig in i lägenheterna. I den lägenheten där de själva bodde flyttade två stora ryska familjer in. De fick två rum att dela på och moster Tanja och hennes son Vello bodde i det tredje. Ants föräldrar levde då i exil i Nõmme. Tanja talade ryska så hon blev accepterad som rysk tjänsteflicka. Barnflickan bodde kvar i sitt lilla rum vid köket. Så såg det ut i hela Tallinn från 1940-talet.
När kusin Anne kom tillbaka tillsammans med sin mamma, mormor och moster efter flera år i Kaukasus fick de först bo i hallen i sin ursprungslägenhet, därefter flyttade de flera gånger i jakte på ett drägligare liv. Till slut bodde Anne på en balkong.
När hon var vuxen och hade gift sig delade hon och maken lägenhet med ryssar, men hon längtade så efter en egen lägenhet. Mormor (Ants farmor) skrev ett brev till Vorosilov i Moskva där hon skrev saker Anne inte vill berätta för oss, men han lovade Anne en egen lägenhet. När den var inflyttningsklar kom emellertid en för henne främmande man, en ryskjudisk läkare och flyttade in i den och vägrade lämna tillbaka lägenheten till henne. Hon fick återvända till rummet hon bodde i. Sådana exempel från Tallinn finns det många eftersom ryssarna absolut skulle bosätta sig i staden. Vare sig det fanns plats eller inte.
Farmor blev uppkallad till Johannes Käbin, generalsekreterare i kommunistpartiet i Estland, för att ha skrivit brevet och för att ha desavouerat Estland och landets kommunistiska parti. Han hjälpte dem inte att få tillbaka lägenheten: “Klarar ni inte av att hävda er rätt får ni skylla er själva.”
Det sas att om man hade problem skulle man ta kontakt med partets ledare men det fungerade sällan, men spelade man “nyttig idiot” kunde det eventuellt fungera.
Sedan förra räkningen 2008 är det ganska oförändrat i Tallinn. 52,7 % (52,3) av tallinnborna är ester, 38,4 % (38,5) är ryssar. Siffrorna inom parentes gäller år 2008. I siffror betyder det att 219.140 var ester och 159.778 var ryssar.
I Lasnamäe (enormt hyreshusområde) däremot bor det i dag 59,3 % ryssar och 27,7 % ester. I den största stadsdelen bor det alltså mer än dubbelt så många ryssar som ester.
Den lägsta andelen ryssar bor i Nõmmeområdet (en villaförort) där esterna utgör 84,6 % och ryssarna 11.8 %. Sedan kommer Pirita med 79 % ester och 21,3 % ryssar. I Tallinns centrum är siffrorna 72,1 % för ester och 21,3 % för ryssar.
Jämnast förtdelning är det i Habersti (49,4 % ester, 41,1 % ryssar) och i norra Tallinn (44,4 % ester och 46,1 % ryssar).
Det var huvudsakligen i Tallinn de invandrande ryssarna skulle bosätta sig under ockupationen. Moskva ville ju rasera den estniska kulturen och flest ester bodde i huvudstaden. Det var mest effektivt att arbeta därifrån.
Ants föräldrahem låg i Tallinn och många ryska familjer tvingade sig in i lägenheterna. I den lägenheten där de själva bodde flyttade två stora ryska familjer in. De fick två rum att dela på och moster Tanja och hennes son Vello bodde i det tredje. Ants föräldrar levde då i exil i Nõmme. Tanja talade ryska så hon blev accepterad som rysk tjänsteflicka. Barnflickan bodde kvar i sitt lilla rum vid köket. Så såg det ut i hela Tallinn från 1940-talet.
När kusin Anne kom tillbaka tillsammans med sin mamma, mormor och moster efter flera år i Kaukasus fick de först bo i hallen i sin ursprungslägenhet, därefter flyttade de flera gånger i jakte på ett drägligare liv. Till slut bodde Anne på en balkong.
När hon var vuxen och hade gift sig delade hon och maken lägenhet med ryssar, men hon längtade så efter en egen lägenhet. Mormor (Ants farmor) skrev ett brev till Vorosilov i Moskva där hon skrev saker Anne inte vill berätta för oss, men han lovade Anne en egen lägenhet. När den var inflyttningsklar kom emellertid en för henne främmande man, en ryskjudisk läkare och flyttade in i den och vägrade lämna tillbaka lägenheten till henne. Hon fick återvända till rummet hon bodde i. Sådana exempel från Tallinn finns det många eftersom ryssarna absolut skulle bosätta sig i staden. Vare sig det fanns plats eller inte.
Farmor blev uppkallad till Johannes Käbin, generalsekreterare i kommunistpartiet i Estland, för att ha skrivit brevet och för att ha desavouerat Estland och landets kommunistiska parti. Han hjälpte dem inte att få tillbaka lägenheten: “Klarar ni inte av att hävda er rätt får ni skylla er själva.”
Det sas att om man hade problem skulle man ta kontakt med partets ledare men det fungerade sällan, men spelade man “nyttig idiot” kunde det eventuellt fungera.
Kommentarer
Trackback
