.

Jag skrev inget i går. Ibland blir det så trots att jag har ambitionen att skriva varje dag. Det finns så mycket att skriva om när det gäller Estland. Det är bl.a. den fantastiska utvecklingen under de här tjugo åren, och att de klarade finanskrisen bättre än så många andra. De har varit i helvetet och vet vad man ska göra för att slippa hamna där igen. Man måste samarbeta.
Jag stod och pratade med grannfrun över häcken i dag. Hennes barn har en grekisk far, och hon var fast bosatt i Grekland i 3 år på 1980-talet. Hon kunde inte stanna; hon såg också att de levde som om de hade hur mycket pengar som helst. När de gick till  torget för att köpa tomater då köpte de tjugo på en gång, och skrattade åt henne som bara köpte tre-fyra stycken. “Numera gör vi som du gjorde då”, säger de nu.
Jag ser länderna som två stater som levt med diktatur, men Greklands varade så kort tid att folket kunde låta sig luras att tro att landet var mycket rikare än det var. Skillnaden mellan de två staterna är så stor trots att de båda är delar av EU med Euron som valuta.
Min granne höll med mig om att det är en stor fördel att tillhöra två kulturer. Man blir inte så fast i ensidiga uppfattningar.

Ryssland är ett annat viktigt ämne när det gäller Estland. Helt klart mot majoritetens vilja. Att hamna under ryskt styre igen vore lika med en katastrof, även om det inte skulle bli som Stalins rike.

Just nu förebereder Rysslands utrikesminister Lavrov ett nytt möte för att diskutera gränserna mellan länderna. I fredsavtalet i Tartu 1920 skrev de under ett avtal som skulle gälla “för evigt”. Bokstavligt. Att Ryssland ändå försökte sig på en kupp fyra år senare förvånade ingen est. Och att Stalin stal land från Estland för att "han ville det", det var också ett brott mot det "eviga" avtalet., Han tog stora markområden på den östra sidan av Narvafloden och ett stort stycke av området öster om Peipsisjön, som i huvudsak bebos av setofolket. Länderna skrev under ett nytt avtal 2005, men både Ryssland och Estland ville dra sig ur det avtalet, och nu annonserar Lavrov att han är redo för en ny underskrift. Men utan förändringar förstås. Stora mäktiga  Ryssland har inga tankar på att lämna tillbaka land till det lilla ynkliga landet Estland. Det är så typiskt ryskt. De vill ha marken, men människorna är de totalt ointresserade av. De lovade att ingenting skulle förändras för esterna om de blev en del av Sovjetunionen. Först guld och gröna skogar sedan ett svart mörker.