.

I huvudbyggnadens första våning i Rakvere gymnasium Rakvere Gymnasium öppnas den 12 september den tyska kulturen vandringsutställning "Baltikum och Tyskland."

Utställningen arrangeras av Balt-tyska sällskapet (Deutsch-Baltische Gesellschaft e. V.) och dess ordförande Frank von Auer. Den öppnas av styrelesemedlemmen i sällskapet, fru Grtje Anton, som också ansvarar för utställningens nästa plats: Riga.
Utställningen visar i ord och bild kopplingen mellan Baltikum och tyskarna sedan 1200-talet
Utställningen har visats vid Tartu tyska kulturinstitut, Nationalbiblioteket i Tallinn och i Pärnu och Võru Centralbibliotek.

Estlands tyskar (direkt från sidan http://balticguide.ee.klient.veebimajutus.ee/index.php?s=1&n=179&a=6050)

 

 

Pikkjalg / Långa gatan i Tallinn skiljde tyskar och ester effektivt. Den övre delen av staden fick inte beträdas av ester, som var sådana där "Icke-tyskar". Inga riktiga människor alltså.

Sjuttio år har förflutit sedan balttyskarna tvingades lämna sina hem.
I Molotov-Ribbentroppakten (MRP) mellan Sovjetunionen och Hitler-Tyskland från den 23 augusti 1939, som delade upp östra Europa mellan Stalin och Hitler, stadgades även att den tyska befolkningen som bott i Baltikum sedan medeltiden skulle lämna landet och sin hembygd, dvs Estland och Lettland.

Korståg och kolonisation

Balttyskarna kom till dagens Estland och Lettland mot slutet av 1100-talet i samband med korståg och kolonisationsverksamhet bedriven genom Svärdsriddarorden och den Tyska orden. Kolonisationen ägde rum samtidigt med danskarnas korståg. Balttyskarna kom genom århundraden att utgöra en överklass gentemot de mestadels livegna baltiska bönderna. De blev samhällets elit inom ekonomi, handel, politik och kultur. De behöll sitt språk och sin kultur även om de påverkades av de lokala omständigheterna. Tyskarna hade täta kontakter med Tyskland.
Tyskarna dominerade handeln, vilket inte minst hansestäder som Tallinn vittnar om. I Tallinn bodde de tyska adelsfamiljerna på Domberget, de hade ofta herrgårdar på landsbygden. De tyska köpmännen bodde i den nedre delen av gamla stan i Tallinn.

I svensk och rysk tjänst

Under den svenska stormaktstiden ca 1550– 1710 kom många balttyskar att spela viktiga roller i svensk historia, flera släkter flyttade till Sverige, som Wachtmeister, von Wrangell och von Taube.
Välståndet för herrgårdarna växte speciellt på 1700-talet när tullarna mellan Ryssland och Estland avskaffades. Från godsen levererades spannmål i stora kvantiteter till Ryssland. En annan betydande inkomstkälla utgjordes av sprit. Spritfabriker fanns i stort sett på samtliga gods.
Många balttyskar hade betydelsefulla poster som militärer och ämbetsmän inom det tsarryska väldet under Estlands ryska period 1710–1918.

Kulturbärare

Tack vare balttyskarna införlivades Estland med den västeuropeiska kulturkretsen och -sfären. Kontakterna var täta med Europa. Ester bodde huvudsakligen på landsbygden och var livegna till och med 1816/1819. De ester som ville komma upp sig i samhället blev förtyskade, dvs man var tvungen till att lära sig tyska och anta det balttyska samhällets normer. Balttyskarna kan jämföras med finlandssvenskarna. (!) I dåtidens Finland var man tvungen att anamma det svenska språket för att nå framgång
Under mitten av 1800-talet utvecklade sig en nationalism och nationalromantik i Estland, mycket tack vare balttyskar som värnade om landet. Genom århundraden blandade sig balttyskarna med ester och man kan utan ironi konstatera att det flyter blått blod i väldigt många ester!

Makten går förlorad

Balttyskarna, däribland den balttyska adeln, förlorade sin makt och sina privilegier efter de baltiska staternas självständighet 1918. Ett antal flyttade till Tyskland, som de egentligen inte hade någon hemmahörighet med.
I Estland genomfördes i början av 1920-talet en ytterst radikal jordreform, varvid balttyskarnas gods reducerades och nationaliserades gentemot symbolisk kompensation. Syftet var att eliminera grogrunden för kommunism. Personer som hade deltagit i det estniska frihetskriget mot Ryssland och Tyskland 1918–1920 kompenserades med jord, varigenom man skapade en självägande bondeklass. Ett flertal herresäten gjordes om till skolor och kommunala inrättningar. Estland lyckades med föresatsen att eliminera framväxten av kommunism även om balttyskarna kände sig förfördelade.

Esternas negativa inställning

Under 1920och 1930-talen präglades Estland till del av en förståelig chauvinism, tidsandan i Europa var sådan. Bland annat bytte många ester ut sina tyska efternamn mot estniska och allt tyskt förringades. Esterna var med rätta stolta över den nyvunna självständigheten, inte minst över att man vid slaget i Võnnu den 23 juni 1919 under Frihetskriget hade vunnit en avgörande seger mot tyska Landeswehr. Men det fanns även balttyskar som aktivt stred för Estlands självständighet mot Ryssland.
Det balttyska arvet lades under perioden 1918–1940 åt sidan, även om tyskarna i likhet med andra minoritetsfolk i Estland kom i åtnjutande av en generös kulturautonomi med ett aktivt föreningsliv, skolor, teatrar mm.
Den allmänna inställningen till tyskar och Tyskland var negativ, man talade om träldom i sjuhundra år. De flesta balttyskarna stannade dock kvar i landet. De var lojala medborgare och gjorde betydelsefulla insatser inom handel, ekonomi, forskning och utveckling. Tyska språket var fortfarande brukligt och talades av de flesta ester.

Balttyskarnas insatser

Genom århundraden bidrog balttyskarna till att förvalta och introducera västeuropeisk kultur till Estland. Balttyskarnas roll för den estniska kulturen kan inte nog manifesteras. Tillsammans med svenskarna utgjorde de en garanti för västeuropeisk civilisation och tradition i Estland.

Uppbrottet 1939 – Heim ins Reich

Det andra världskriget hade inletts den 1 september genom Tysklands angrepp mot Polen. Sovjet hade strax därefter tilltvingat sig militärbaser i Estland och fört in ca 25 000 man.
Den 700 år gamla tyska bosättningen i Estland och Lettland fick ett snabbt slut i samband med detta. I ett av de hemliga tillläggsavtalen i MRP stipulerades att den tyska befolkningen skulle återbördas till Tyskland genom Umsiedlung. Cirka 13 700 tyskar av drygt 16 000 lämnade Estland hösten 1939/vintern 1940, dvs innan krigsutbrottet mellan Sovjet och Tyskland.
Balttyskarna hänvisades till det så kallade Wartheland/Whartegau i det av Tyskland ockuperade Polen. De inkvarterades i hem som tömts på polsk och judisk befolkning. Enligt uppgift stod i Domkyrkan i Tallinn – den tyska adelns kyrka. vissa fall till och med mat framme på borden från tidigare invånare. Balttyskarna kan dock inte anklagas för detta, eftersom de utgjorde pjäser i ett större politiskt spel mellan Stalin och Hitler.
De kvarvarande tyskarna i Estland och en del ester, cirka 7000 personer, evakuerade våren 1941 genom Nachumsiedlung. Dessa människor fick inte någon ekonomisk kompensation och sågs med stor misstänksamhet av tyska myndigheter eftersom de vägrat lämna sin hembygd i samband med den första omflyttningen. Under tiden hade de fått uppleva det sovjetiska terroråret 1940/1941.
Bara ett fåtal tyskar stannade kvar efter den andra sovjetiska ockupationen 1944. Flertalet av dessa deporterades till Sibirien. Ett tyskt namn var tillräckligt för bestraffning.

Balttyskarnas fortsatta öde

När de sovjetiska styrkorna svepte fram genom Polen vintern 1944/1945 flydde flertalet balttyskar hals över huvud västerut. Ingen vet med säkerhet hur många som gick under. Det fanns balttyskar på fartyget Wilhelm Gustloff när det minerades av sovjetiska ubåtar den 30 januari 1945. Detta var världens största fartygskatastrof med omkring 10 000 förlista.
De flesta balttyskarna slog sig ner i Västtyskland. Många fortsatte till USA, Kanada, Australien och andra länder, där de fortsatte ett aktivt föreningsliv.
Under sovjetockupationen försökte man från myndighetshåll i Estland förinta så mycket som möjligt av den balttyska kulturen och arvet. Gods och herresäten förstördes, tyska kyrkogårdar jämnades med marken, monument revs. En 700-årig kultur gick i graven.
Efter den återupprättade självständigheten 1991 har balttyskarna återvänt till Estland, inte för att bosätta sig, men väl för att förvalta sitt arv. I dagens Estland har man börjat uppskatta de stora insatser som de bidragit med genom århundraden.
Ödet för balttyskarna i Lettland var liknande även om det där rörde sig om betydligt fler människor.

Det var Peter den store som såg betydelsen av balttyskarnas insatser i Baltikum. De ingick i hans plan att få Ryssland mer västorienterat.
Många balttyskar har haft stor betydelse för vetenskapen Struwe, Krusenstern ä’r bara två exempel.
Det värsta var att Hitler ansåg sig ha rätt till Estland och Lettland av historiska skäl, och skulle där skapa “Ostenland”, som inte hade plats för ursprungsbefolkningarna.

 De lutherska kyrkorna i Estland byggdes av balttyskarna. Därför begravdes tyskar runt kyrkan och esterna någonstans utanför på en egen kyrkogård.

Jag har också fått mig berättat att de ester som tjänade inne i herrgårdarna, nära de tysktalande ägarna, utvecklade ett eget språk någon sorts "tysk-estniska" för att betona sin bättre samhällställning.