april 10, 2013, När esterna kom till Sverige under andra världskriget.

När esterna kom till Sverige under andra världskriget begränsades deras frihet. Jag frågade professor Raimo Raag om när restriktionerna togs bort. Han har svarat så här:
 
Jag minns att du vid ett tidigare tillfälle frågade om förbudet för flyktingarna från Estland att bosätta sig i Stockholm, Göteborg och Malmö. 
Förbud att bosätta sig i Stockholm, Göteborg och Malmö stämplades in i främlingspassen i anslutning till stämpeln om uppehållstillstånd i Sverige. Varje fullvuxen flykting försågs ju med främlingspass tills de eventuellt blev svenska medborgare, vilket kunde ske först efter sju år. Barnen skrevs på någon av föräldrarnas pass.
Förbudstexten löd:
”Gäller icke för vistelse inom Stockholms stad, Solna stad, Sundbybergs stad, Lidingö stad, Danderyds, Nacka el. Spånga landsfiskalsdistrikt i Stockholms län, ej heller inom Göteborgs stad eller Malmö stad.”
Stämpeln i det främlingspass vars kopia jag citerar från, är daterad den 8/11 1945. Vid förlängningsstämpeln den 18/6 1946 har Stockholm ”öppnats”, det står bara: ”Gäller icke för vistelse i Göteborg eller Malmö” (personen bodde då i Täby). Den stämpeln återkommer fram till förlängningen av passet den 3/7 1947 och det uppehållstillståndet gällde fram till 7/6 1949.
Det här främlingspasset är för övrigt intressant eftersom det har försetts med uppehållstillstånd i Sverige ända fram till 8/6 1974. Personen i fråga blev aldrig svensk medborgare.
 
 
Ants fick ett eget främlingspass när han var 17 år, sedan fick han gå och få uppehållstillståndet förlängt med olika mellanrum, och för honom gick tillståndet ut den 4.6 1976. - Därefter blev han svensk medborgare.-
Det står mycket tydligt stämplat i passet att det "Gäller icke för återresa i landet." När han blivit svensk medborgare reste vi till Tallinn. Den resan har jag skrivit mycket om, den var så genomgripande i våra liv.
 
Före 1976 var det problem med att bli av med det sovjetiska medborgarskapet eftersom man då måste uppge alla släktingar i Sovjet-Estland, vilket betydde att de skulle förhöras och undersökas noggrannt av sovjetmyndigheten, och man visste inte hur de skulle bli behandlade. Man måste dessutom gå till den sovjetiska ambassaden och be att få slippa det sovjetiska medborgarskapet, det som man aldrig erkänt bl.a. för att det bestämts att alla ester i Sverige var sovjet-ryska invånare, inte som de som levde i Estland, som var sovjet-estniska medborgare; en eftergift av den svenska regeringen enligt de sovjetiska myndigheternas vilja. De skulle förstås inte accepterat att vara någon form av sovjetiska medborgare eftersom de flydde innan Röda armén tagit landet.
Mera text från passet: Innehavaren av detta pass är icke svensk undersåte. Passet berättigar honom icke att av svenska utlandsmyndigheter åtnjuta skydd och bistånd.
 
Esterna var också förbjudna att delta i politiska samtal, en annan eftergift. Självklart ville inte Moskva att de skulle berätta om vad de varit med om, men det befriar inte svenskarna från ansvaret att fråga dem om varför de flytt. Att de inte fick berätta kan jämföras med att ester som flyttat tillbaka från Ryssland till Estland på 1940-talet absolut inte fick berätta för andra ester om hur de levt i kolchoserna, detta med fara för sina liv. Naturligtvis ville inte Moskva att någon skulle få kunskap om deras misslyckanden och fruktansvärda regim; i propagandan var allt bara lycka och välstånd. 
-----
 
Statsministrarnas möte.
 
Statsminister Andrus Ansip har träffat kollegan Dimitri Medvedev i Moskva. Båda talar engelska, men när Ansip tilltalade Medvedev på ryska blev han mycket smickrad och mötet fortsatte på ryska.
Vad som oroar esterna är dock problemet med att ryssarna vill ha visumfrihet in i EU och därmed in i deras land. Det ses som ett baltiskt "självmord".
 

Kommentarer
Postat av: Mihkel

Hej!

Lånade detta till min hemsida

http://leht.se/flykt/klipp/Poster/2013/4/13_Framling_i_Sverige.html

[email protected]

2013-04-13 @ 20:03:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0