.

Kanske ni redan sett kommentaren från Mihkel till det jag skrev i går om tolerans:

Jag tror ingen av oss vinner på den här inställningen.

 -----

Jag blev faktiskt irriterad och upprörd, och det blir jag inte så ofta, men Bengt Westerberg har sagt något fullständigt idiotiskt och naivt. I utredningen om rasismen, Främlingsfienden inom oss, säger han:

”Det är alltså enligt min mening inte fel att vara ’politiskt korrekt’. Tvärtom innebar det att vara hänsynsfull och eftertänksam, att låta principerna styra över de ofta fördomsfulla tankar som först kan poppa upp i allas hjärnor. Att tro att det spontana, det ohämmade, det som först kommer för en, också är det klokaste är nästan alltid ett misstag.”

Han förstår inte, att vara “politiskt korrekt” betyder att följa den gängse normen, och den är inte alltid rätt. Nej, den politiskt korrekte är den som bara tänker med den “snabba hjärnan”, följer den första impulsen. Det betyder att det som sägs stämmer med tidigare uppfattningar och man behöver inte fundera om det är riktigt. Under åren fram till början av 1990-talet då var det t.ex. politiskt korrekt att anse att Sovjetunionen var ett synnerligen bra land, och att alla som hade en annan uppfattning var farliga, troligtvis fascister. Jag vet det eftersom vi så ofta drabbades av de människorna. Det var våra jämnårigas, de s.k. 68-ornas, korrekta åsikter som var “sanningen” då.

“Du ska inte tro på vad andra säger, du ska undersöka själv.” Det svaret fick en väninna när hon återberättade våra erfarenheter efter vår resa i Estland 1978. Man fick inte säga ofördelaktiga saker om Sovjetunionen. När jag berättade på min arbetsplats om esternas liv, då rusade en flicka in i rummet där vi stod och pratade och sa hetsigt: “Det är inte bättre i USA!”

Nej, i det här fallet hjälpte det inte att vi var de där “själva”. Vi hade bara fel. Vi var inte politiskt korrekta. Och ändå, Bengt Westerberg, var det inte vi som lät de ofta fördomsfulla tankar först poppa upp. Resultatet av den politiska korrektheten då, blev att de människor som levde i Sovjetunionen inte fick någon förståelse alls för sina svårigheter; de blev istället baktalade av de poltiskt korrekta. Vi kunde inte hjälpa dem. Vi såg inte sanningen för den dimma som de poltiskt korrekta la ut.

Dessutom kan man säga (lite krystat): att vara politiskt korrekt i Sverige före 1942 var att vara tyskvänlig, efter 1942 och framför allt efter 1968 var det att vara sovjetvänlig.

Bengt Westerberg jag frågar dig:

Tror du på allvar att det är att vara hänsynsfull och eftertänksam när man ansluter sig till andras åsikter utan att först skärskåda dem?

Var det hänsynsfullt och eftertänksamt att lämna de baltiska folken åt deras öde under sovjetåren? Att skratta åt dem som hade en annan åsikt än den politiskt korrekta?

Jag tror att vi ska låta alla människor få tänka och utforska världen själva utan att någon bestämmer vad som är poltiskt korrekt! Jag anser det vara av största vikt att vi låter alla tänka fritt och tar diskussionerna när de kommer. Allt annat är diskriminering.

Dessutom kan man säga lite krystat: att vara politiskt korrekt i Sverige före 1942 var att vara tyskvänlig, efter 1942 att vara sovjetvänlig.

Jag säger till dig, Bengt Westerberg: Jag tror att vi ska låta alla människor få tänka och utforska världen själva utan att någon bestämmer vad som är "poltiskt korrekt"! Jag anser det vara av största vikt att vi låter alla tänka fritt och tar diskussionerna när de kommer. Allt annat är diskriminering.